Den är på plats nu, och jag kan inte för mitt liv förstå hur det rummet har klarat sig utan den här lampan.
De hör liksom ihop, rummet och lampan.
Lampan mjukar upp det kantiga soffbordet och skapar en mer ombonad känsla, tycker jag. Tänk att en så enkel sak som en lampa kan förändra ett helt rum.
Och som vanligt så fick ju lite annat flytta runt när lampan kom in. Hur kan det vara så att bara för att man får in något nytt så känns allt annat genast fel?
Men det är bra. För nu har projekt-vardagsrummet fått uppta mina tankar den här helgen. Och hindrat mig från att tänka på tulpaner som inte vill som jag vill, det faktum att jag fyller 25 snart och känner att livet stått på paus de senaste 2 1/2 åren eller att jag faktiskt skulle ha tagit min examen den här veckan.
Det har varit som att bädda in själen i lite bomull, att få tänkte inredningstankar istället för de där hårda tankarna som gör så ont.
Vad är det för förändringar jag har hittat på med då?
Egentligen är det ju inte så mycket som hänt och det enda som är nytt är lampan. Men skåpet har fått byta plats, soffan fick ljusrosa linnekuddar istället för grått, Bali-filten fick komma fram igen och sakerna på tavellisten ovanför soffan har bytts ut.
Ändå känns det litegrann som ett nytt rum tycker jag. Och det är härligt!
Men lampan alltså, jag är så kär i den så det är löjligt.
Den är ju om möjligt ännu vackrare i verkligheten än vad jag hade kunnat föreställa mig.
Nog för att den passar in i rummet, som handen i handsken faktiskt, men det är inte därför jag älskar den så mycket.
Nej, det är för att varje gång jag kliver in i rummet så påminns jag om det där fina;
Att ha en vän som vet vad man behöver precis när man behöver det.
Och det, det är bannemig det finaste man kan ha.
Tänk att livet gav mig henne.
Lampa: Inreda.com // Matta: Ellos
Balifilt: ReunionHome (gammal)// Betongbord: Betong helt enkelt
Kuddar i soffan: Hemmasydda // Bricka på bordet: Inreda.com (gammal)
Doftljus och doftpinnar: AgnesAmelia
