Jag missade ett viktigt kalas i helgen. Världens bästa Buse fyllde 3 år, men tyvärr var min hand och jag var inte riktigt överens om det där med att åka till Småland tur och retur. Så jag fick snällt stanna hemma och vara med i tanken istället. Men som tur var så kom Emma och hälsade på i torsdags och kunde ta med sig pakethögen som fanns på köksbordet till honom.
När jag frågade efter önskelista så hade Buse en önskan;
-En trumpet.
(Bild lånad av Emma)
Klart ungen ska ha en trumpet sa jag och tvingade mamma att köra mig till leksaksaffären precis innan stängning i onsdags så att jag kunde utöka presenthögen med just en sådan. Ni ska tro att jag skrattade hela vägen till kassan, det är såna stunder som man är fasligt glad att man inte har några egna barn ännu så att vännerna kan ge igen med presenter som väsnas.
Nåja, tydligen ska den ha blivit en succé och det är huvudsaken (det finns ju öronproppar ;)).
Och jag blev så varm i hjärtat när jag fick syn på bilderna från kalaset inne hos Emma,
på Buse i sin lilla Polisjacka med trumpeten i högsta hugg. Älskade unge!
Trist att den där *”# handen ställer till det, men det är en viss tillfredsställelse att ge bort barnpresenter som låter, tjutet o tutar 🙂 Man säger ju att innehållet är så viktigt i paketen, men jag vet inte jag…. så himla fint inslagna paket!!! Go girl!
Klockren slutsats angående presenten… Skratt… 🙂
Såg ut som att han verkligen gillade den trumpeten för den hängde väl med på mer än en bild. Det är härligt att få ge sådan presenter men vet du det är även härligt som förälder att se när ens barn får sådan gåvor (hjärtegåvor som jag kallar de) av någon som de håller av.
Hahaha, förstår PRECIIIS vad du menar darling! Härligt att ge BORT saker som väsnas. Enough said. 😉
Haha, det är ju nästan straff på sådana där presenter men man blir ju grymt sugen när man ser så fina instrument. Klart man vill ge bort en sådan fin trumpet. Till andras barn då 🙂 Risken är väl bara att man får igen som sagt 🙂
Hihi så bra ja:) Och vem vill inte ha en trumpet liksom?:)
Jag vet att du helst inte vill rikta onödig uppmärksamhet till den där förbaskade handen, och det förstår jag verkligen. Det tar säkerligen tillräckligt mycket energi. Men jag vill bara tipsa om en bekant som också bloggar, om lite av varje förstås, men mycket handlar om hennes son som för 7 år sen opererades och efter det fick stora problem med nervsystemet. Mamman, som skriver, började plugga till läkare, men ändrade riktning och jobbar idag som veterinär så hon är duktig och driven inom medicin.
De har testat allt för att försöka lindra hans smärtor, men ingenting hjälper. Hans största önskan var att få åka till Holland för att testa om Cannabis kunde lindra smärtorna, så de packade hela familjen och åkte till Amsterdam – och han fick, för första gången på flera år, uppleva något som lindrade hans smärttillstånd. Just nu kämpar de för att han ska få Sativex utskrivet, en typ av medicinsk cannabis som används till att hjälpa svårt sjuka cancerpatienter som inte ens svarar på morfin.
Jag vet inte alls om det är något du är intresserad av att läsa, men jag tänker alltid på dig när jag läser om deras kamp. Det är så många som lider i det tysta, som blir lämnade åt sitt öde av sjukvården som påstår att det inte finns mer att göra.
Jag bifogar en länk till hennes blogg, om du vill följa deras resa.
Tack för din fina blogg, som både berör på ett jobbigt sätt men som också skänker så mycket glädje. Kram!
http://medelaldersbloggarenreturns.bloggo.nu/
Jag vet att du inte vill rikta onödig uppmärksamhet till den där förbaskade handen, och det förstår jag verkligen. Den måste kosta tillräckligt mycket energi som det är.
Men jag tänkte ända tipsa om en bekant som också bloggar, lite om allt möjligt förstås, men mycket handlar om hennes 19-åriga son som efter en operation för 7 år sen fick problem med svåra nervsmärtor.
Mamman, som skriver, började plugga till läkare, men bytte riktning och jobbar idag som veterinär, så hon är intresserad och påläst inom medicin. De har provat allting men det är inget som hjälper mot hans smärtor. Sonens största önskan var att få åka till Holland och prova det sista alternativet som återstår just nu – cannabis – så de packade ihop familjen och åkte till Amsterdam. Där fick han uppleva smärtlindring för första gången på 7 år, så nu kämpar de i motvind för att få Sativex utskrivet, en typ av medicinsk cannabis som används till svårt cancersjuka där inte ens stark morfin hjälper. Det är en ärlig blogg tyngd av sorg för hur det blivit men hon är också ganska tjuvrolig så den är inte alltigenom mörk.
Jag vet inte om du är intresserad men jag postar en länk till hennes blogg om du vill läsa om deras resa. Jag tänker alltid på dig när jag läser om deras kamp, det finns så många som lider i det tysta, där vården inte räcker till. Där de säger att det inget mer finns att göra.
Tack för att du både berör och glädjer med din fina blogg Nicole!
Kram!
http://medelaldersbloggarenreturns.bloggo.nu/
Haha klart grabben ska ha en trumpet. Jag gav en kompis son en bil med blinkande lampor och höga tutljud en gång. Han var lyrisk. Jag ångrade mig dock lite när jag övernattar hos dem och vaknar kl 03 på natten av tutljuden från köket. Där satt pojken i mörkret och lekte mycket nöjt med sin nya leksak!:)