När man är lite vissen

Livet

Midsommarkransen är lite vissen idag, det är jag med. Vissen hand, men så himla lycklig för att jag fick komma iväg och fira den mysigaste midsommaren någonsin bland vinrankor och de härligaste människorna som finns. Ja, idag är det helt okej att ha handbaksmälla. Helt okej, för i hjärtat mår jag bra.

Och ja, med lite envisa och världens bästa familj kommer man långt. Mamma fixade kransen och tårtor när jag låg i sängen och mådde dåligt, så det var bara för mig att hoppa i klänningen, sätta kransen på huvudet och gå ut till bilen där pappa väntade. Ja, han körde mig både dit och hem. 
Det är sånt som får livet som enarmad bandit att funka, världens bästa familj och vänner, som alltid alltid ALLTID ställer upp. 
TACK!

Hoppas att ni hade en fin midsommar?

Hälsningar från en lycklig men vissen bandit. 

När man repat sig en aning

Livet

Glad midsommar finaste ni! 

Tack för alla hälsningar här igår och för alla tummar som kramades för min skull. Ni är världens bästa läsare, världens bästa! Och visst är jag piggare idag, vila hjälper, det visste jag ju. Men när det är sådär superilla som det var så är det svårt att tro det. Jag är inte i min bästa form, men det här får duga. 

Så jag börjar förmiddagen i sängen, vilar in i det längsta och sedan kommer Nelly hit för att åka med oss till festen. 

Önskar Er den finaste av midsomrar, var rädd om Er!

När man har kräkts färdigt

Livet

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Som igår, jag skulle spendera dagen hos Fru Sederblad, käka glass, fotografera hästar och fundera på hur Felicias rum ska se ut framöver. I stället låg jag i sängen här hemma och kräktes hela dagen. Ja det var precis så mysigt som det låter, nte alls med andra ord. 
Jag försöker fortfarande repa mig från stöten som handen utsattes för i bilen på väg till tågstationen igår, det går långsamt. Men jag har i alla fall inte ont så jag kräks längre och det är ju ett gott tecken. Man ska aldrig tro att man kan planera livet, speciellt inte om man är en Enarmad Bandit; då räcket det nämligen med att en gubbe missar högerregeln, chauffören måste bromsa och sedan är livet mindre roligt ett par dagar. 
Jag hoppas att det ska hinna bli bättre tills i morgon så jag kan få ta på mig spetsdrömmen och ha en riktig midsommarafton, men just nu vet jag inte alls hur det blir med den saken.

Det är vid såna här tillfällen jag hatar det allra mest, smärtan. Inte att det gör ont så jag vill dö, för det kan jag ta; jag vet att det lättar till slut. Men det är det faktum att Jag gör allt rätt för att jag ska kunna åka iväg på något skoj, för att smärtan ska hållas i schack. Vilar dagen innan och mår så bra jag kan må, tills det händer något som ingen kan styra över. Då kvittar det hur mycket jag vilat och planerat. Maktlösheten och vetskapen om att det är så, så skört. Att allt kan förändras över en sekund och det krävs inte mycket alls. Det är det jag hatar allra mest. 


När man tror på sommaren

Livet

S-o-m-m-a-r, känner ni det? Jag vågar knappt skriva det, men visst känns det som om det ska bli en riktig sommar i år? De senaste två somrarna har ju inte varit mycket att hänga i granen. Men i år, jag tycker att det ligger i luften; löftet om en fin sommar.
Det kan vi väl vara värda tycker jag. Vi lever ju mer eller mindre för sommaren, under de där mörka månaderna så är det tanken på daggen i gräset en sommarmorgon, solens värmande strålar och de där ljusa kvällarna som håller oss uppe. Som får oss att vilja fortsätta kämpa när februari har oss i sitt kalla grepp och när det blir snöstorm i mars. Det är under de här månaderna vi lever upp, livet känns med ens lättare när vi kan hänga in den tunga vinterjackan i garderoben och leta fram flipflopsen. 

Ja, hyllningen till sommaren kan göras hur lång som helst och jag hoppas verkligen att känslan i min mage stämmer, att vi ska få en riktig sommar-sommar, för första gången på riktigt länge. Som de där somrarna man minns från när man var liten, jag kan inte minnas en enda dag med dåligt väder från mina sommarlov, det känns som att det var strandväder varje dag. Så var det väl förstås inte. Men det visar ju bara ännu mer hur viktigt det är med en riktig sommar.

Om det blir en sommar-sommar i år, det återstår att se. Men jag väljer att tro på magkänslan och skulle det inte blir så, så passar jag i alla fall på att njuta varje fin dag som bjuds. Som idag, idag är det sommar och jag ska packa ihop mina saker och bege mig hem till Fru Sederblad. Hon har lovat att servera mig mängder med glass och ta hand om mig så att jag inte sliter ut handen till midsommar, det tycker jag låter som en bra plan.

När man har fått hem sin midsommardröm

Livet

Den har kommit, min midsommardröm. Och den är ännu vackrare i verkligheten än jag hade föreställt mig, Jag älskar den! 
(Finns HÄR!
Kommer att vara helt perfekt till fredagens festligheter tillsammans med en blomsterkrans i håret och mina guld ballerinor på fötterna. Den har den perfekta dimrosa nyansen och riktigt mycket spets som liksom frasar sådär härligt när jag går. Dessutom är den lång vilket jag älskar för då kommer den hålla mig varm om benen framåt kvällen och jag riskerar inte att visa mer än jag önskar när jag jagar världens sötaste buse över gräsmattorna. 

Åh, kan det bli fredag nu så jag kan få frasa runt i spetsdrömmen, busa med busen och kramas med de finaste tjejerna jag vet?