När man har sjukstuga

Livet

Nu är vi hemma igen och allt har gått bra. Nä, Abbe skulle kanske inte uttrycka sig så, precis just nu. Men inga komplikationer och det är förstås skönt. Men jag har så klart en väldigt trött och medtagen älskling här hemma nu. Som har ont, ont, ont.  
Jag har bäddat med madrasser, duntäcken och filtar åt oss på golvet. Vi ligger tätt ihop. Jag sticker in huvudet i den enorma plasttratten och pussar försiktigt på pannan. Lilla hjärtat! 
När jag lämnar rummet så gråter han, gråter på ett sätt jag aldrig hört förut. Små, små skrik. Jag skyndar tillbaka och kryper nära igen. Stannar tills allt blir bra igen.  

När det gör ont i mamma-hjärtat

Livet

Idag är det dags. Kastrering av Abbe. 
Han är ännu lyckligt ovetande. Hoppas jag. 
Jag däremot har inte sovit en blund. Jag VET att hundar kastreras varje dag. Att de klarar av det. Men att min älskling ska behöva ha ont. Den tanken gnager i mamma-hjärtat. 
Jo, mamma hjärtat. Han är ju min bebis. 

När man bjuder in sig själv

Livet

I kväll ringade mamma och bjöd in oss själva på taco-mys hos familjen T. Så vi packade in oss själva och maten i bilen och åkte hem till deras nybyggda hus och åt tacos tills vi allihopa sa: Vaaaarför äter jag, jag är ju mätt. Ja ni vet hur det är, man kan sitta och plocka med det där i en evighet. Trots att man faktiskt när man tänker efter är alldeles, alldeles propp-mätt. Barnen tröttnade förstås långt tidigare och gick ifrån för att spela tv spel (storebror) och rita på storebrors skrivbord (tvillingarna) Jo, de valde att rita PÅ skrivbordet, inget papper här inte. Men rosa tusch. Storebror blev sådär lagom nöjd, men himlade mest med ögonen och suckade vant. Så är det att ha två små-brossor. Och småttingarna pekade bara på varandra och sa Theo. De har inte riktigt fått grepp om det där att de har olika namn, så de kallar varandra för Theo båda två. Praktiskt. Men att man kan skylla på varandra, det har de fattat.

Storebror var febrig och gömde sig i sin mjukisdress när kameran kom fram.

Efter maten låg vi i soffan medan småttingarna studsade runt som på ett flipper spel. Ja, värre kan man ha det är lördags kväll. 

När man har ett låne-barn

Livet

Idag har det varit soffläge här hemma, den där IKEA turen tog på krafterna och armen behövde bara ligga still med ispåse på. Som tur är kom Lowa på besök. Hon var inte så sugen på dagis idag och då kan man ju passa på att mysa hemma hos mammas kompis tänkte hon. 
Jag introducerade Mysteriet på Greveholm för Lowa. Julkalendern som kom när jag var typ lika gammal som hon är nu och som fortfarande är en av mina favoriter. Efter två avsnitt så frågade Lowa Kan jag inte stanna här tills jag sett hela filmen? Då skrattade jag och sa Så långt tid tar inte mammas möte, filmen varar i över 4 timmar. 
Men sedan kom mamma M med lunch till oss och Lowa kunde fortsätta titta på julkalendern medan vi tände ljus och kröp längre in under filtarna och pratade om allt som hänt sen sist och vips var det julafton på Greveholm och kalendern var slut. 

Så här skamsen ser man förresten ut när man blir påkommen med att ha bitit sönder två av bästa kompisens leksaker.

Abbe verkade dock helt oberörd, kanske för att han inte ser någonting alls typ med den där luggen. Klippning står på agendan i helgen. 

Tack finaste Lowan för idag, alltid lika mysigt att ha dig på besök!

När man har världens bästa omkring sig

Livet

Två dagars ofrivillig bloggpaus. Vad har jag pysslat med då? Varit hos frissan och kapat en decimeter på håret, varit och fått mitt livs första (och absolut inte sista) ansiktsbehandling hos duktiga Magda på Nowa hud och en tur till Ikea med mamma. Fullt upp som ni förstår. Också har jag världens finaste människor omkring mig som hjälper mig att göra november till julmånad. Jul-kitet ovan hade pappa lämnat utanför dörren när jag kom hem igår. Och Helene på Ordonnance har beställt hem hyacinter och amaryllis. Bästa, bästa!