Det är Abbes födelsedag.
Saknaden och klumpen i magen är om möjligt större än den var igår, eller förra veckan. Det blir så tydligt att han inte är här hos oss, som han borde vara. Så ikväll får tårarna rinna fritt, jag tittar på bilder av honom och minns allt fint han gav mig. Ljuset bredvid hans bild brinner som det gör varje kväll och jag drar Doris lite närmare där hon ligger och sover intill mig i soffan.
Grattis Abbe, var du än är. Vi saknar dig, varje dag och lite extra idag.
Som jag önskar att du vore här med oss.
<3
❤🌸Så sorgligt när våra fyrbenta älsklingar inte finns med oss längre😢💖
❤ Till dig och Abbe ❤
Åh, Nicole, jag blir alldeles ledsen i själen – jag vet så väl hur ont det gör… ❤ Och jag vet att det inte är till någon större tröst nu, mitt i det, men en dag kommer du faktiskt att se tillbaka och minnas honom bara med glädje. Jag lovar!! Till dess; håll ut, gråt så mycket du behöver och orkar och krama Doris lite extra hårt!
Fina Nicole,
Att ett Liv som Levt så nära, är en del av en…även när dennes andetag slutat att höras, hjärtat slutat slå…men Dina minnen med Honom är Nära och Levande. Du var barmhärtig när Du behövde ta det hemska beslutet, men det var det rätta. Saknaden och tårarna är kärleken till Honom…låt dom flöda… 💞💦💞.
Varma Omfamnade Tankar och Kramar från Ninni.
<3
❤
Åh Nicole, vad jag känner med dig. Jag vet precis hur det känns ♥
ÅH! Lilla Abbe och fina du. En underbar bild honom. Massa kramar och kärlek till dig <3