Man tror ju nästan att det är för bra för att vara sant när morgonen börjar med att lägenheten badar i ljus strax efter klockan sju.

Men det är tydligen sant, solen hänger med idag också och på radion lovade de precis 5-6 grader och solsken hela dagen.

Ja, som sagt; man blir ju lycklig för mindre.

 

Jag hoppas att solen skiner i Malmö också, för nu ska jag rusa mot tåget. Idag väntar lunch-fika-prata-ikapp-tid med Helene också hänger jag nog med henne på lite inköp med.

 
 

Ha en fin tisdag fina ni, så ses vi nog lite senare. Eller häng med på instagram för all del ( @enarmadebanditen )

 
 

 
 

 
 

 
 

Också blev det lördag, jag vet inte riktigt hur det gick till.

Det känns som om veckan bara rusade iväg, kanske var det för att jag hade ett välkommet avbrott i onsdags kväll när Emma och jag hade bestämt oss för att testa nya Johan P. Eller ja, nya och nya, nya lokaler.

Hur tjusigt som helst hade de iallafall fått.

 
 

 
 

Vi hamnade i köksbaren, klättrade upp på varsin barstol och beställde in bubbel medan vi kikande på menyn med smårätter som serverades i baren.

Det blev kronärtskockor, chorizo, laxtartar, förlorade ägg och ja, massa annat gott.

Det är ju så svårt att välja.

 
 

 
 

Så medan kocken förberedde det vi hade beställt så hann vi avhandla en rad viktiga ämnen. Som var Emma hade hittat den vackra gröna klänningen hon hade på sig, hur läget var med en sjuk liten Buse och hur glada vi är att ha de finaste läsarna i världen.

Högt och lågt, precis som det ska vara.

 
 

 
 

Maten då?

Urgott!

Och det kändes verkligen fräscht att se in i köket och se på när maten lagades.

Vet inte om den stackars kocken som lyckades dra nitlotten att hamna i vår del av baren tyckte att det var lika kul. Två smått galna personer med varsin systemkamera i högsta hugg.

 

Han tog det med ro måste jag ändå säga, skar sig inte i fingret en endaste gång.

Det hade jag ju gjort, om jag blev utstirrad när jag skulle skära upp chorizo i lagom tjocka skivor. Dessutom svarade han tålmodigt på alla frågor vi hade om hur kockar gör när de skär upp lök för att inte gråta till exempel. (Cyklop som var min idé var inte ett alternativ kom vi fram till, iallafall inte när man jobbade i ett öppet kök som detta)

 
 

 
 

 
 

Våra mobiler var löjligt matchiga i Oilily från inreda.com och vi diskuterade hur i hela friden det ens var möjligt att bestämma sig för en färg när man ska köpa en resväska därifrån.

 

Elle-Belle-Bi. Typ.

 
 

 
 

Efter att vi ätit smårätter tills vi var proppmätta (hur kan det komma sig att man alltid tror att man inte ska bli mätt på plockmat?)

bad vi iallafall att få titta på efterrättsmenyn.

Efterrätt finns det alltid plats för. Alltid.

 
 

 
 

Och en himla tur var väl det. Herregud så gott det var.

 

Jag beställde en himmelsk glace au four med maräng som brändes av mitt framför ögonen på oss i köket. Och Emma, hon beställde in en chokladbakelse som var sådär kladdig så att det bara vattnade sig i munnen.

 
 

 
 

Sedan tyckte vi att det nog var dags att röra på oss lite.

Så jag drog med mig Emma bort till den andra baren som vi passerat på vägen och där vi beställde in varsin drink.

Är det Johan P-onsdag så är det.

 
 

 
 

 
 

Lutade mot marmorskivan satt vi och pratade om varför det blir sådär tomt egentligen och om man inte borde ta och boka den där resan vi pratat om ett tag nu ändå. Det borde ju ändå fylla tomrummet lite, sa jag hoppfullt och Emma höll med. Att ha något att se framemot är viktigt.

 
 

 
 

Där sprang tiden iväg och plötsligt var det dags för mig att rusa till tåget.

 

Och där satt jag sedan på tåget hem, tacksam igen.

-För att jag har världens finaste i mitt liv som vet precis när det behövs en Johan P-onsdag och för att jag har väldens peppigaste hejarklack i er.

 

Det är fint det.

 
 

Klänning: Sheinside // Väska: Marc by Marc Jacobs

 
 

 
 

Klänning: Sheinside // Väska: Marc by Marc Jacobs