Årets första stranddag. Det är något visst med det, när man känner sanden mellan tårna igen och solen, som liksom värmer upp en, utifrån och in.
Årets första dopp, snabbt avklarat, ingenting man vill dra ut på. Isande men ändå så härligt. För då, då när man står där i Östersjön en juli dag med gåshud över hela kroppen, då är det sommar. På riktigt.
Ligga raklång på ett lakan i den varma sanden en hel dag, lyssna på podcasts och läsa pocketböcker på löpande band, det är aktiviteter som passar en enarmad bandit det. En ispåse på handen, sedan kan det faktiskt inte bli så mycket bättre. I alla fall inte som mitt liv ser ut just nu.
Och det gör mig stolt, att jag vet att jag gör det bästa av det jag har och känner någon form av lycka över sånt som alltid gjort mig lycklig, trots smärtorna.