När man har heldagsregn

Livet

Riktigt heldagsregn idag, det gör inte mig något. Jag drog på mig de där omtalade mjukisbyxorna i långkalsongsmodell med träknappar och bäddade ner mig i soffan med Abbe. Laddar just nu ner testversionen av Photoshop för att se om jag kan komma ihåg något av det där Fru Sederblad pratade om i lördags.

När man får ge något tillbaka

Livet

(Bild: Emma)

Det är häftigt det här med bloggandet. Inte nog med att jag har träffat så himla fina människor. Det har också fått mig att göra saker som jag aldrig annars skulle gjort. 
Jag har alltid varit en såndär kameraskygg människa som vänder bort huvudet så fort någon plockar fram en kamera. Nu har jag gjort inte bara en fotografering, utan två (den andra kan jag tyvärr inte visa er än). 
Hade någon sagt det till mig för tre månader sedan så hade jag förmodligen skrattat halvt ihjäl mig. 
Så ni kan ju gissa om jag blev paff (och säkert röd som en tomat) på bloggeventet när plötsligt en gigantisk bild på mig fyller de två skärmarna under Emmas föreläsning. 
Två gånger gigantisk Nicole liksom. Läskigt. Men också häftigt, att Jag vågat ställa mig framför kameran. 

Nu var det egentligen inte alls det här jag skulle skriva om, utan att jag fått ett erbjudande idag. Om att göra något för er, som tack för att ni läser och lämnar så snälla kommentarer liksom. 
En tävling blir det. Min allra första bloggtävling och jag är glad så jag knappt vet vart jag ska bli av. Ni får lova att hålla utkik här i helgen och vara med i min tävling, snälla? Annars blir det så himla pinsamt.




När man hittar något som får duga så länge

Livet

Lite garderobsfynd i form av några gamla kuddar har fått flytta fram på sängen. Jag drömmer ju om den där Balifilten som jag gått och klämt på inne hos Helene på Ordonnance den senaste månaden. Tills den lilla drömmen blir verklighet så får jag alltså nöja mig med kuddarna som färgklick. Men de är ju inte direkt lika sköna att svepa in sig i som filten om vi säger så.  

När man har jullängtan tack vare någons fru

Livet

Var det någon mer än jag som blev barnsligt glad av Emmas blogginlägg imorse? Jag menar, visst brukar hennes inlägg vara små vitamininjektioner med detta var ju bättre än någonsin. Höstpepp när det är som bäst. Och jul! 94 dagar kvar till självaste julafton. Nittiofyra dagar. Och innan dess ska vi hinna med att ha en spännande och händelserik höst och alla de där mysiga decemberdagarna när man får börja julpynta hemma som en besatt, när hela stan lyser upp av julgranar och beslysning, när man slår in julklappar till alla man tycker om, när man bakar lussekatter och gör julgodis. Ja, ni förstår. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. 
Men först gör vi det bästa av den här hösten tycker jag, jag känner på mig att det kommer att bli vansinnigt bra. 

Och tänk om vi kunde få en vit jul i år, jag behöver inte nödvändigtvis några vansinniga mängder á la 2010. Nej jag kan nöja mig med ett lagom tjockt vitt lager som lyser upp! Tänk om…

(Bilden är från förra året, i min gamla lägenhet. Jag sprang inte raka vägen ut i skogen och högg en gran när jag läst Emmas inlägg om det nu var någon som trodde det.) 

När man har nystädat och ett hem som luktar Le petit

Livet

Idag har jag städat lite minsann, så nu sitter (ligger, vem försöker jag lura?) jag här i soffan tittar på fina hortensian som fick följa med från Willys igår och hela rummet doftar underbart av doftljuset med det söta namnet Le Petit från Tokyo Milk. Utanför har molnen börjat hopa sig efter ännu en solig höstdag och jag hoppas att kvällen blir precis så som igår, med regn mot rutan och vinden som tar tag i träden utanför. Då är det som allra bäst att krypa upp i soffan och bara mysa tycker jag. Bäst att hoppa i nya favorit mysbyxorna från Kappahl så jag är redo för onsdagskväll sedan.
1 232 233 234 235 236 245