Jag var ju iväg i torsdags och firade att Ordonnance firade tre år. Tre år är värt att firas; så det bjöds på bubbel, plock och finfina rabatter.

Inte varje dag man kan mingla runt i butiken med ett glas bubbel i högsta hugg och prata med andra trevliga kunder som också tyckte att tre år var värt att firas tillsammans med härliga Helene och Sofie i butiken. Men det är helt klart något jag skulle kunna vänja mig vid, det var verkligen hur trevligt som helst, bortsett från att jag kände mig som om jag blivit överkörd av 13 långtradare med min handbaksmälla från modevisningen dagen innan.


Så det är var jag spenderade större delen av torsdagen. Jag menar det fanns ju bubbel och mat, då kan man stanna lääänge.
Och amningskudde till armen, viktigt viktigt! Helene var till och med gullig och sprang bort till Coop och köpte en påse frysta ärtor till mig när jag satt på en stol och var lite svimmig av smärta. Också skickade hon ut mig i köket, vilket kanske var smart eftersom jag precis skämtat med Sofie om att jag kanske var svimmig eftersom jag överdoserat morfin varpå en kund som visade sig vara ambulanssjukvårdare reagerade med att titta oroligt på mig och fråga vad jag hade tagit. Ja, jag vet; jag ska nog inte dra läkemedels-skämt in public i fortsättningen. Men lite kul var det ändå, i alla fall när hon förstått att jag bara skämtade.




Ja, som ni kanske förstår så var det dags för mig att åka hem sen efter den lilla incidenten med ambulanssjukvårdaren.
Men vilken födelsedag de fick alltså.
Världens bästa Ordonnance.
