sunkanComments are off for this post.

När man har ett uppdrag (eller två)

Livet

Vi fortsätter på samma sätt här hemma, Abbe vilar sig i form så gott han kan och jag håller honom sällskap. Just nu rullar gamla SAC avsnitt på tv:n och jag försöker få ihop en önskelista till jul. Eller två faktiskt, en till Mamma och en till Pappa. Båda har efterfrågat detaljerade listor och då vill jag ju inte vara en sämre dotter än att uppfylla kraven. Tror faktiskt att jag ska ta och sova på saken, fortsätta detta hårda arbete i morgon. 
Man vill ju liksom inte göra dem besvikna, bäst att göra det här ordentligt.

Sov gott! 

sunkanComments are off for this post.

När man tackar

Livet

Finaste Ni, Abbe tackar så mycket för alla krya-på-dig- och lycka till-hälsningar han fick här på bloggen igår.  
I natt har vi inte sovit mycket någon av oss, det var väldigt pipigt här tills vi kunde ta lite smärtstillande i morse som verkar ha hjälpt väldigt bra. Under förmiddagen har vi nämligen både varit ute två korta rundor och ätit frukost. Som ni ser så har vi inte den där dumma tratten på hela tiden, jag har köpt små bodys på H&Ms baby avdelning som skyddar såret från Abbes nyfikenhet. Också håller jag så klart koll på honom, men han är faktiskt jätte duktig på att låta bli såret när han väl är vaken.

Nu sover han, så då kan jag passa på att förlora mig i allt fint julpynt som finns på nätet. Vi ses lite senare! 

sunkanComments are off for this post.

När man har sjukstuga

Livet

Nu är vi hemma igen och allt har gått bra. Nä, Abbe skulle kanske inte uttrycka sig så, precis just nu. Men inga komplikationer och det är förstås skönt. Men jag har så klart en väldigt trött och medtagen älskling här hemma nu. Som har ont, ont, ont.  
Jag har bäddat med madrasser, duntäcken och filtar åt oss på golvet. Vi ligger tätt ihop. Jag sticker in huvudet i den enorma plasttratten och pussar försiktigt på pannan. Lilla hjärtat! 
När jag lämnar rummet så gråter han, gråter på ett sätt jag aldrig hört förut. Små, små skrik. Jag skyndar tillbaka och kryper nära igen. Stannar tills allt blir bra igen.  

sunkanComments are off for this post.

När det gör ont i mamma-hjärtat

Livet

Idag är det dags. Kastrering av Abbe. 
Han är ännu lyckligt ovetande. Hoppas jag. 
Jag däremot har inte sovit en blund. Jag VET att hundar kastreras varje dag. Att de klarar av det. Men att min älskling ska behöva ha ont. Den tanken gnager i mamma-hjärtat. 
Jo, mamma hjärtat. Han är ju min bebis. 

sunkanComments are off for this post.

När man bjuder in sig själv

Livet

I kväll ringade mamma och bjöd in oss själva på taco-mys hos familjen T. Så vi packade in oss själva och maten i bilen och åkte hem till deras nybyggda hus och åt tacos tills vi allihopa sa: Vaaaarför äter jag, jag är ju mätt. Ja ni vet hur det är, man kan sitta och plocka med det där i en evighet. Trots att man faktiskt när man tänker efter är alldeles, alldeles propp-mätt. Barnen tröttnade förstås långt tidigare och gick ifrån för att spela tv spel (storebror) och rita på storebrors skrivbord (tvillingarna) Jo, de valde att rita PÅ skrivbordet, inget papper här inte. Men rosa tusch. Storebror blev sådär lagom nöjd, men himlade mest med ögonen och suckade vant. Så är det att ha två små-brossor. Och småttingarna pekade bara på varandra och sa Theo. De har inte riktigt fått grepp om det där att de har olika namn, så de kallar varandra för Theo båda två. Praktiskt. Men att man kan skylla på varandra, det har de fattat.

Storebror var febrig och gömde sig i sin mjukisdress när kameran kom fram.

Efter maten låg vi i soffan medan småttingarna studsade runt som på ett flipper spel. Ja, värre kan man ha det är lördags kväll.