sunkanComments are off for this post.

När man varit på vinprovning

Livet

Det verkar som om man bara kan få de mest makalösa kvällar i det där makalösa huset långt ut på landet hos den där makalösa kvinnan. 
I måndags var ytterligare en sån kväll, makalös på alla sätt och vis. Och återigen slog det mig hur makalöst lyckligt lottad jag är som har de där tjejerna i mitt liv. Så mycket kärlek och glädje att jag aldrig sett på maken. 

Tooka var så klart med på tjejfesten, på en stol satt hon stolt och sträckte på halsen medan tant härjade i köket och fixade ett kycklingspett till kvällsmat. De måste tycka det är livat när vi ses, alltid blir det salukifest. Sist var det parmaskinka och nu ett kycklingspett. Mycket bättre än buses majskrokar gissar jag.

Fru Sederblad var där och hon hade en blus som var så snygg att jag ville slita av henne den och ta med hem, men det gick ju inte -hon kunde ju inte köra naken hem. Dessutom var hon inte så sugen på att dela med sig av den, och det kan man ju förstå.

Nelly var där, härligaste finaste Nelly. Och Annika, ni vet den där gulliga tjejen som vi lunchade med på lilla torg för ett tag sedan? Hon var i alla fall också där och japp, hon var lika gullig fortfarande. En sån man bara måste tycka om. 
Men ingen av dem verkar ha fastnat på bild.

Också var förstås någons man med, men bara ett litet tag, tills han tyckte att det blev för mycket tjejmiddag och var tvungen att gå och ”fixa något på huset”.   

Vinet var jättegott, jag gav betyget lättdrucket så många gånger att Emma tillslut sa åt mig att komma på något nytt. Och jag spottar inte ut vinet på bilden ovan, skulle aldrig falla mig in. Det var väl bara så att jag råkade dricka mitt i en skrattattack.

Så satt vi där under våra filtar och diskuterade allt mellan himmel och jord. Och jag måste säga det igen, Fy t-u-s-a-n vad jag är glad i de här tjejerna. Ännu en kväll att spara i hjärtat och plocka fram när livet känns lite grått. 

sunkanComments are off for this post.

När man har sommardagar

Livet

Sommardagar! Finns det något bättre? 
När man kan vara ute från morgon till kväll, äta alla dagens mål ute och bara vara. 

Nåja, jag har varit ute större delen av dagen i alla fall. Legat i en solstol och sörplat ischai, för det är ungefär vad man orkar med i matlagningsväg när man fortfarande har lite handbaksmälla och vilar upp sig för sjukhus-torsdag. Men när mamma kom hem från jobbet hände det grejer, hon tände grillen och dukade bordet så att vi kunde sätta oss och suga in det sista av kvällssolen innan den försvann bakom hustaken. 

Och jag gör debut som osminkad i bloggen idag minsann, för ingen orkar sminka sig när man har handbaksmälla det kan jag berätta för er. 

Men herregud alltså, så härligt det är. 
Låt aldrig denna sommaren ta slut!

sunkanComments are off for this post.

När man är lite rörd och har rester av en handbaksmälla

Livet

Finaste, finaste ni, TACK för responsen i det senaste inlägget. Ni anar inte hur mycket det värmer mitt hjärta att Ni tar er tid att skriva så fint till mig. 

Idag har jag tänkt berätta om måndagens vinprovning hemma hos Emma. Men jag lider fortfarande lite grann av sviterna från tåg/bilfärd/skratt (=handbaksmälla) så jag får helt enkelt bjuda er på ett smakprov tills jag orkat redigera resten av bilderna. Men det som väntar på något gott brukar det ju heta.. 
Fru Sederblad testar rosé och ser allmänt snygg ut tänkte jag döpa denna bilden till, vad tror ni om det? Passande namn tycker jag. 

Men nu, nu ska jag ta tag i den här onsdagen så gott det går. En ischai i solen på balkongen orkar jag nog med i alla fall, man får vara glad för det lilla. 
Ha en fin sommardag, fina ni. 

sunkanComments are off for this post.

När man haft en ofrivillig paus

Livet

 Som ni märkt så har jag haft en liten blogg-paus. En ofrivillig bloggpaus som ledde till att jag insåg hur viktig den här bloggen har blivit för mig. 
Jag har sedan jag började blogga fått mer rutiner i mitt liv. Jag har vetat att ni är många där ute som klickar er in för att läsa varje dag, vilket har gjort att jag verkligen kämpat för att nå mitt mål att publicera minst ett inlägg om dagen. Ibland har jag behövt hjälp för att nå det målet, ibland har jag förberett inlägg de dagar jag mått hyfsat för att ha något att publicera de dagar som inte varit lika bra och ibland har det helt enkelt inte blivit något inlägg. Inte nog med att jag fått rutiner i mitt liv, jag har också fått så mycket tillbaka. Från Er, ni har peppat mig och uppmuntrat mig. 
Ni som varit med från början vet att jag varit noga med att den här bloggen skulle handla om det positiva i mitt liv, för det är ju faktiskt så att jag lever lite grann på halvfart. Jag tänkte att det inte var något ni ville läsa om (?) och att jag skulle må bättre av att blogga om allt positivt som finns i mitt liv trots allt. 
Jag har undvikit att skriva om när det är dåligt i väldigt stor grad och det är väl ytterligare en av sakerna som jag funderat över i helgen. Om det kanske ska få ta lite större plats ändå? Självklart vill jag att fokus ska ligga på allt roligt, men de där dagarna i sängen, handbaksmällorna och minidepressionerna som träffar mig ibland när jag missar något roligt, eller har fruktansvärt ont efter att ha gjort något tråkigt, det är också mitt liv. Vare sig jag vill det eller ej, så lever jag med kroniska smärtor som förvärras av minsta rörelse. Det är något jag har försökt förtränga här i bloggvärlden och det har på sitt sätt varit skönt. Men det är dags att låta det ta lite mer plats, men bara lite. 
När jag diskuterade det här med mina vänner så lovade de mig att säga till om tråkigheterna skulle ta överhand i bloggen, kan inte ni lova mig samma sak? Att stoppa mig om det blir en gnäll-blogg, för en gnäll-blogg vill vi inte ha. 

Sådär, då var det sagt. Då kör vi på igen då? Med lite mera gnäll och ännu mera glädje.

sunkanComments are off for this post.

När man har haft besök

Livet

Det sägs ju att vätska och salt är viktigt att få i sig i värmen, så igår avslutade Pernilla och jag sommarkvällen på balkongen med mitt favvo-rosé (som visade sig vara hennes favorit med, hon klappade lyckligt händerna när jag drog fram boxen ur kylen) och chips. Det återställde salt- & vätskebalansen i kroppen på ett utmärkt sätt. 
Nåja, nyttigt eller ej, det var en fantastisk sommarkväll.  
Vad passar då bättre än att sitta på en balkong, vifta på tårna och sippa rosé med en bästa vän som finns nära allt för sällan? 

Det är något visst med de där vännerna som bor långt borta, som man inte träffar så värst ofta längre, men som ändå är en så självklar del av ens liv. Där orden bara bubblar upp så fort man får syn på varandra och man liksom tar vid där man senast lämnade. 
Jag antar att det är då man vet, att man alltid kommer att vara vänner. Oavsett hur många mil och timmar som håller en åtskilda.

Precis så är det i alla fall med Pernilla och mig. 

Den här lördagen kommer att fortsätta i samma vad-jag-är-glad-för-mina-fina-vänner-anda. I kväll ska jag nämligen iväg för att fira Julia, i onsdags tog hon sin socionom-examen och i kväll har hon bjudit in till fest för att fira. 
Ha en härlig lördag fina ni, jag hoppas att sommaren är hos er med!