sunkanComments are off for this post.

När man har tur med vädret

Livet

Idag öser regnet ner och det känns som en sådan dag när det aldrig blir riktigt ljust, ni vet? Men i fredags, då var sommaren här och man kan verkligen säga att vi hade tur med vädret. Emma hade bjudit in till grillkväll, eller kanske ska man säga att vännerna hade gjort det? Vi var i alla fall hembjudna till Emma och Mat med Vänner stod för maten, så kan man säga. Och det är ju alltid ett lyckat koncept, Emma bor ju så vackert att jag hotat med att flytta in (garderoben, kontoret, hallen, i vaskskåpet, jag är inte så petig) och vännerna, oj oj oj vad de kan laga mat.

56-kilo-Åse kom också, härliga människan. Det var ju första gången jag träffade henne, men det känns inte så. Inte alls, det kändes mer som om hon var en gammal vän som dök upp och det är väl härligt med sådana människor, inga konstigheter där liksom. 

Också var ju Nelly där. Fina, fina Nelly.

Tooka flyttade från knä till knä och använde tallrikarna som huvudkudde medan tant passade på att stjäla parmaskinkan som vännerna lämnat i saluki-höjd i köket.

Det smakade h-i-m-m-e-l-s-k-t. 

Sedan föll mörkret och det blev för kallt att stanna ute längre, då packade vi ihop oss och flyttade in i soffan. Nelly dukade fram vad som kan ha varit de godaste efterrätter jag ätit, någonsin. Två sorter dessutom. 

Sedan sprang klockan iväg och Fru Sederblad fick köra rally med sin lilla bil för att jag inte skulle missa sista tåget hem. 
Men vilken kväll alltså, vilken sommarkväll. 


(Och ja, tystnaden här inne igår berodde så klart på handbaksmälla-delux, men det tror jag att ni redan förstått.) 

sunkanComments are off for this post.

När man bråkat med herr Canon

Livet

Bästa torsdag, igen. 
Jag kan redan på förhand varna för att det här kommer att bli ett väldigt märkligt inlägg. Väldigt märkligt. Det enda ansikte ni kommer att få se är Tindys söta, resten av bilderna föreställer mest mat, dryck och händer(!?). Det är inte för att vi gått och blivit anonyma, inte alls faktiskt. Men mina kamera bråkar med mig och alla andra bilder från igår är minibilder. Fru Sederblad hävdar dock att det inte beror på kameran utan snarare min brist på kunskaper om den, så nu måste jag plocka fram instruktionsboken och ägna dagen till att plugga här i sängen. Jag d-ö-r så tråkigt. 
Dagens arm-godis. 
Armband från Lindex, här & här. Stjärn-armband från Puss, här.

Vi käkade indiskt på Lilla torg, äntligen. Solen brände på axlarna och vi satt än en gång och oj:ade oss om att det verkligen är sommar nu. Som om vi alla var rädda att alltihop bara var en dröm och att vi skulle vakna upp i februari igen om vi inte riktigt försäkrade om oss om att den var på riktig, sommarvärmen.

Vi hade inte direkt bråttom därifrån utan satt var i några timmar, oj:ade oss, pratade i mun på varandra och fnittrade åt allt möjligt. Sedan tog vi en sväng på stan. De obligatoriska stoppen, Factory och La Leia. På Factory satt jag och Fru Sederblad uppkrupna i varsin fåtölj och vilade upp oss medan de andra gick bananas i provhytterna. På La Leia hämtade jag upp bikinin jag beställde för att par veckor sedan och den var precis så fin som jag kom ihåg den.

Nu ska jag leta fram den där instruktionsboken hon tjatar om, det hjälpte inte ens att jag sa att jag hade kastat den. Den finns så klart på nätet… 

I kväll vankas det grillafton och då vill jag minsann inte komma hem med kameran full av minibilder och bilder på händer, så det är väl bästa att göra som hon säger trots allt.  

sunkanComments are off for this post.

När man bjuder på ett smakprov

Livet

Är de inte världens sötaste mina ”små” killar? Eller ja, mina och mina. Jag lånar dem kan man säga. Den största killen har jag lånat sedan han var bebis och kallat för min lillebror så frekvent att han nu går och berättar för sina kompisar att vi är syskon, men det är en annan historia. Men nu var det evigheter sedan jag såg dem och de hade växt flera centimetrar sedan sist och då är det bara underbart att kramas, snusa lite i nacken och få blöta pussar av småkillarna. Stora E, han är förbi det där med att dela ut pussar. Men han står tålmodigt kvar när jag överöser honom med dem och han kramas fortfarande så där hårt och hjärtligt som han gjort så länge jag kan minnas. 

Mina fina killar. 
Detta var ett litet smakprov, det kommer mera. Ni trodde väl inte att jag kunde låta kameran vila när tre så härliga killar kommer på besök? Men det hinner jag inte visa nu, för nu ska jag packa ihop och bege mig mot Malmö för att fylla på må-bra-förrådet lite. Torsdag, solsken och mina absolut bästa på en uteservering. Det är bra det, riktigt bra. 

sunkanComments are off for this post.

När man listar Det-absolut-bästa-med-sommaren 1

Livet

Jag tror att jag måste börja med en lista ”Det absolut bästa med sommaren”-listan. Lista allt ljuvligt med sommaren, utan inbördes ordning så klart. För vem kan välja mellan äta-grillat-i-kvällssolen och barfota-fötter-i-grönt-gräs?
 Nej, en lista får det bli så vi riktigt uppskattar sommaren nu när den är här. 
Och vi börjar väl med den här då:

Att-äta-grillat-i-kvällssolen.

sunkanComments are off for this post.

När man tar det lugnt.

Livet

Jo, jo visst är den här nu. Försommaren. Visserligen har det regnat hela förmiddagen, men det gör det ju även på sommaren. Det doftar sommarregn när jag öppnar balkongdörren på vid gavel och släpper in den kyliga efter-regn-luften medan solen kämpar sig igenom och påminner mig om att jag borde be pappa putsa fönstren igen. Men det får bli en annan dag, idag är det tisdag, pappa jobbar och jag borde återgå till att lägga mig på soffan och försöka bli människa igen. Kanske äta en bit semifreddo som mamma kom med igår och kanske gå ut och beundra olivträdet som pappa överraskade med att lämna av på balkongen när jag vilade igår.
Ja, jag ska nog överleva den här tisdagen med.
Och jag vet att jag tjatar, förlåt. Men snaaart snaaart är det sommar på riktigt och fram tills dess har vi försommar och det är helt underbart. Helt underbart.