Tjejhäng

Uncategorized

Jodå, jag kurerade min feber och kom iväg till Frida för lite välbehövligt tjejhäng i lördags.

Det trodde jag i n t e när jag vaknade den morgonen. Men fullproppad med Panodil och en dusch senare så kände jag mig fräschare än på länge och inte alls sugen på att missa efterlängtat häng med det här härliga gänget.

Fick vårkänslor (och tacklade febersvettningar) i vårkappan som jag fick i födelsedagspresent av pappa. Snart kan den nog användas utan febersvallningar med, heja våren!

(Kappan är en lyxig ull-historia från Lexington (här), blusen är en gammal från Lindex, halsduken BMB i höstas, jeansen med nostalgifickor från Fornarina (här) och väskan den behöver väl ingen närmare presentation längre.)

Mitt fagra sällskap med eftermiddagssolen rakt i fejset. Vi som hade lämnat ett regnigt Ystad bakom oss sög i oss av eftermiddagssolen.

Vi kom med blommor till värdinnan, ost & frukt. Knytis är verkligen underskattat.

Så dukade vi upp allting på bordet och inväntade dagens sista gäst. Vi hade nämligen bokat in en madame som skulle lägga tarotkort för oss. Men nja, henne kunde vi nog klarat oss utan. Jag var sist ut och fick bita mig i kinderna för att inte skratta rakt ut åt hennes spådomar, det var i n t e mycket om stämde där inte. Men vi fick tjejhäng, ost och skratt och tårar -då spelar det andra inte så stor roll.

Och som jag saknat den här typen av dagar, som bomull för själen <3

Nostalgi i en bakficka

Livet, Shopping

Är det här lika mycket nostalgi för er som det är för mig?

Fornarina bakfickan! Jag ä l s k a r att de tagit tillbaka sin bakficka så som den ska se ut. Alltså så som den såg ut 2004-5-ish(?) när den klädde min rumpa i korridorerna på Kunskapsskolan. När den självklara överdelen var en knallrosa J Lindeberg-tröja och jag missade alldeles för många tyskalektioner *hoppsan* för att istället hänga i kafeterian & dricka citronté eller skriva på någon svenska eller SO-uppsats.

Oj oj oj som jag fick tråna länge innan jag ä n t l i g e n ägde mitt första par. När A L L A andra redan hade ett par, ni vet… Mamma vägrade köpa jeans till mig då jag vid den tiden var sjuk i Anorexi och ändå inte kunde fylla ut ens den minsta storleken. Dessutom behövde jag ju knappast lockas att i n t e gå upp i vikt genom att då växa ur mina dröm-jeans. Så jag fick snällt vänta. Och lyckan när jag sedan fick mitt första par som mamma och jag hittade på ett rea-bord under en shoppingtur i Lund sen då, ni kan ju tänka er.

Numera fyller jag ut betydligt mer än 25:or och köper mina egna kläder, så jag passade på att utan större betänketid klicka hem de här boyfriendjeansen med nostalgi-bakfickor. Det var kärlek vid första ögonkastet efter att jag sett dom på Jenny på Instagram. Och jag känner redan hur de kommer bli en värdig ersättare till mina gamla favoriter som tackade för sig med ett jättehål från genen och hela vägen upp till ovansidan av bakfickan för någon vecka sedan (varför händer sånt bara med de riktiga favoriterna?)

Men visst är det det märkligt ändå

-att en så simpel sak som en jeansficka kan locka tillbaka så många bortglömda minnen.

Och vem kunde tro att den där bakfickan skulle klä min rumpa igen. Inte jag iallafall, jag trodde att mina Fornarina-dagar var över, men ack så fel man kan ha.

Att äntligen börja få ordning på det här

Skönhet, Uncategorized

  

Ja, det verkar faktiskt så.

Som om det börjar ordna upp sig med det här fejset.

Nu jinxar jag väl allt bara för det…

Men det verkar i alla fall äntligen som att jag hittat hem vad det gäller produkter och behandlingar.

Jag varvar syrabehandlingen (åh, längtar tills nästa syra!) och klassisk ansiktsbehandling med porttömning, det verkar vara att vinnande koncept för just min urflippade hy. Det verkar verkligen som om den har lugnat ner sig *peppar peppar* och till på köpet har jag fått en helt ny glow i hyn tack vare syran. Och glow tackar man ju aldrig nej till, eller hur?

 

 

Jag går till bästa Lotta på Parelle här i Ystad, kan varmt rekommendera henne om ni bor i närheten. Grymt duktig och dessutom typ världens mysigaste person, så glad att vi hittade henne. Hon kommer att få vara min hud-person typ forever and ever.

Så det var lite om behandlingarna jag gör och hur det står till med min (inte längre så) utflippade hy det.

Nu ska jag slå ihop datorn här, krypa djupare under täcket och försöka kurera min feber (skyller eventuellt svammel & felstavningar i det här inlägget på att man inte är så klar i knoppen när man som vuxen passerat 39 grader)

Imorgon vankas det nämligen tjejträff hos Frida, så då har jag minsann inte tid att vara febrig.

Så: kurera och bli frisk.

Hoppas ni har en fin fredagkväll!

DORIS

Doris

Doris alltså, vad skulle jag gjort utan denna underbara lilla hårtuss?

Hon är verkligen den snällaste lilla hund man kan tänka sig, älskar barn (mest för att de är i perfekt höjd för att slickas på tror jag, Doris ÄLSKAR att slickas) och står ut med precis allt en liten människa kan tänkas hitta på.

En liten fegis är hon också. Och busig som få! Emma tycker jag ska göra en serie här på bloggen med saker som Doris tuggat sönder eller ätit upp. Och ja, det hade inte direkt fattats underlag för en serie sådana inlägg om vi säger så.

 

Mammig som få är hon också, det lilla trollet.

Älskar nästan alla hon möter men jag är alltid nummer ett och om jag lämnar rummet så är hon efter mig som en liten skugga.

Sover gör hon helst PÅ mig, allra helst på rygg i min famn som en bebis medan jag kliar henne på magen. Dessutom älskar hon att bli buren på höften som ett barn och kramar liksom åt med framtassarna om halsen på en när hon sitter där.

Ja, hon är verkligen min lilla bebis.

Och så glad jag är att just Hon flyttade hem till oss förrförra julen.

Strandpromenad

Doris, Livet

En promenad med hundarna längs stranden när solen är på väg ner och våren fortfarande kämpar mot iskalla vintervindar.

Det är verkligen balsam för själen det.

Och tänk- snart går vi där barfota, med sand mellan tårna istället för ulliga sulor i vinterskor.

Lyra var som vanligt obrydd av kylan och ville bada både i havet och i en liten bäck med porlande vatten.

Doris däremot höll sig på torra land, till min stora lycka, men njöt av att få sträcka ut benen och springa ikapp med Lyra.

Men tänk alltså, snart är det barfotafötter i sanden och sol som värmer på riktigt.

Snart.

1 2 3 4 5 234