När man faller för en väska

Livet

I onsdags när jag hade en Fuffe-dag tillsammans med Emma och Cindhy blev jag kär. I Emmas väska, jag har inte kunnat få bort den från näthinnan. Till slut bestämde jag mig för att jag nog hade hittat en livslång kärlek och att det inte var någon idé att kämpa emot. Tyvärr var den slutsåld hos Folk men sötaste Tindy lovade att lägga undan en till mig såfort de kommer in. Plötsligt går tiden väääldigt långsamt, vill ju att denna lilla kärlek ska få flytta hem till mig NU. Men huvudsaken är ju att den kommer att göra det, och att Tindy sa SNART! Hon förstod direkt att det var allvarliga saker, bästa Tindy. Väsk-kärlekar är inget man skämtar bort inte.

När man saknar något man en gång var

Livet

Hittade den här bilden på ett gammalt minneskort. Och som jag saknar det. Jag försöker att inte tänka så mycket på saker jag inte kan göra. Saker som skadan har tagit ifrån mig. Känslan av att tölta eller galoppera fram i full fart, att ha kontroll men ändå inte. Att släppa efter i tyglarna och bara följa med. Känslan av en mjuk mule som hälsar när man kommer till stallet, doften av svettig häst och mjukt läder. Vid den här tiden på året är nog saknaden som störst ändå, såfort jag åker förbi en åker med stubb hugger det till i magen och jag önskar så att jag kunde sitta på hästryggen, känna vinden i ansiktet och bara följa med. Friheten. Jag s-a-k-n-a-r det helt enkelt. Mycket! 

När man saknar ett yrväder

Livet

Inte ens ett dygn var hon här, men ändå lämnade hon efter sig ett stort tomrum och en väldigt sliten enarmad bandit! Tänk att en så liten människa kan sprida så mycket glädje omkring sig.
Sötaste lilla Ella, vilket litet yrväder du är. Världens gosigaste yrväder.

Därav min frånvaro här, jag behövde hämta mig lite efter ett dygn med detta yrväder och en långlunch med en väldigt fin, nyfunnen vän. Jag har flera nyfunna vänner i mitt liv just nu, och det känns härligt. Väldigt härligt.

När man lånar något värdefullt

Livet



Ikväll har jag fått den stora äran att låna lilla Ella, hennes föräldrar firade sitt första år som gifta i veckan och firar det ikväll med en riktig fest! Vi har också fest, sa Ella innan när vi lyssnade på “mazing” (Amazing) på högsta volym, plockade sallad på balkongen och kokade fjärilsmakaroner till köttfärssåsen. Och visst hade vi fest, så mycket fest att hon nu redan sover här brevid. Hon är så gosig lilla Ella, delade generöst ut både pussar och kramar innan hon somnade. Tänk att jag får låna det mest värdefulla någon har, vilken ära! 

När man hämtar sig från en Cindhy-Emma-Fuffe-dag

Livet



Abbe käkande sin frukost ute i solen idag.




Idag har varit en riktig dagen-efter dag, armen har värk och dunkat, huvudet har varit alldeles mosigt och håret rufsigt. Nu för tiden behöver jag ingen alkohol för att ha en såndär dag, utan smärtan i armen och utmattningen efter att ha varit igång räcker gott och väl. Så jag har försökt ta det lugnt. Åkte hem till mamma och åt frukost med mormor som kom på besök, låg i växthuset och lyssnade på regnet, bestämde oss för att ta en tur till Reunion Home så att mamma också fick se stället, shoppade fina fat och hämtade ut paketet med klänningen på hemvägen. Sedan har jag och Abbe legat i varsin hörna av soffan och vilat. En helt okej dagen-efter dag, med andra ord.

Förresten så måste jag tacka för era gulliga kommentarer på mitt första inlägg, för en nybliven bloggerska betyder era heja-kommentarer massor! 

1 229 230 231 232