Ibland är livet lite tungt.

Ni vet. Man behöver nödvändigtvis inte vara ledsen. Man är bara ingenting liksom.

Jag är ingenting just nu.

Tom.

 
 

Ni vet den där operationen jag gjorde i oktober, den där som inte lyckades och som var det sista som fanns att erbjuda just då?
Jag tror att det är den som spökar ännu. Det har inte varit tungt hela tiden sedan dess, men periodvis. Och känslan som jag känner nu är den samma som jag kände då, när jag låg där på operationsbordet med öppna sår på ryggen och fick höra Nu har vi gjort allt vi kan, jag är ledsen Nicole.

 

Jag är inte ledsen, bara tom.

 
 

 
 

Bestämmer mig för att nu får det vara nog, nu måste jag upp över ytan igen.

Gör saker som gör livet lite ljusare; bokar frisörtid & tid för nya fejk-fransar, köper färska blommor & annat vackert till hemmet, tänder doftljus i favoritdofterna & äter choklad, planerar en resa & dammsuger nätbutikerna efter passande outfits till nämnda resa, bokar in en kväll mitt i veckan med någon jag älskar och ett glas bubbel.

 

Materiella saker kanske någon tycker.

Men det hjälper för stunden, livet känns lite lättare när jag får grotta ner mig i allt som jag tycker om.

Även om det fortfarande känns som om benet fastnat i sjögräset och hindrar mig från att nå ytan.

 
 

 
 

Det kommer en dag snart, när sjögräset släpper taget, när orden kommer lättare igen, när inspirationen är tillbaks och när den där stenen lättar från mitt bröst. Det vet jag.

Och tills dess får jag väl bara kämpa lite extra med att se allt det fina. För det finns ju där, även när livet känns tungt.

 

Nu vet ni iallafall, om ni tycker att bloggen är tråkig just nu;
Det är för att varje inlägg jag skriver känns som att avlägga en magisterexamen eller något annat stort och svårt.

Orden och ideérna kommer inte av sig själv just nu helt enkelt.

 
 

 
 

(Alla bilder i inlägget är tagna av Emma)