När man är urladdad

Livet



En dag med viktiga beslut och jag är tröttare än tröttast nu när jag landat hemma i soffan. Kanske mest för att spänningen som varit inför den här dagen nu har släppt. Jag hade laddat upp för att stå på mig och kräva det jag har rätt till. (helt i onödan visade det sig) Alla de krav jag hade uppfylldes och nu är beslutet taget. Det känns himla bra och nu längtar jag mest tills det hela är genomfört. Och ja, jag vet att det inte finns något värre än att säga A men inte B. Men ni kommer att få veta så småningom ändå. Nu ska jag tända Chai ljuset från Reunion Home och lyfta upp en sovande Abbe från golvet så att han istället kan ligga nära, nära i soffan och värma sin matte. 

När man stannar inne

Livet

Idag är en av de där dagarna då det aldrig riktigt blir ljust. Lite mysigt tycker jag det är. Har tänt en massa ljus i hela lägenheten, utanför rasar regnet och Abbe sover tungt i sin korg. Jag dricker Varma koppen Blåbär & Hallon och bläddar i tidningar. 
Jag köper nästan aldrig tidningar nu för tiden, allt finns att läsa på bloggar tycker jag. Men när jag skulle med tåget hem från kalaset i lördags sprang jag inom på Pressbyrån och haffade ett par stycken och det var faktiskt riktigt mysigt att ligga här i soffan och bläddra i dem. 
Köper ni mycket tidningar eller har bloggarna tagit över även hos er? 

När man träffar mormor

Livet

 Det var längesedan vi sågs nu faktiskt, mormor och jag. Då känns det bra i hjärtat när man får umgås en hel söndags eftermiddag bara sådär. Utan massa måsten.
 Efter maten åkte kortleken fram, som oftast när det är med mormor. Hon är världens sämsta vinnare min mormor och det är nästan värt att förlora bara för att få höra hennes roliga utspel. Hohoho, ser du? skrattar hon och ler med hela ansiktet. Inte när hon förlorar. Nej då slår hon med näven i bordet, fnyser  och skakar på huvudet. Så har det alltid varit och kommer nog alltid att vara, hoppas jag.

Jag är så glad över de här stunderna när jag får se mormor le med hela ansiktet, även om det är ren skadeglädje.
I februari i år tvingades mormor begrava ett av sina barn
Och det syns i hennes ögon. Sorgen över att ha förlorat ett barn, då kvittar det om barnet är 5, 15 eller 65. Hennes barn.

Tänk om jag kunde tagit lite av hennes sorg, gjort den lättare för henne att bära. Det kan jag inte. Men jag hoppas och tror att dagar som den vi hade igår gör det lite lättare.
Fina mormor.

När buse äter tårta

Livet

När jag tittade på bilderna från när Leo äter sin söta tårta kunde jag inte låta bli att göra dessa till ett alldeles eget inlägg. 
Hmmm, vad är det här?

Jaså tårta säger du? Och det ska man äta?
Lite kladdigt tycker jag nog det är, men som du vill mamma.

Mmm, varför har vi inte tårta lite oftare?

Detta var riktigt gott mamma, göm undan en bit som jag kan äta imorgon är du gullig.


Tror Nelly och de där andra galna tanterna att de ska få smaka på min tårta? Näääe, men jag bjuder lite på Tant och Tooka nästa gång de kommer förbi min stol.

När man har firat en Buse

Livet

Det var lite tyst här inne igår, jag var nämligen på Buse-kalas. Och det var världens finaste kalas. Och gladare unge har jag aldrig sett maken till. Han log eller skrattade konstant, från att vi kom tills han gjorde drottning-vinkningen när det var dags att säga Natti, natti sov gott Busemus

Charmade alla gäster.

Kolla in det här, specialbeställda cupcakes med små apor på trängdes med en Leo-tårta och massa annat gott.
Också fick jag ju träffa Tooka och Tant. Tooka värmde mitt knä under hela fika och paketöppnings-stunden. Ja, från det att leo ätit upp sin tårta såklart. Innan dess lämnade varken hon eller Tant hans sida. Och det kan jag förstå för han delade frikostigt med sig av både tårta och majskrokar. Är det kalas så är det. Tooka var dessutom väldigt fluffig och väldoftanade eftersom hon varit smart nog att rymma och rulla sig i gödsel fem minuter innan vi kom. Då får man en Rapunzel spa behandling av Mamma med efterföljande föning. Måste säga att Tooka sålde in de där produkterna ganska bra. Tror jag måste skaffa såna till både mig och Abbe.  

Också blev han ju såklart överöst med fina presenter den lille busen. En lära gå vagn från Nelly (som jag träffade för första gången och som är precis så härlig som Emma beskrivit henne)en robot från Tindy och Angela och en massa annat fint. Själv hade jag tillverkat Busens egen pekbok, med bilder på sånt han tycker om (eller måste lära sig att tycka om, som ost typ.) Också fick han lite baddjur som tydligen var goda att smaska på, för man måste ju provsmaka alla presenterna när man fyller ett år. 

Tack Busen, för att jag fick komma på ditt allra första kalas. Jag hoppas att du kommer att bära med dig den här dagen på något vis, trots att du inte kommer att minnas den. För din mamma och pappa hade verkligen ordnat världens bästa 1-års kalas.