Ni vet hur det finns dagar då man vet exakt var man befann sig, vad man gjorde och hur det kändes, just den dagen för x-antal år sedan? Dagarna som bara genom sitt datum kan slunga oss tillbaka i tiden till vad vi kände, just där och då. Man minns de små detaljerna, som vad man hade på sig eller vad man åt till middag. De dagarna är väl oftast såna som förändrat våra liv på ett eller annat sätt, kanske dagen då man mötte sin stora kärlek eller dagen då man förlorade någon man älskar.
Den första maj är en sån dag för mig. 1 maj 2001.
Jag satt på min vanliga plats närmast fönstret i köket hemma hos mamma och åt hämtpizza när telefonen ringde. Pappa bad att få prata med mamma, jag lämnade över luren till mamma. Utan att veta så visste jag ändå. Jag minns hur jag tog trappan i dubbla steg upp till mitt rum på andra våningen i radhuset där vi bodde. Jag minns mammas röst när hon tillslut kom upp till mitt rum och bekräftade det jag redan visste.
Farmor hade somnat in.
Så igår tänkte jag på henne lite extra och var än en gång så himla glad att den där berlocken hon lät göra när jag föddes nu hänger runt min hals. På så vis känns det som om jag får bära en liten bit av henne med mig varje dag.
Ja så är det vissa datum sitter hårt i hjärtat…..
Har fina minnen med… visst ser man dem framför sig… tydligt…
Vissa dagar förändrar, både genom glädje o sorg. Tror att de vi saknar så där extra lever vidare genom minnet. Den kärleken kan ingen eller inget ta ifrån en.
Jadå Nicole. Jag vet hur de där dagarna känns. De där dagarna som kommer varje år och det verkar som att det bara ska vara så, för de kommer ju vare sig man vill eller ej. För fjorton år sedan en dag i oktober ringde det på dörren hos mig. Det var ringsignalen som för alltid skulle ändra mitt liv. Det var den dagen jag via personerna som stog utanför dörren skulle få veta att min blivande man hade dött på en arbetsresa. Fjorton år sedan, men dagarna kommer fortfarande tillbaka, varje år. Så jag vet hur du menar. Stor kram till dig. /Helén
Det är finns ändå, det där med minnen. Och tröjan du har på dig på bilden, jag köpte min efter att ha sett den på din blogg och använder den fortfarande – så skön!