Idag fyller Den Enarmade Banditen 1 år. 

I ett helt år har jag bloggat. På ett vis så känns det som om jag alltid bloggat, samtidigt känns det som igår; den där tisdagen exakt en vecka in i augusti när solen sken och jag hade varit på besök hos Fuffe för första gången och Emma hade lyckats övertala mig att det var dags att starta upp Den Enarmade Banditen. 

Vilket år det varit, så mycket som hänt och så många nya människor som kommit i mitt liv tack vare bloggen.  

Som Angela, världens bästa lilla rangel som säger åt mig när jag ska sluta ta skit från folk och som skickar oroliga meddelanden om nätterna när hon vet att jag har olidligt ont och frågar om det finns något hon kan göra. Finaste!

Också Emma. Det finns ingen som kan vara så drivande och peppande som min älskade lilla räka. Dessutom har hon har ett hjärta av guld och får mig att skratta så att jag tappar andan och får ont i armen i flera dagar efteråt. Alla fina egenskaper som en människa kan tänkas behöva finns samlade i den där lilla kroppen. 

Också alla ni andra förstås, som läser och som finns runt om bloggen. Endel av er har jag haft den stora glädjen att få träffa i verkliga livet, andra har jag fått lära känna lite här, bland kommentarer och heja-rop, i vått och torrt. 

För det ska ni veta, det finns ingen bättre hejarklack än Ni. 

Till var och en av er som tittar in här vill jag säga, från botten av mitt hjärta; TACK! 

För att ni finns, för att ni lyssnar och för att ni peppar när det behövs. 

Massa Kärlek!

Vrakfiske-måndag alltså, vart ska man börja? 

Kanske med frukosten med Fuffe på Espresso House där vi blev tvungna att berätta för honom att han jobbade med äpplen? Ä-p-p-l-e sa vi och väntade på att han skulle upprepa vad vi just sagt, men nej, han var nog i någon slags semesterdimma där inget kunde störa honom, inte ens det faktum att det var måndag och han skulle vara på ett möte (om äpplen) någon timme senare. Han är fin han, Fuffe. 

När vi kramats hejdå med semester-Fuffe gick vi för att tömma ostbutiken, sjön suger har man ju hört och man vill ju inte riskera att behöva sitta hungrig i tre timmar… 

Och ärter köpte vi, viktiga grejer för min arm en sådär varm dag som igår. 

Men sedan styrde vi kosan mot hamnen och M/S Baltic Explorer. Vi var först på plats, till kaptenens stora skräck. Vi överöste honom med frågor om det mesta medan han tålmodigt skrockade och lovade att vi skulle få veta allt på genomgången som han tänkt ha när alla kommit ombord. Så vi väntade tålmodigt ställde ännu fler frågor och hörde hur han i smyg drog en lättnadens suck när det började trilla  på fler passagerare. Sist kom en man vid namn Göran springande med en hallonsoda i näven och en tung väska på ryggen, det visade sig att han kom från Radio Active och hade suttit uppe halva natten och funderat ut ordvitsar med anknytning till fiske/hav osv. Väldigt torra sådana, sådär så man inte kan låta bli att skratta ändå, ni vet.

Sedan var det då äntligen dags för fiske, när vi hade åkt en halvtimme ut på ett spegelblankt hav och nått vraket. Patrik som kapten hette fattade det här med att handikappanpassa, han fixade så att till och med jag kunde fiska. Med en hand och allt.  Emma däremot, hon stod upp och påstod att det gick bättre då. Fast någon fisk fick vi inte, varken sittande eller stående.

Nej, det stod barnen ombord för. Och Kapten-Patrik gick runt och gastade Nu leder fören!, Nu fick aktern napp! osv. Ett jäkla tjat om att få napp tyckte vi och menade att vi faktiskt inte ansträngde oss, det vore ju så himla tråkigt om barnen inte skulle få napp liksom. Fast egentligen var vi lite småsura och smidde planer med Galna-Göran om att kanske muta dem med vars ett nintendo eller eventuellt skjuta champangekorkar på dem. Men det gjorde vi inte, vi stod bara snällt och applåderade när de drog upp torsk efter torsk med ett jättesmile på läpparna.   

Fast Galna-Göran fick ju napp förstås, en blåmussla som jag  hörde honom skryta om i radio som säkert fem centimeter lång precis. Den var kanske 2, 3 cm lång på sin höjd. Men det var ju ändå en bedrift tyckte vi, att lyckas få en mussla på kroken. Så Emma fick låna mikrofonen och körde en klassisk sport-hur-känns-det-intervju med honom. 

Också käkade vi ost, förstås. Och drack bubbel (men lät bli att skjuta korkar på barnen)

Sedan var det dags att vänta hemåt sa Kapen-Patrik och vi satt hela vägen tillbaka och ropade ramsor som En gång till, en gång till! Och Vi vill åka mera, mycket mycket mera. Som på tivoli ni vet, men icke. Patrik skulle tillbaka och dyka under polenfärjan för att svetsa fast någon oviktig bit och hade inte tid för oss mer. Men han hälsade oss välkomna tillbaka igen, väldigt artigt. Men egentligen tror jag att han vill ha lite mer lugn och ro på sina turer, även om han verkade ha kul.

Men vilken dag alltså. Spegelblankt hav, strålande sol och min bästa lilla räka som sällskap. Kan det bli bättre? Jag tror inte det. 

Måndag igen. Och idag gör vi ett nytt försök till vrakfiske, Emma och jag. Det verkar som om vi har mer tur med vädret den här gången, men vem vet, det kanske hinner blåsa upp. Innan det är dags för fiske ska vi nämligen möta upp Fuffe för frukost. 

Och ja, i ärlighetens namn så kommer jag väl inte att kunna fiska speciellt mycket, jag är ju ändå enarmad. Men jag har tänk att vara med som underhållare och sällskap åt Emma, stå beredd med kameran när hon drar upp ett vrak (?) och så vidare. Dessutom har jag hört att man kan bli solbränd på havet och eftersom det är utlovat 23 grader och sol i eftermiddag så tror jag faktiskt att vi kan få en helt underbar dag. 

Hoppas ni får en fin måndag, allihop! 

Frukosten på Ystads saltsjöbad i fredags, den gick inte av för hackor den. Vi var på plats tidigt för att inte behöva slåss om pannkakorna. Mycket smart drag kan jag avslöja. 

Hanna var som vanligt snygg så man nästan svimmade! Klockan 8 på morgonen, jag förstår inte hur det är möjligt ens! 

Kavaj // T-shirt // Jeansshorts  Det var fredagen det. Idag blir det stranden minsann. Efter att ha svettats här hemma i två dagar så ska det äntligen bli sand mellan tårna, iskalla dopp och en pocketbok.  Härliga sommar!