När jag och Fru Sederblad snubblade över den här väskan i Emmas hall någon gång i vintras var det kärlek vid första ögonkastet, vi stod båda två och klappade på den en lång stund innan vi gick tillbaka ut i köket. Och sedan den dagen så har jag tänkt på den där väskan lite då och då, men jag kunde hantera det.
Tills Fru Sederblad sprang på dem på Vindåkra och köpte med sig en hem innan hon hann blinka. Då var det ju igång igen, jag visste att jag behövde den där väskan för att överleva typ.
Ja, ni vet sådär löjlig som man kan bli när man faller för något materiellt?
Men jag sansade mig, tänkte att jag nog skulle överleva ändå. Kanske.
Men vad tror ni händer? Jo, tokan Sederblad går bannemig och köper en till mig. Bara sådär. Tack för att du hjälper mig att inreda sa hon och räckte mig ett svart paket. Ni kan ju tro att jag blev lycklig när jag fick av pappret och möttes av den flätade skinnväskan som funnits på min mentala önskelista i flera månader. Mållös blev jag, och det är inte ofta det händer.
Jag övervägde noga om jag verkligen kunde använda den som sminkväska. Kom ganska snabbt fram till att en clutch använder jag inte så ofta, men min sminkväska ser jag faktiskt nästan varje dag.
Så nu står den där på byrån i hallen och gör mig lycklig varje gång jag går förbi, världens finaste sminkväska.
