(Bild Emma)
Musten gick ur.
Det blir sådär ibland efter en seg och hård handbaksmälla; man tillbringar dagar i sängen fullständigt fokuserad bara på att andas igenom skiten med en enda tanke i huvudet: Snart är det över.
Enda problemet är ju att det går ju inte över. Smärtan minskar sakta och sedan kommer jag på mig själv med att ha vänta lite för länge, smärtminskningen planar liksom ut och avtar.
Och då förstår jag -Det här är så bra som det blir.
Som om jag är helt dum i huvudet och hjärnan någonstans på vägen, genom dagar av kräk i spannar och fokus på andning, lyckats förtränga hur illa det är en vanlig dag.
Så jag är lite ledsen just nu.
Sådär så att tårarna kommer okontrollerat när man minst anar det och man känner sig trött i både kropp och knopp, som man sprungit ett maraton och gjort högskoleprovet samtidigt, ungefär.
Kanske kommer jag att blogga på som vanligt och fokusera på sånt jag tycker om här i bloggen som jag brukar göra när det känns tungt. Eller så kommer det blir lite glesare mellan inläggen ett tag, tills jag hittar kraften igen.
Vi får se helt enkelt. Men nu vet ni.
(Och ja, jag vet det finns de som går igenom betydligt större sorger än jag och jag är absolut inte ute efter några sympatier. Men det här är min lilla sorg och jag ville bara att ni skulle veta varför det blivit lite tyst här inne och varför jag inte är så aktiv med att svara på mail och frågor.)
Åh, krya på! Blir alltid så glad när det kommer nya inlägg…bloggen är jättebra!!!
Stackare! 🙁 Hoppas du kan hitta en läkare som jag fixa till dig. I Tyskland kanske? Kram
❤️
Usch! Jag lider så med dig och tycker så hemskt synd om dig, Det är så himla svårt att sätta sig in i att ständigt ha en helvetes smärta, som ibland bara blir värre.
Kram, Catarina
Fy tusan! Jag lider med dig utan att ens kunna vara i närheten av att förstå hur du har det! KRAM
Det finns alltid någon som har det värre/jobbigare/värre men så kan man inte tänka hela tiden. Du måste få ha din egen smärta och sorg. Vi är många som tänker på dig, ser jag, och funderar över varför det inte går att ta bort din smärta när man kan landa på månen, byta ut hjärtan, osv osv.
Kramar!
Men vad fasen! Inte ska du behöva be om ursäkt för din sorg och smärta (tänker på det sista du skrev). Jag blir så ledsen för din skull, för den smärtan du behöver utstå. Utan att känna dig och vara i närheten av att på riktigt förstå hur det är för dig, så blir jag innerligt sorgsen. Önskar dig solsken och glädje, styrka och kärlek. Något som lyser igenom raderna är en genuint varm själ. Sköt om dig. Kram
Söta du! Det du går igenom varje dag är ingen liten sorg. Det är tungt, frustrerande, ledsamt, smärtsamt in i själen. Det är inte konstigt alls att det blir sådanahär dippar. Det blir för mycket bara. Du är inte dum i huvudet, jag förstår precis den känslan du beskriver där. Sådana dagar har jag med, när man plötsligt kommer på att det blir ju inte bättre än så här. Jag lever själv med smärta konstant varje dag och vissa dagar funkar det och vissa dagar sköljer allt över en och man tror inte att man kommer upp igen. Men det brukar gå, det tar olika lång tid bara. Ta så lång tid du behöver och under tiden: gör sånt som du älskar att göra, ät det du älskar, träffa dom du älskar, fyll på med energi och bara va, ingen stress och press bara va. Skickar dig massor med kramar
Man kan inte (SKA inte) jämföra sorger och smärtor. I så fall skulle det ju innebära att endast EN människa på jorden (den stackars sate det är allra mest synd om) fick beklaga sig. Och du har det nog värre än bra många andra. Tycker så synd om dig. Nervsmärta är ju gräsligt!
Går det inte på nåt sätt att skära av den nervbana som bråkar? Jag inser ju att det säkert inte är så ”lätt” som det låter och att man kanske då också förlorar känsel och kontroll över armen, men ändå. Det låter så grymt om det inte går att få bort smärtan på NÅT sätt… :-/
Men kära nån. Inte ska du be om ursäkt för det här. Inte ska du ens närma dig tanken på att du behöver förtydliga att det finns större lidanden i världen. För det finns det, visserligen, men det betyder inte att ditt blir mindre viktigt. Jag lider verkligen med dig, jag kan inte förstå hur ont du har men banne mig; jag kan läsa. Och att läsa räcker rätt långt här inne hos dig för att man ska inse hur tungt du har det. All styrka till dig
Finaste N!
Jag är obotligt sjuk, men jämför inte – allas ”helveten” är för mig jämnställda. Jag tänker ofta på dig och din hand och blir ledsen jag med. Smärta och sjukdom gör att man… missar så mycket i livet. Så känner jag iallafall. Men jag har ett positivt sinne, och det har räddat vardagar för mig. Dagar när levern skriker av smärta – försöker jag lura mig själv och LE?! Men oftast funkar det? Hur konstigt är det då? 😉
Som du säger – nu andas vi igenom skiten! Jag tycker du är helt fantastisk som orkar komma in och uppdatera oss – jag blir så glad! ❤️
Att ha sådan konstant och vidrig smärta tycker jag inte kan ses som någon liten sorg, inte på något sätt. Jag tror inte att det finns en enda person som läser din blogg och samtidigt tänker ”jaja, det finns människor som har det värre.” Den smärta du beskriver och som begränsar dig på det sätt den gör är ju överjävlig och vi är många som lider med dig. Jag ber om ursäkt om du är urless på den här frågan som dessutom kan verka dum (men för någon som inte följt dig så länge är den kanske, förhoppningsvis lite befogad) men finns det verkligen ingenting att göra? Att ha så fruktansvärt ont, det gör ju liksom ont i hela mig när jag läser om det, utan någonting att göra… Skickar en stor kram! ❤️
❤️
Smerten er din og det er DIN hverdag og DITT liv. Det er klart det er det som er viktig for akkurat deg!
Vi er her uansett om innleggene blir sjeldnere, ta vare på deg selv og lag innlegg når DU føler for det!
Masse varme klemmer❤️
Du borde få slippa smärtan i armen. Jag känner inte dig och har aldrig sett dig i verkliga livet, trots det önskar jag innerligt att du ska slippa lidandet. Jag ska be och hålla tummarna för att läkarna ska kunna hjälpa dig. Du är en otroligt stark och fin person. Önskar all lycka till dig! Styrkekramar!
Jag blir verkligen så berörd av det du beskriver..
Det finns alltid nån som har det värre, men i den situationen du befinner dig i tycker jag inte du ska finna din tröst i det.
För varför?
Du kämpar, du vill och du utmanar dig själv. Och för det mesta får du betala ett väldigt högt pris för att du vill leva livet… Det tycker jag inte att du ska ursäkta dig för att du vill göra.
Du är ung och jag önskar för allt i världen att du en dag ska slippa känna smärta som du gör.
Kramar Anna
Men fina du
… hoppas du får kraft och lust att skriva igen. Inget är för smått – eller för stort, för den delen. Kram <3
I likhet med många andra blir jag så berörd av ditt liv. Det går bara inte att förstå hur din verklighet är. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Vilken övervinnande du är. Jag ber om ett mirakel!
Kram Sofie
Kära du! Visst har vi alla våra sorger och fighter men det är ingen lätt match du går. Största respekt för de dagar, timmar och minuter som du kämpar och andas dig igenom. Så klart blir det en baksmälla på baksmällan. Och man blir bra trött och skakad av att ha så där ont. All styrka och alla tankar till dig.
Ju bättre man känner sig, desto lägre blir toleransen. Så är det för mig. Men även om VARJE dag är en plåga och att jag aldrig kommer kunna acceptera att vara sjuk (det vore ju att ge upp…) så kan jag efter några år också känna lycka och tacksamhet emellanåt. Jag är stark, även om kroppen är svag. JAG vann! Det kräver en enorm fokusering att gå igenom en sämre period. Att bara klara varje dag, varje timme, varje minut. Och när det värsta lagt sig, så kommer den känslomässiga baksmällan. Man vänjer sig aldrig, men jag antar att man lär känna själva processen. I den kan man känna sig trygg. Och man kan lära sig att leva med sorgen, att den alltid finns där och tar plats. Ibland mer och ibland mindre, men den finns alltid där. Som en skugga. <3
Finaste bästaste du som jag ju inte känner! Blir så berörd av din berättelse, och så frustrerad och ledsen över att du ska behöva ha det såhär tungt. Måtte läkarna hitta något som gör det bättre snart!
Många varma styrkekramar till dig
Finaste bandit! Som många redan skrivit så går det inte att jämföra smärta! Och den smärta du upplever är ingen barnlek! Ta hand om dig och skriv när du orkar.
Många styrkekramar!
Men fina du… det här är din blogg och du skriver när och om du vill och om precis vad du vill, utan att behöva ursäkta dig på något sätt. Vi tycker om dig som du är!!! Mät inte din smärta mot någon annans, låt oss stötta dig när du behöver och ge någon annan en puff i rätt riktning när du orkar igen. Sådana ringar på vattnet är de finaste när de sprids och vi borde sprida mycket mer sådan energi. Då vore världen ännu vackrare.
Kram på dig!!!
Det måste finnas någon bot mot smärtan. Och det snabbt. Såhär får det inte vara. Blir så ledsen för Din skull. Önskar Dig så en smärtfri tillvaro. Kramar.
Åh kära du, inte behöver du förklara. Med all den smärta som du dagligen lever i har du all rätt att känna sorg över hur allt är. För oss som bara följer din resa såhär på avstånd genom bloggen berör du djupt med din styrka, mod, envishet och positivitet – jag tror ingen tänker ”men så hon klagar, det finns ju folk som har det värre”. Det går ju inte ens att föreställa sig och förstå, på riktigt, hur det känns även fast du beskriver bra. Det är så konstigt och ledsamt att det inte finns något att göra åt din ofattbara smärta! Som nån skrev ovan, man kan ju göra så mycket annat otroligt som transplantationer, rymdresor och allt vad det är..
Önskar dig all lindring, hopp och styrka i denna jobbiga tid! Många kramar!
K R A M
Jämför inte sorger! Du har det jobbigt, du lider, så klaga på om det hjälper! Jag känner dig inte, men jag tycker ändå synd om dig och skulle hemskt gärna se att du led mindre. Kämpa på!
Styrkekramar till dig, vackra underbara kvinna.
Det finns olika typer av smärtor och de är bara de som har dessa som vet hur jä-ligt det är. Hoppas du snart är igenom denna topp. Tänk att flyget gick så bra men sen vad en taxifärd med en oförstående kunde förstöra din tripp till Stkhlm. Tur att Emma var med dig!!!
Hoppas du snart hittar något roligt som kan få dig att våga dig ut igen och må lite bättre.
Styrkekram
Blir så himla berörd när jag läser om hur du har det och jag tycker du är så otroligt stark som orkar driva en så härlig och positiv blogg. Önskar att jag kunde göra något för att hjälpa och underlätta för det är så synd att du ska behöva ha det så här. Skickar massor med styrkekramar och ett jättetack för din härliga blogg!
Kramar till dig!känner inte dig men känner verkligen med dig. Din blogg berör verkligen och jag önskar att du får må bättre. Krya på dig,KRAM
Åh, ja, visst finns det dom som har det värre, kanske tom jag ibland, men du finaste bandit har ju ett riktigt djävla helvete mellan varven och om du är arg, ledsen eller bitter så är det väl ingen som inte kan förstå det. Kan man inte det så saknar man nog empati i rätt stor utsträckning… Önska så attman hade kunnat göra något för dig! Tänk om vi alla kunde ta en liiiiten del av din smärta och bära den åt dig, om så bara för en stund. Sköt om dig nu!
Varmaste kramar
Var och en av oss har ett eget Mount Everest att bestiga och nederlag och framgång i den bestigningen går inte att jämföra med varandra. Ärliga, omtänksamma, generösa människor lyssnar på varandras berättelser och kan känna både glädje och sorg med varandra. Alla andra kan man skita i. Du har ditt liv att reda ut och gör det efter din förmåga (och du gör det bra) och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du någonstans hittar en lösning på den där armen. Må så gott!
Vilken jävla sorg att bära också. Lite tokigt att man måste påpeka det självklara. Att det här är din sorg och din lott, gissningsvis för att andra konstiga människor inte ska hugga, Anyway. Vi hejar, sörjer och håller alla tummar som finns för dig!
Åhh vad jag lider med dig när jag läser detta. Tårar trillar ner på mina kinder. Ingen människa ska behöva stå ut med sådan smärta. Ingen. Min mamma lider av kronisk värk (fibromyalgi m m) så jag vet lite vad du skriver om. Fruktansvärt att resan blev sån katastrof. Hoppas nu att det blir bättre för dig!
Fin bild på dig vackra kvinna, stor kram Suss
KRAM!
Du finns i mina tankar! All kraft, kärlek o styrka till dig. Kram
Jag vet att du inte vill att vi ska tycka synd om dig, men jag lider sååå himla mycket med dig, önskar så att det finns något mot din smärta så att du kan leva en vanligt liv.
Ta hand om dig fina Nicole.
Varm kram
Pia
Stor kram från mig med. Jäkla skitsmärta 🙁
Det finns ingen annan som kan förstå ens egen sorg och smärta. Ingen! Den enda som vet hur ont man faktiskt har är en själv. Däremot är det viktigt att få berätta, prata, älta och få ösa ur sig så mycket det bara går. Eller, jag tror att det är viktigt iallafall. Jag hejar på dig här hemifrån och önskar att jag kunde göra något för att ”lindra” skiten lite. Sjukt konstigt egentligen eftersom jag inte känner dig, men tycker att det är så jäkla orättvist ändå!! Ta hand om dig!
Kram!!
<3
Vet du vad? Jag klagar endel jag med. Över, om jag jämför mig med dig, väldigt banala och över gående saker som har med mitt välbefinnande att göra. Och så tänker jag att det alltid finns dem som har det värre än mig. Och så skäms jag. Även fast jag har rätt till mina egna sorger och smäretor. Till mina egna känslor.
För vänder man på det, så finns det alltid någon som är gladare än mig. Betyder det att jag inte ska få vara glad…? Såklart inte.
Skickar en värmande kram på distans och hoppas av hela mitt hjärta att din själ får må lite bättre, precis som din kropp.
kramar.
Jättestor kram! En varm.
Jag ska inte säga att jag förstår, för jag kanske inte ens kan ana, man jag känner med dig!! Klart det blir deppigt… Men snart hittar du tillbaka. Igen. Och jag försätter och tror på en lösning! Jag önskar jag var den läkare som knäcker denna kod. Det är jag inte, men jag tror det finns en… Kanske i USA eller nåt… Isf startar vi en insamling och skickar dig dit! Kram ❤️
Jag är rörd av din berättelse. Kan inte förstå. Hur kunde det bli såhär illa? Jag beundrar din styrka – fast än du säkert inte känner dig så stark alltid. Men det är du. All kärlek till dig. Jag hoppas det finns ett slut på denna hemska smärta.
Tänker att smärta är smärta och sorg är sorg oavsett hos vem de inträffar. Det kan variera i intensitet men gör ont oavsett. Det finns så mycket värderande i allmänhet, det här är dock områden där jämförande och värderande inte borde få förekomma. Vi rår inte alltid över våra känslor. Kommer tårarna så gör de det, är själen tom så är det för att den fått utstå för mycket. Man är inte svag för att man är ledsen. Ett förfluget ord, en obetänksam kommentar, missriktad välvilja, ifrågasättande allt sånt kan göra att tvivlet kommer. Men skäms inte, du gör så mycket förmår. Önskar dig ro.
(har inte lätt till orden alla gånger, och därför kan det bli lite luddigt. Hoppas att andemeningen ändå kommer fram)
Det är så fruktansvärt sorgligt och orättvist alltihop. Tänk att en oförsiktig läkare och ett litet häftstift ska begränsa ditt liv så alldeles fullständigt.
Jag skriver som så många andra, det är helt ofattbart att det inte ska gå att göra något. Jag har förstått att amputation inte är ett alternativ, att det inte är någon garanti för att smärtan försvinner. Men det här med cellgiftsbehandling som någon kommenterade om på norska för något inlägg sedan? Finns det ingen möjlighet att få prova det? Eller något annat? Jag är säker på att om det handlar om en dyr behandling i USA, så är vi många som bidrar till en insamling så du har råd! Bara du får möjlighet att leva ett smärtfritt liv.
Stora kramar!
Hoppas verkligen att du hittar motivationen snart igen. Det är svårt att föreställa sig hur du har det men jag hoppas verkligen att du finner din kraft och kan njuta (trots din smärta) av livet. Du verkar vara en glad och stark person och om fler var som du är jag övertygad om att världen skulle vara så mycket bättre! Du är en fighter utan dess like! Stor kram
Jag brukar inte kommentera men kande att jag ville gora det nu. Forst en jattekram. Sen vill jag bara saga att det ar klart att det alltid finns manniskor som har det varre men man kan ju bara relatera till sig sjalv sa skriv du om din smarta, sjalvklart att du ar ledsen, det later for-ligt. Tack for en fin blog. Kramar
Det finns alltid någon som har det värre än en själv. Så kan man inte tänka. Man måste tänka på sin egen smärta och sorg. Du får tänka på vad som är just för dig och jag får tänka vad som just för mig.
Lider med dig så men förstår att du har svårt att hitta ork och inspiration när man mår som du. Vet bara själv hur det är till min blogg ibland.
Men har du inget att göra så kika gärna in och kolla min nystarade blogg. Nu är jag ju inte lika proffsig som du…..men kanske kan bli 😉
Stor stor kram!
/Fia
Alltid finns det någon som har det värre, men det betyder inte att det man själv går igenom är mer än tillräckligt för en själv. Det ena förminskar inte det andra. Man får tycka synd om sig själv, man får gråta så många tårar som behövs innan man igen ser lite solsken igen bakom molnen.
En stor varm men försiktig kram sänder jag dig fina Banditen
Ta hand om dig fina Bandit! Var rädd om dig.
Tusen kramar ❤️
Massor av kramar till dig. Jag blir ledsen för din skull att du behöver skriva att de finns större sorger än du. Det måste betyda att folk har påpekat det för dig och det tycker jag är så sorgligt, och faktiskt lite fisigt av de som har gjort det. Men jag tr
Hoppsan. Där gick min kommentar iväg innan jag var klar. Men jag skulle skriva att jag tror och hoppas att de flesta av dina läsare håller alla sina tummar och tår för att läkarna ska hitta på något bra så du slipper den där jädra skit smärtan.
Puss och kram på dig!
Fina Bandit som jag känner med dig<3
Jag ser framemot nya inlägg från dig när tårarna stillat sig, dina inspirerande moodboards på höstgarderober, du i goa sjalar och någon av dina fina väskor, en lycklig Abbe bland löven…ja helt enkelt mer av dig. Stor kram till dig!
Svårt att tro att man kan ha det så mycket värre… Hoppas innerligen att forskningen går framåt och att de kommer på ett sätt så du slipper smärtan!
Söta, lilla du…det du har att hantera kan aldrig kategoriseras som något lite och som lätt att hantera. Du är fantastisk som klarar allt du gör. Och ärligt, visst har vi alla våra prövningar och ibland ganska jobbiga trauman och sorger att ta oss igenom men det går ju inte ut på att mäta och värdera. Man utgår ju bara från sin egen värld. Visst kan man tänka att man har massor att vara lycklig för. och sedan måste man få vara ledsen för det som är tungt och grått och orättvist också. Ta din tid. Vet att vi finns här och väntar på dig. Hejar på dig. Och önskar att livet ska bli snällt mot dig igen. Kram Mia
http://happyvardag.se/2014/09/08/nagot-riktigt-lackert/
Måste bara säga att jag har hittat dina fina instagrambilder och tycker du har ett mysigt hem och väldigt smakfulla kläder!!!!
Måste bara säga att jag tycker du har ett mysigt, fräscht hem och mycket vackra kläder. Hittar inspiration genom dina fina bilder.
Jag instämmer så i det Happyvardag skriver.
Även fast du inte väntar dig sympatier så har du mina. Helt o fullt!
♡♡♡
Kram Anna
du gör det så jäkla bra <3
Fina du. Alla styrkekramar i världen, det måste vara helt förjävligt med sådan smärta. Din stackare! Hoppas världens alla positiva energier finner dig snart. Stor varm kram!
Lilla vän..var rädd om dig och det MÅSTE finnas något att göra 🙁 MÅSTE
Tänker massor på dig och kan aldrig ens föreställa mig, men jag vet hur det är att ha så jävla ont så man kräks och att ha det så dag ut och dag in..näe..fiii fan…
Kramar på dig!
Tycker inte de är en ”liten sorg” du går igenom. Själv vet jag inte hur jag skulle klara det!
Jag har inte läst din blogg länge men jobbar de ständigt på att hitta en lösning för dig eller vad händer? Hur ska nån kunna leva så?!
Hoppas innerligt du får hjälp!! <3
Jag måste få fråga…Är läkaren som tillfogade dig detta anmäld? Vad hände med hen?
Har ni haft kontakt efter?
Hoppas innerligt att hen inte får förstöra ngr fler liv!!!
Lider sååå med dig!
Åhh fina, fina Bandit… önskar att vi alla kunde få dig att må bättre genom all positiv energi och pepp som flödar genom kommentarerna här. hoppas innerligt att det kommer att kännas något mindre tungt i sinnet snart, men man måste faktiskt tillåta sig själv att sörja ibland. över allt som man ville som inte blev. och på något sätt ligger det ju i vår natur att förtränga hur illa saker faktiskt är egentligen, även om det gjorde det hela värre för dig. tur att du iallafall har Abbe som kan ligga bredvid och ge tröst bara genom att finnas till – så där som djur gör, helt utan villkor och krav. hoppas hoppas att du kan känna dig lite mer som dig själv snart. tills dess så finns vi här bakom kulisserna och skickar positiva tankar och pepp åt ditt håll. kramar!
Sorg (eller glädje) kan inte mätas och jämföras med andras. Du har din sorg, jag har min och våra sorger visar sig i olika skepnader. Verkligen jättetråkigt att du ska behöva nämna att du inte söker sympati. Jag hoppas att du piggnar till snart! Stor kram
Be ALDRIG om ursäkt för hur du mår, du styr inte över det! Och kalla det inte för din värk för du har inte bett om den, den är inte din för du styr inte den.
Du har inte bett om detta!
Kram