Ni kanske undrar var jag håller hus?
Det är nästan så att jag undrar det själv med.
Ibland så kommer allt ikapp mig. Jag blir ledsen och arg på livet i stort och i smått. Det brukar dock gå över väldigt fort, jag brukar kalla det en mini-depression. En dag brukar jag behöva;
En dag för att vara arg på skadan, ledsen för det som inte blev som det skulle och orolig för framtiden.
Sedan brukar jag vara klar, klar för att ta nya tag och göra det bästa av mitt liv som det är.
Och den här gången behövde jag mer en en dag för att låta allt det där komma ut.
Så det är var jag hållit hus; jag har spenderat dagarna i pyjamas, gråtit över sånt som att kylen är tom eller att det inte går att skruva av korken på en saftflaska som klibbat igen med en hand.
Jag tror att det är nödvändigt ibland, att låta sig själv vara ledsen och gå ner sig totalt.
För jag skulle ju ljuga om jag sa att livet som Enarmad Bandit är livet som jag tänkt mig.
Men om man ska tillåta sig själv att gå ner sig, så tror jag att man också måste veta när det är dags att höja blicken och se framåt igen.
Och det är det idag.
För att uppskatta det härliga, mysiga, fina, positiva i livet måste man veta och förstå vad det innebär att vara djupt ner i en svacka. Skulle hela livet vara en dans på rosor, så skulle vi aldrig uppskatta det. Helt enkelt man måste ha ett litet motstånd då och då i livet. Sen är det ju så att klart att om du hade kunnat få välja så hade du säkerligen valt ett mindre motstånd i livet. Men allt i livet kan vi tyvärr inte styra över.
Tack för en superhärlig blogg, för att du delar med dig av det både positiva och negativa i ditt liv.
Ja, har undrat vart du tog veien og om alt var bra!
Man behøver sånna dagar. Selv borde jeg ha det, men dagarna går og ”alt er så bra” kommer ut min munn hela tiden. även om det inte alltid er det. Men ”you put on a face” for verden rundt deg. Så alla mina tårar kommer ut när jag ser på silly tv program og nån sier något trist.. 😉
Hoppas du kjenner deg bedre og at du kan prøve å se fremover igjen!
Varme klemmer
Jag har börjat läsa din blogg tack vare den här portalen och din är numer min favorit. Man tycker ju så mycket om dig, du verkar vara en sån där härligt varm och omtänksam person som man blir lugn av. Älskar att du beskriver livet som det faktiskt är och inte med en massa lulllull. Fast lite lullull är naturligtvis tillåtet 😉 men balansen är härlig och du fångar mitt intresse och du har min sympati när du inte är på topp.
Hoppas att du får en bra dag.
Kram Frida L
Härligt att du är tillbaka, har hittat din blogg via Emma och nu är det ett av mina dagliga ”måsten” att kolla in här. Tycker det är helt fantastiskt kul att läsa och se dina fina bilder och är grymt impad över din styrka, klart som f*n att man får vara nere ibland, det är ju hur vi reser oss igen som definierar hur vi är som personer. Vi som läser är glada för varje inlägg oavsett hur ofta de kommer, annars skulle vi ju inte fortsätta att titta in här. Stort tack för en kanontrevlig blogg och en stor styrkekram till dig!
Välkommen tillbaka, allra bästa Nicole!!
Jag har saknat dig! Hoppas att det känns bättre nu.
Kramar
Jag tänkte att inte allt var på topp. Du är annars en så pålitlig bloggare! Så skönt att du är tillbaka! Jag läser alltid din blogg, gillar tonen du har, kläderna du visar och alla de fina fotona! En riktigt bra kombo som gör att jag kommer tillbaka, igen och igen! Kram
Styrkekramar till dig!! Ibland kan livet kännas så orättvist…men jag brukar tänka att man måste gå igenom helvetet för att komma till himlen. ¨
Jag brukar också tänka… när saker o ting har varit riktigt illa under en längre tid så måste det någon gång gå upp och bli bra… för livet är inte enbart en lång nedförsbacke (även om det ibland känns så) Ibland är LIVET UNDERBART.
KRAM
I missed you, but thought it must have been a hand hangover.
I guess not being able to do the simple things at times must make you so frustrated, sending you lots of hugs with a hope that someday soon they can find a workable solution to your condition, I pray that they can anyway!
Mxx
Riktig kul att du är tillbaka! Jag har nog aldrig blivit så beroende av en blogg som din. Jag både förvånas och fascineras över hur du kämpar dig genom vardagen. Att du behöver dagar som du nu har haft är inte alls konstigt med tanke på hur ditt liv blev efter skadan. Du är stärk även om du ramlar lite då och då. Hoppas du mår bättre nu?
Kram
Styrkekramar till dig! Misstänkte igår att det inte var så himla bra men skönt att du känner dig bättre nu. Det är helt okej att ta en paus då och då och komma på rätt köl igen <3
Jag är så imponerad av dig, din styrka och din klokhet!
Tänker mycket på dig ska du veta…
Jag brukar tänka på dig när jag sätter mig på hästryggen och allt som kan gå snett och jag tänker på dig när jag själv har svårt att få upp något som tex ett burklock eller en svetsad förpackning och inte lyckas..ja då tänker jag på dig och hur du måste ha det. När jag är gnällig kan jag tänka på dig och tycka att jag är så himla patetisk..
Du finns i mina tankar och jag kan inte ens föreställa mig hur du har det…det går inte..
Det måste ju för sjutton finnas något man kan göra..det kan inte vara meningen att det ska vara såhär.
Har du sökt hjälp utomlands?
Ibland har jag förstått att vi är lite begränsade i den svenska sjukvården. Någon nervspecialist typ? Kanske i USA? Eller något annat bra land?
Jag har svårt att acceptera att man ska leva så som du går göra och att man ska ha så fruktansvärt ont..
Som sagt, tänker på dig..å jag tror det är bra att det får komma ut emellanåt..jättebra faktiskt.
Kramar Åsa
Kram du fina tjej och det är helt sant att man måste släppa ut det ledsamma ibland
och komma igen sen.
Adela
Hej fina du ❤ jag började läsa din blogg för ett par veckor sen genom den här portalen, och jag är helt fast. Din blogg har blivit den viktigaste av alla för mig, du beskriver livet…..som i ditt fall är tuffare än någon av oss någonsin kan tänka sig……..och visar att allt är inte rosenskimrande. Börjar tröttna på alla perfekta bloggar! Dina bilder är helt fantastiska, och du har alltid så fina kläder på dig, är nyfiken på mössan idag, vart den kommer ifrån ?
Det är ofta med en tår i ögat jag läser om dig når du har mest ont, du har alla mina sympatier, men du verkar vara den allra mest underbara människa man nånsin kan träffa och så är du ju så vacker så klockorna stannar. Massa styrkekramar till dig från Anneli
Tack så hemskt mycket för dina fina ord, om du bara visste hur glad jag blir!
Mössan har jag hittat här: http://www.nordljus.net/se/art/mossa-superdry.php
Kramar!
Kram till dig!! <3
Ja, det är många saker som blir hopplösa att klara av, med bara en hand. Det fick jag uppleva efter ett handledsbrott och tre operationer under två år, men det var liksom piece of cake jämfört med din tillvaro. Att få på sig BH:n, knäppa jeansen, knyta skor, äta joghurt ur en plastburk som bara svirar iväg över bordet, köra bil , föna håret med borste till.. ja listan är lång. Att du sen ännu har den där värken som är från rena h-vetet är ju bara för mycket.
Tycker du ändå, tack och lov, orkar vara en glad och positiv tjej. Men för mycket är för mycket. Man måste få rämna ibland. Det vore onaturligt annars. Men det är säkert inte lätt att resa sig igen.
Jag önskar du ska få bli av med det där eländet. Någonstans en vacker dag måste de väl komma på en lösning?
Styrkekramar.
Kamomilla
Hej!
Vill bara som många andra dom läser din blogg här skriva hur roligt och intressant det är att läsa om ditt liv o tillvaro…….här har vi en liten annan tillvaro o distans till saker och ting……och inte om skönhetsråd o botox hit o dit. Tycker att livet är
grymt orättvist och förstår att du måste känna dig snuvad på din situation. Men vad göra? Kämpa på……och ta dina downdagar, samla kraft också hoppas jag att vi här ute som har två friska händer kan peppa dig o ge dig lite styrka. Tack sötaste Nicole för din blogg.tack för tipset om boxarna på Netto jag köpte de tre sista i en av Malmöbutikerna 🙂
Med vänlig hälsning,
Marina här ute på bystan
Du har varit saknad här i etern. Även om jag anade. Ledsenheten, ilskan och alla känslor måste ju få rymmas. Men sen gäller det ju att försöka lyfta blicken. Livet blir ju inte roligare när man är i sin Down period även om man måste få lätta på det trycket också. Ta hand om dig fina du! Kram!
En stor kram till dig
Styrke kramar ♥
Fint och ärligt! Ibland behöver man den tiden, för att samla ihop sig och orka fortsätta framåt. Välkommen tillbaka! 🙂
En stor kram till dig!!
Hej! Har saknat dig. Har en litet tips till dig . MATDIREKT.SE. Man kan handla mat på nätet o få det hemkört till dörren . Tänkte kanske kör dom i din stad . kram kram
Kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det känns men jag förstår att det ibland blir för mycket med all smärta. Ååå sötaste du, tänker på dig och skickar många styrkekramar till dig //Mia
Kram fina du!
Jag skrattar åt värken tills jag gråter åt den, tror som du att det är nödvändigt….tyvärr…Andra uppfattar mig som frisk o positiv, men jag har inte delat med mig som du…du är modig!!! Jag beundrar dig!
Vad fin bild på dig! =)
Förstår att du kan ha sådana dagar ibland,och vad bra att det även blir
bättre dagar tillbaka =)
Stor kram till dig,fighter!
Kramar
Beundrar dig att du inte deppar ihop totalt. Tycker att det är sunt att du tillåter de där känslorna också. Klart att det inte alltid är kul när livet inte blev som man tänkt sig, men jag tycker ändå att du gör allt för att göra ditt liv så bra det bara kan. Och det även om du vet att du får extra omt efteråt.
Kram
Jag får inte ihop det; massa fin inredning och lyxiga kläder men du är sjukskriven? Och finns det inget arbete du kan utföra trots din hand, du kan ju uppenbarligen skriva på en dator och rasta hundar.
Hej Pomea!
Jag undrar om du skulle gå fram till en person på stan och fråga om dennes ekonomiska situation?
Eventuella arv, lotto-vinter, sparade pengar, skadestånd, välbärgade föräldrar eller annat är inget jag kommer att redovisa i bloggen som du säkert förstår. Eftersom det där med någons privata ekonomi är just det; privat
Vad det gäller din andra fråga så gör det mig ledsen att jag gett sken av att vara friskare än jag är i bloggen.
Jag har varit rädd för den här typen av kommentarer, men har ändå någonstans hoppats att de flesta skulle förstå att allting är kanske inte alltid som det ser ut. Det är ett aktivt val från min sida att inte låta smärtorna ta över bloggen eftersom den för mig är lite av en flykt från just det. Men det betyder inte att det är något jag vill gömma undan eller skämmas för, bara att det inte är det som ska vara kärnan i min blogg.
Bloggandet sköter jag från sängen oftast, ibland har jag för ont för att blogga, för att ens öppna datorn. Då brukar jag försöka ha något förproducerat inlägg som Emma (attvaranagonsfru.se) kan hjälpa mig att publicera, ibland dikterar jag och min mamma skriver på datorn. Jag gör vad jag kan helt enkelt, för att få bloggen att funka eftersom den är till väldigt mycket glädje för mig.
Jag vet inte vad du menar med att rasta hundar? Jag har ju min egen hund och ibland är mammas hund på besök, har de riktig tur och jag har en bra dag så kan vi ta en runda i parken på 15 minuter, annars brukar de få nöja sig med att komma ut i trädgården och uträtta sina behov tills mamma slutar jobba och kan ta en längre runda med dem.
Och om jag skulle kunna ha ett jobb?
Skulle någon betala mig för att ligga i sängen och klicka på några tangenter en halvtimme om dagen, eller för att rasta deras hund på fem minuters rundor så skulle jag stå först i kön för det jobbet.
Tyvärr är det så mycket som spelar in på mitt mående, en dags aktivitet= handbaksmälla nästa dag. Och allt hänger på en så skör tråd, skulle någon stöta i min hand, Abbe råka hoppa upp på den, eller om jag åker bil och föraren tvingas bromsa så ändras allt på en sekund och smärtorna är så starka så att jag oftast kräks eller svimmar av. Det är väldigt få arbetsgivare som skulle anställa någon som bara skulle kunna arbeta någon timme här och där och sedan dessutom ibland bara inte dyka upp på utsatt tid.
SJÄLVKLART är det en av mina största sorger att jag inte kan arbeta, jag har arbetat sedan jag var 15 år på lov och helger, och alltid älskat det. Just nu håller jag på att bearbeta det faktum att jag är snart 25 och handikappad för resten av livet, och för att vara helt ärlig; att läsa kommentarer som din hjälper inte direkt.
Jag hoppas att du nu kan ha större förståelse för hur det kan vara att leva med svår kronisk smärta, för mig och alla andra som kämpar med liknande problem. Det är ingen dans på rosor, eller någon form av ”semester”.
Det är så lätt för andra att dömma. Har man inte haft den smärtan så vet man inte hur det är. Allt som är så himla lätt för andra och som man tar för givet att man kan göra kan vara jättesvårt för en som har den smärtan konstant precis heeela tiden. Jag har varit där så jag förstår din situation helt och hållet. Utåt sett så skärper man sig för att inte visa hur ont man har. Men inuti så gråter man hela tiden. Man tänker att snart så blir man bättre, men när det gått ett år så får man acceptera att det inte är så. Så snälla ni som inte har ont, ha förståelse. Hade varit lättare om det varit ett stort öppet sår, för då hade det synts hur ont det gör. Men när det är inuti så syns det inte. Tack för din fina blogg. <3
Här känner jag också att jag måste kommentera. Det är så, så farligt att ifrågasätta en sjuk människas förmåga att agera, hantera och reagera på sin situation. Man vet aldrig, aldrig hur det ser ut på andra sidan. Nicole må ha vackra kläder – men det innebär ju inte att hon är ”frisk” eller lycklig för det. Pengar kan komma från så många olika situationer än just från avlöning. Och jag hoppas att man som medmänniska ska tänka ett varv till innan man ifrågasätter en människas förmåga (eller val) att arbeta baserat på ytliga ting man bara vet en promille av; eftersom konsekvenserna av detta kan bli så mycket större än man kanske från början hade tänkt. Just nu kom den här kommentaren i ett tillfälle när jag, som älskar och känner och vet det mesta om Nicole, vet att hon minst behövde det. Och det gör mig ledsen.
Inte arg, inte upprörd, inte på stridsstigen. Men ledsen. Och inte bara för hennes skull utan från alla jag möter som dagligen lever med en funktionsnedsättning eller skada eller vad-som-helst som hindrar dom från att till fullo vara människa. Och att man ovanpå det, som är värre än vad jag själv kan tänka mig, ska vara tvungen att försvara sin situation?
Nej. Ur led är människan.
Låt oss snälla, snälla bara ta hand om varann istället. Det blir så mycket skönare att leva då.
Jag har saknat dig. Anade hur det låg till. Önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt. Hoppas det värsta har fått komma ut och att dagarna blir lite lättare igen. Stor kram!
hej! hittade din blogg via ”att vara någons fru” och du verkar lika härlig som henne och ni båda har så fina bloggar. Undrar vad som har hänt med din hand? Det finns ingen möjlighet att träna den? styrka i massor!
Hej Maria!
Så roligt att du hittat hit!
Historien om hur jag blev skadad finns att läsa i menyerna längst upp, skickar med länken här: http://denenarmadebanditen.elsasentourage.se/hur-jag-blev-en-enarmad-bandit
Kram
Förstår… smärtorna från helvetet. Ibland blir det övermäktigt! Hoppas din operation lyckas bättre denna gången och att du kan få ett bättre liv med mindre smärta. Din blogg är så BRA! Kämpa på!
Kram/C
Jag tror det är bra att tillåta sig att vara ledsen ibland. Stor kram till dig, fina bandit!
Ibland måste man tillåta sig att ha dåliga dagar. Livet är inte lätt och verkligen inte rättvist. En stor kram till dig
Kram <3
Hej Nicole,
Way to go, girl, bra att läsa att du är på benen igen. Önskar dig en härlig dag!
Kramar, Marèse
Hoppas det känns lite bättre nu, fin bild på dig!
Finns det ingen expertishjälp från ex. USA, Tyskland, Schweiz eller något annat land att få?
USA brukar vara långt i sin forskning…
Bry dig inte om vad andra avundsjuka jantelagsmänniskor skriver, tycker eller säger. Vi är många som förstår och det är det du ska fokusera på:)
Hoppas att det finns ett bot någon gång och allra helst snart för dig och andra med samma smärtskada<3
Annika
What a real shame you felt you had to justify your situation, I can’t begin to imagine the pain you suffer, but I guess when some folk see just how pretty your are they get a little jealous and all sensible thoughts go out of the window.
Rest secure in the knowledge that you are blessed with wonderful caring family and friends like Emma and co who are far more important to you than any negative comment made
here……
Stor klem1
Mxx
Här kommer styrkekramar i massor även om vi inte känner varandra! Läste för många år sedan ett uttryck som följt med mig genom livet…”Ont blir gott när värre kommer” och det har hjälpt mig många ggr på min resa i livet. Man blir lätt luttrad fastän man egentligen inte i vissa lägen borde bli det. Nu är ju kanske inte min resa likadan som din och jag förstår att leva med smärta måste vara oerhört krävande både fysiskt och psykiskt. Hoppas så för din del att det kommer att bli bättre så att just din ”resa” kan bli så som du önskar. Ge aldrig upp – miracles can happen! ♥
<3
Du borde inte behöva förklara dig för folk som pomea!
Det är naturligt att ha dåliga dagar så det vore mer konstigt om du inte hade det. Du behöver inte ursäkta dig för oss eller förklara något. Har man inte förstånd nog att förstå att det man visar i en blogg är bråkdel av resten av ens liv då hjälper nog inga förklaringar. Och du Pomea, vi får hoppas att du eller någon närstående till dig inte drabbas av sjukdom eller olyckor så att du får den insikt du verkar sakna!
Styrkekramar till dig Nicole!!
Du skall veta att jag beundrar dig.
Hej du fina tjej!!! Ush, jag lider verkligen med din smärta :-((!! Misstänker att du hört på nyheterna de senaste dagarna om medicinen Lyrica??? Den som skulle narkotikaklassas enligt vissa… Du kanske redan har hittat en medicin som hjälper det värsta men enligt min bror som är kiropraktor o som är utbildad i England där dom har en annan typ av medicinering än i Sv är den en mkt effektiv medicin vid just nervskador o nervsmärta! Ett tips på vägen :-)!!! Stor styrkekram till dig
Tack söta du!
Tyvärr har jag inte hittat någon medicin som hjälper. Har testat Lyrica med, utan resultat! 🙁
Men tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att tipsa <3
Ja, fy sjutton vilka vändningar livet kan ta :-(!!!! Hoppas att det nån dag finns en medicin som hjälper dig i din smärta!!! Jag lider oxå av kronisk smärta men inte i närheten av din så jag förstår verkligen att livet måste vara en stor utmaning just nu!!! Stay strong så gott det går! Kraaam
en stor styrkekram från mig.
Till ”Pomea”
Säger som de gör i filmen ”Bambi”.
-Om du inte kan säga någonting snällt, ska du inte säga någonting alls.
Till Banditen; Keep up the good work!
Du är fantastisk och det finns inte en levande själ som skulle vilja byta med dig och behöva gå runt med ständig smärta.
Kram