På tal om magiska sommarkvällar som jag skrev om igår.
Kvällen när vi kom till Karlsborg och kombinerade kvällsbad i en still sjö med gravidfotografering.
Även om det inte var jag som skulle fotografera så kunde jag inte låta bli att ta upp kameran från väskan och ta lite bakom-kulisserna-bilder.
Ljuset var helt otroligt och sjön låg spegelblank;
Magiskt är ordet.
Jag hamnade visst på grillning igår igen, det är härligt med sommaren- alla dessa spontana grillkvällar.
Det behöver inte vara så himla uppstyrt jämt, jag låg i sängen hela eftermiddagen tills det var fem minuter kvar tills jag skulle åka, då klev jag upp, borstade håret, hoppade ur pyjamasen & i en klänning och sedan ett par solglasögon på näsan.
Allt är verkligen så mycket lättare om sommaren.
Och det var v a r m t igår, när jag åkte hemåt igen vid 21 så visade termometern 25 grader, det är ju helt galen.
Galet på ett bra sätt, såklart.
Det bjöds på hemmagjorda hamburgare. Mycket gott.
Också fick jag en stund med mormor som också var på plats och som tyckte att jag var alldeles för oppstrygen (uppklädd, för den som inte pratar skånska) i min vita klänning.
(Klänningen är från Sheinside den hittade jag på rea här, solglasögonen från Modesto här också sitter förra årets Ldir på fötterna)
Ännu en sån där kväll alltså, att plocka fram när höstvindarna viner.
Att fixa hemma har inte direkt stått högt på listan över saker jag pysslat med den senaste tiden.
Det har faktiskt inte ens funnits på listan, om jag ska vara ärlig. I köket står ett halvfärdigt skåp som jag började göra i ordning i maj och som inte kommit längre än så och resten har bara fått vara som jag lämnade det innan sommaren tog över.
Det har helt enkelt varit för varmt och för många handbaksmällor för att lusten att inreda ska kunna infinna sig.
Men så i förra veckan kom pappa hem från bilsemester genom Europa och överlämnade en påse full av vackra snäckor som Eva hade plockat åt mig. Och då hände något förstås, en liten gnista av inrednings-lust tändes. Även om kraften inte riktigt finns där, fysiskt.
Så de hamnade på soffbordet, det var ungefär vad jag mäktade med. I en gammal loppis vas med ett Enjoy som fladdrar om kvällarna, några i en glaskupa jag köpt i någon butik här i Ystad som inte finns längre och några i den söta lilla Tine K vasen.
Också fick jag syn på de här och klickade genast hem en medium och en large. Här fick den agera vas (med en riktig vas invändigt, såklart) åt brudslöjan som jag plockade i mammas trädgård.
Sedan är tanken nog att den lilla ska agera redskapsförvaring i köket och den stora ska få agera kruka.
Tänk att några små snäckor kan väcka lusten igen. Nu väntar jag bara på kraften, då ska jag ta tag i ett projekt som legat och grott ett tag. Också ska det där skåpet bli klart.
Vilket väder juli bjuder på i år. Man trodde ju nästan att förra årets super-sommar skulle bli svårslagen, men 2014 ligger tusan bra till för att bli ytterligare en sådan.
Stranddagarna och de ljumna sommarkvällarna alltså, man bara toknjuter ju och hoppas att det ska vara länge, länge till.
Ikväll tog vi tillvara på sommarkvällen genom att ta med mormor och en picknick-korg till parken här intill där det bjöds på allsång. Picknick-filtarna låg som ett stort lapptäcke över gräsmattorna och allsången slog publikrekord, inte så konstigt en kväll som denna kanske.
Jag hade en sommarklänning som jag hittade på rea här för ett tag sedan.
Och när man kan gå hem i sommarkvällen utan att frysa i sin sommarklänning, då vet man.
Att det är sommar på riktigt, alltså.
Några bilder fick jag med mig från Drömmen, inte många, men ett par stycken.
På Emma i färd med att starta färgsprutan för första gången, förstås.
Livrädd att den skulle explodera (?) En rädsla som förstås var helt obefogad och som hon har med alla maskiner.
Underhållning på hög nivå.
Sedan blev de bästa vänner; Wagner, som vi kallade honom, och Emma.
Jag satt på trappen och njöt av kvällssolen med en tidning som sällskap.
Tant och Tooka ockuperade våningssängarna och bäddade ner sig i ett hav av dunkuddar, prydnadskuddar, filtar och annat vi lastat av där.
Morgonen därpå när golvfärgen hade torkat bäddade vi mitt på golvet åt mig och hundarna, så kunde vi ligga där och se på medan Emma målade finliret. Ni vet; lister, fönster och snickerier.
Ja, där är hon ju i sin snygga outfit.
Hon är nog tusan den enda människa jag vet som kan se snygg ut i precis vad som helst.
Jag menar:
en målardräkt med luva. Kom igeeeen, det är inte rättvist.
Sedan kom solen och Wagner skulle få jobba igen.
Så då flyttade vi ut på gräsmattan, hundarna, kuddarna, ärtpåsen och jag.
Och så gick det alltså till, när jag fick se Drömmen på riktigt.
Och dela glädjen över den med min allra bästa vän.
