Jag tror att jag har skrivit om det någon gång förut, hatkärleken till skenan som jag bär 24/7.
Jag minns tiden innan jag fick skenan med skräck. Då var jag helt sängliggande, fick bo hemma hos mamma; åt, sov och levde i en säng där. När jag behövde gå på toaletten så balanserade jag handen på en kudde och smög fram genom huset för att den skulle röra sig så lite så möjligt.
Jag fungerar inte alls utan den där plastbiten. Ändå kan jag inte låta bli att hata den lite.
Den är ful, luktar som en gammal fotbollssko och hindrar mig från att bära vilka kläder jag vill.
Igår träffade det där hatet mig igen med full kraft, jag låg i sängen, handbakis och svag. Slösurfade på favorit-shopparna, hamnade på Modesto och fick syn på den här klänningen som bland nyheterna. Den formligen s k r i k e r mitt namn. Hjärtat rusade, sådär som det kan göra när man vet att man hittat rätt, ni vet? Jag var på väg att klicka på köp direkt. Men då slog det mig: ärmarna. Jag har ju den där förbannade skenan.
Ja, det må vara bara en klänningen och en aning materiellt, men där och då kände jag hur mycket jag hatar den där skenan. Trots att jag älskar den för att den gett mig en del av mitt liv tillbaka.
Och ja, det är klart att jag väljer skenan framför vackra kläder alla dagar i veckan, det är inte så jag menar.
Men det är märkligt det där, hur man kan känna så dubbelt för något.
(Bilden är lånad härifrån)
Det handlar inte om det materiella det handlar om din frihetslängtan, din längtan efter att kunna göra och bära vad som helst att inte låta din arm styra din vardag. Inget konstigt alls! <3
En dum fråga men kan du inte ha skenan utan på eller du kanske inte ens klarar klä på dig utan skenan? Du behöver inte svara om det är för privat. <3
KRAM
Nej, jag klarar inte att ta på mig utan den. Handleden behöver hela tiden vara stabiliserad. =/ Och helst ska det vara breda ärmar på plaggen så att det inte blir något motstånd alls när jag drar genom armen. Så det är vad jag kollar på när jag shoppar, först ärmen sedan hur snyggt plagget är 😉 Kram <3
Jag håller med Emschen….det handlar inte om det materiella….det handlar ju om att du känner dig instängd och fångad i något du absolut inte valt själv. Jag förstår precis vad du menar, även om jag ju inte alls kan förstå din smärta och dina känslor kring din arm.
Man får lov att vara arg. Och man får lov att skrika ut sin ilska.
Stor KRAM!
Underbar klänning!
1.Köp den
2.Ta den till skräddaren
3.Korta ärmarna eller så sprättar man upp sömnen på ärmen så långt det behövs och kanta dessa uppsprättade kanter = fjärilsarmar.
Kram/ vita_margarita aka Eva
Fantastisk blir den på dig! Kan du skaffa en till skena? en ”vikarie-skera”, helt i svart. Gör sen som vita-margarita föreslår. Och då är det du som bestämmer, inte skenan eller armen… Skäms absolut inte för att du tycker om vackra saker, utan det materiella är vi ju bara tankar och ande. Vi behöver sätta dessa på/i något, TEX en fantastiskt vacker klänning i spets. Men jag vet, for sure (kan jag lova) precis hur det känns. Kram, Anna
Klänningen var underbar! Förstår din frihetslängtan. Kram
Förstår dig. Och jag vet vad nervsmärta är. Djävulusiskt. Skadade en nerv i skuldran vid en fallolycka för några år sedan. Smärtan gick upp under örat, genom skuldra, armbåge och ut i lillfingret. Kunde bara ligga på mage med armen vinklad framåt, vilande på kuddar på golvet. Det jag vill säga är: det finns hopp. Efter att långsamt, långsamt avtagit, är den nu, efter fem år: nästan helt borta! Hoppas det går lika bra för dig! Jättefin blogg förresten! Tack för den!
Åh den där förbaskade olyckan! Önskar jag kunde sy. Då skulle jag sy dig en vacker klänning i spets där skenen passade in. Stor kram!
Lider med dig..jättevacker klänning! Finns det någon chans alls att det går att göra något åt handen så den blir bättre?
Lider verkligen med dig. Hoppas verkligen du kommer bli bättre så du kan bära alla vackra klänningar du vill!
All min empati till dig! Att ständigt ha värk tär på både kropp och själ… Trots att det bara är materiellt så kan det materiella betyda mycket ibland, vara en uppmuntran och ge lite extra glädje och energi 🙂 Fick direkt en idé när jag såg klänningen, men det hade redan vita_margarita skrivit ned till dig 🙂 och det var ju bra. Trumpetärm… kanske någon infällning av band eller tyg för att få till ett bra fall. Så lycka till och KRAM!
Ditt inlägg berör mig – mycket! Det ger mig – och säkert många med mig – en tankeställare om att inte sucka och gnälla över ”trivialiteter”.
Jag förstår din frustration och din hatkärlek till skenan; under 1 års tid hade jag en besvärlig nackskada som gjorde att jag inte kunde vrida huvudet åt sidorna. Mitt nackstöd blev min snuttefilt. Jag blev bättre. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du också ska få bli det <3 Kram!
Hej!
Jag tycker att Du bara rakt av skall ha denhär klänningen utan några som helst tveksamheter. Det spelar INGEN roll att Du måste ha skenan. Det har ingen med att göra. Du kommer att vara urvacker i den ändå! Så! Kramar i mängd!
Det spelar ingen roll att det är en plastbit, den hade kunnat vara i solid guld och den hde fortfarande hämmat dig. Hållt dig tillbaka från ditt sanna jag. För din skena definierar inte vem du är även om den inte låter dig leva fullt ut. Jag förstår att du har hat-kärlek, vem skulle inte känna så för något, vad det än må vara, som hindrar en från ens sanna jag.
Den styrkan du besitter inom dig, den säger vem du är. Den kärleken som finns inom dig, den säger vem du är.
Många kramar till dig Nicole.
Kramar till dig <3
Verkligen berörande! Önskar så att jag kunde trolla bort det onda, om det vore så enkelt. Känner så med dig! Jag har själv en kronisk skada i foten och sa senast till min mamma igår att det knappt är lönt att titta efter fina skor, det gör jag nästan aldrig för jag vet att de inte passar och jag kommer få ont. Och gissa vem som fyndade två par skor igår på halva reapriset och som faktiskt fungerar på mina båda fötter, som både är sköna och snygga. Så jag säger slå till på den ljuvliga klänningen och känn dig som den vackraste i världen!
Finner inga ord… All kärlek till dig. Många kramar Lisa S