(Bild: Emma)
Vet ni en sak? Igår blev jag faktiskt arg. Sådär irriterad och ledsen att det liksom gnagde i mig under hela kvällen. Det var när jag läste det här inlägget, och kommentarerna som följer. Inte för att det spelar någon roll egentligen, vad någon tycker angående vårt skrattande. Vi kommer ju inte att sluta skratta för det. Men ändå så blev jag lite, lite ledsen och arg när jag läste det, jag fick liksom en klump i magen.
(Bild: Fru Sederblad)
För en sak ska jag säga er. De här tre damerna är de härligaste jag vet. Så härliga att jag var tvungen att skriva en liten kärleksförklaring till dem igår på fb-chatten där jag förklarade för dem hur glad jag är att de kom in i mitt liv med sina skratt.
(Bild: Tindy)
Som ni vet så har jag ju en ganska tråkig historia i bagaget, de senaste åren har mitt liv vänts upp och ner.
Och jag var nöjd med mitt liv innan, jag hade allt jag kunde önska. Och lite till! Gick en utbildning för att kunna jobba med något som ligger mig varmt om hjärtat, hade underbara studiekompisar, tog långa promenader med min hund, spenderade många timmar i veckan i stallet och hade ett jobb som jag älskade. Allt det där tog slut den 25 maj 2011 och jag har sedan dess försökt hitta vägar att leva mitt liv som det är nu. Men det är inte lätt.
Jag tror däremot att det är lätt att bli bitter. När allt man älskade tas i från en och man tvingas leva på halvfart och med vetskapen om att det förmodligen (om det inte sker ett mirakel) aldrig någonsin kommer att bli som förut.
Det jag vill komma till här är: Det är FÖRBANNAT viktigt att fortsätta skratta! För utan skrattet, vad är livet då?
(Bild, Emma)
Och sedan de här damerna kom in i mitt liv så har jag haft den stora förmånen att verkligen få skratta. Ja, precis sådär som de skriver. Så att man får hålla sig i bordskanten och kippa efter luft. Och det är väl härligt?
(Bild: Emma)
Jag är iallafall evigt tacksam de där tre. Som hjälpte mig att hitta tillbaks till det där skrattet som ger träningsvärk i flera dagar, som visade att man kan ha roligt fast man har ont (man måste bara vara beredd att offra en eller ett par dagar åt hand-bakfylla;) och som tog en självklar plats i mitt liv från dag 1.
