sunkanComments are off for this post.

När man samlar kraft

Livet




Oj vad de senaste dagarnas passivitet har var nödvändiga. Det har varit mycket nu sedan en tid tillbaka och jag har precis hunnit återhämta mig från en handbaksmälla innan det var dags för nästa äventyr. Det har varit sömnlösa nätter och kroppen har gått på reserv. Därför bestämde jag mig i fredags för att det var dags att återhämta sig ordentligt, samla kraft ordentligt. Så helgen har jag spenderat hemma, inte lämnat lägenheten mer än för korta promenader med Abbe. Och jag har till och med fått sova lite, eftersom smärtan blir mindre när jag inte rör mig.. Och sömn gör verkligen underverk, även i om det bara är en stund här och där. Idag åkte jag hem till mamma och fortsatte att vara passiv fast i en solstol i trädgården med en påse frysta ärtor på handen, det var härligt men nu är jag åter placerad hemma i soffan, med en Abbe på magen och ärtpåse på handen. 

Ge mig ett par dagar till sedan är jag redo för äventyr igen. I lagom doser.

sunkanComments are off for this post.

När man har söndag

Livet

Sol eller moln? Det verkar som om någon har svårt att bestämma sig idag. Så vi dröjer oss kvar inne. Abbe sover fortfarande och jag försöker komma underfund med vad man har på sig en sådan dag, när det inte är sol och inte moln. Just nu verkar det som om solen leder kampen men jag antar att det snabbt kommer att ändras om jag går mot garderoben och letar fram ett par shorts.. Därför väntar jag lite till, startar ugnen så länge och stoppar in en scones. Moln eller ej, den kommer jag att äta på balkongen klädd i nattlinne. Sedan får vi väl se om jag får liv i min lilla sömntuta och om han kan tänkas vilja följa med på promenad och vid det laget kanske vädret har bestämt sig, så jag slipper vandra runt kvarteret i bara nattlinnet. 
Det är söndag och nästan sommar, hur härligt är inte det?

sunkanComments are off for this post.

När man försöker lära av Fru Sederblad

Livet

Jag hade ju tänk visa resten av bilderna från torsdagens lilla äventyr med Emma och Fru Sederblad idag, men jag har inte hunnit gå igenom bilderna än. Eller hunnit och hunnit, jag har prioriterat annat. Jag har nämligen suttit uppe halva natten och försökt förstå mig på vad Fru Sederblad försökt förklara för mig om Photoshop. Det är ju en hel vetenskap det där och Sederbladskan inledde med att säga Det där tar två år att lära sig när jag över facebook-chatten frågade hur man fick till en viss liten grej. 
Men! Är man envis så går det mesta och jag har bestämt mig för att det minsann ska gå, även om det skulle behövas två eller till och med tre år. Ovan ser ni i alla fall resultatet av nattens sömnbrist. 
Jäklar vad kul man med photoshop alltså och JÄKLAR vad det finns mycket att lära. 

sunkanComments are off for this post.

När man haft ett träningspass

Livet

Jag har skrivkramp. Efter att ha läst det här inlägget har jag gått runt och varit gråtmild hela förmiddagen och nu är klockan förbi lunch och jag har fortfarande inte lyckats få ihop något inlägg om gårdagen. Men varm i hjärtat är jag, både av inlägget och av en dag med sommarvärme i sällskap av de där två.

Vi hamnade på TGIF (igen) för lunch. Och den här gången slog jag till på det som Fru Sederblad käkade sist vi var där, då jag hängde över hennes tallrik och dräglade. Igår fick jag mig alltså en egen tallrik och det var minst lika gott som jag hade föreställt mig, sitter här och blir hungrig bara jag tänker på det. 

Emma åt chips med ost och yrade om att är minsann sånt man gör när man är vuxen och solen skiner. 

De är himla fina de där två, de gör mig varm långt in i hjärtat och får mig att skratta så jag har träningsvärk i magen i flera dagar. Om det sedan beror på min brist på form eller att de är roliga det låter jag vara osagt, men jag tror att det är en kombination. Hur som helst så anser jag det vara en utmärkt träningsform att skratta med vänner på en uteservering och dricka fruktdrinkar. Vad kan vara bättre, för kropp och själ?