Veckan som försvann, katastrof-landning & kalas-lördag

 
 

IMG_6811

 
 

Hej Lördag!

Ja, lördag. Jag förstår inte riktigt hur det gick till?
Eller jo förresten, det gör jag ju. I söndags när vi flög hem från Oslo så skedde nämligen ett litet missöde vid landningen. Ja, iallafall om man är en Enarmad Bandit. Landningen var allt annat än mjuk om vi säger så, och k a o s uppstod i min hand.

I korta drag så innebar det assistansservice med elbil och rullstol genom flygplatsen, kräkpåsar och sedan nu alltså hela veckan i dvala här hemma. Phu! Tur att man ”glömmer”, annars hade jag nog aldrig satt mig på ett flygplan igen. Och T U R att jag hade världens bästa mamma där som kunde ta hem mig, annars hade jag nog fortfarande legat på det där flygplansgolvet. Än en gång blev det så tydligt varför jag i n t e skulle våga åka någonstans själv.

 
 

Men nu är jag alltså på benen igen. Mörbultad, men på benen.

Ungefär som efter en riktigt influensa ni vet, omtumlad och liksom mör i hela kroppen.

Hur som helst, idag kvittar det. Idag är jag glad att handbaksmällan iallafall lagt sig så jag är på benen. Det väntar nämligen polis-kalas hos min bästa 4-åring och det vill man ju inte missa för allt i världen.

Så nu ska jag rota fram presentpapper & snöre, hoppa i den randiga tröjan här och bege mig iväg på kalas.

 
 

Vi ses snart igen, nu är det dags för den här banditen att förvandlas till en riktig bandit.

 
 

Banditen-post-signature2

 
 

8 kommentarer till “Veckan som försvann, katastrof-landning & kalas-lördag

  1. Du är så tapper och stark! Och fantastisk och så vidare! 🙂
    Tråkigt sätt att sluta resan på men det är skönt att höra att du hade någon med dig som kunde styra upp så du tog dig hem.
    Hoppas kalaset var så kul som bilderna skvallrade om!! 😀
    Många Kramar

  2. Åh, fina Du…..så mycket smärta och lidande….och vilken styrka Du har att resa Dig efter varje bakslag. Styrkekramar

  3. Usch vad tråkigt att din resa slutade så men jag måste få fråga – om det inte blivit en katastroflandning, hade du klarat det hyfsat bra då? Jag förstår ju att du hade varit handbakis men kanske inte katastrofhandbakis så länge. Tycker du är modig som vågar och framförallt vill prova trots att du vet att det kan sluta hur som helst.

    1. Nja, det beror på hur man ser det.. 🙂 Hade väldigt ont och kräktes redan på flygplatsen i Oslo av smärtorna, men jag var iallafall på benen, det är mer än vad man kan säga om efter landningen..

Comments are closed.

Rekommenderade inlägg