Igår fick jag besök minsann.
Det är alltid lika trevligt, och eftersom det var frukostbesök så passade jag på att baka scones. Scones är verkligen den ultimata bjudfrukosten eftersom det går på noll och inga sekunder att baka. Och är typ det godaste som finns.
Besöket då?
Det var en liten herre med en sån här liten hand och med det mycket tjusiga namnet Abbe.
Lilla Abbe har hunnit bli tre månader och det var med skam i blicken som jag lämnade över ett paket med texten ”Välkommen till världen Abbe”. Jo, välkommen- Sidådär tre månader för sent.
Nåja, Abbe tycktes inte tjura på mig att vi inte setts tidigare. Tvärtom, han log stort hela tiden och vevade med armarna på bebisars vis.
Gladare bebbe har jag nog aldrig varit med om.
Med sig hade han också en av storasyrrorna och sin mamma.
Lilla L som nu blivit storasyster för andra gången hade också trillat av hästryggen tre gånger, börjat förskoleklass och lärt sig läsa och skriva.
Jag som tycker att det var alldeles precis som hon var en liten plutt som tjatade om att få åka med mig till stallet och som jag enkelt slängde upp på hästryggen barbacka i hagen medan hennes mamma stod utanför och höll andan.
Kanske (förmodligen) är det jag som börjar bli gammal; men går inte tiden fasligt fort ibland?
Abbe var iallafall inte bara världens gladaste bebbe, han var också hur gosig som helst.
Och så, så liten, man kan ju inte ens föreställa sig att han har varit mindre!?
Men bebisgos alltså, finns det något härligare?
Och då ska vi inte ens prata om bebis-doft, min tröja luktade bebis hela dagen igår efter att jag tillslut, med mamma M´s hjälp, vågade lyfta den lilla skrutten trots att jag bara har en hand att tillgå.
En tröja som luktar bebis, det lyser ju upp vilken mulen tisdagseftermiddags som helst.
