sunkanComments are off for this post.

När man blivit lite störd

Livet

Vet ni hur farligt det är att spendera så mycket tid som jag just gör i en soffa ensam med sina tankar? Livsfarligt! Inte så att jag blir deprimerad eller självmord benägen eller så. Nej, nej- inte livsfarligt på det sättet. 
Mer att efter ett tag så börjar hjärnan gå på högvav (iallafall min hjärna) och jag kan inte tänka på annat än hur jag skulle kunna göra om där hemma. (vilket är inget alls, eftersom jag har en hyresvärd som förmodligen skulle få hjärnblödning om jag ens tänkta tanken att ta tag i en pensel) 
Och att flytta, jag är nästan besatt av tanken på att flytta in i ett visst hus som jag tror har helt underbara lägenheter (med dubbeldörrar och meter breda fönsterkarmar) Det skulle passa mig det.

Ja ni hör ju, jag har varit ensam med mina dagdrömmar alldeles för länge. Och den som får lida för det är stackars mamma som kommer hem från jobbet och genast får en iPad upptryckt i huvudet där jag sparat massa bilder på projekt ”vi” skulle kunna göra. Eller ja, MÅSTE göra. Och med ”vi” menar jag förstås hon eftersom jag är mer handikappad än någonsin.  
  
Bilden visar en stege som jag fick henne att snickra ihop förra veckan, så jag har något att hänga mina julklapps-happy-lights på. Tjusig som tusan blev den tycker jag. 

sunkanComments are off for this post.

När det kommer snö

Livet

Jominsann, snön har återvänt till Skåne. Som ni ser så är hundarna lyckliga och det är jag med, för jag vet ju att även om jag gärna vill ha vår nu så är det långt kvar tills jag kan gå barfota i Conversen och hänga undan vinterjackan. Och då kan det faktiskt lika bra få vara lite snö, om du frågar mig. 

Allting blir så vackert med ett litet lager snö, de vinter-vissna buskarna i trädgården, gräsmattan som annars skulle vara en lerpöl och det avskavda staketet som skulle behöva ett lager färg. Det lever liksom upp på något vis.

Men det vet vi ju alla, det som göms i snö… 
Just därför får den gärna stanna ett tag, den där snön. Gömma skavankerna och lysa upp i januari mörkret.

sunkanComments are off for this post.

När man hittar en hög med minnen

Livet

Så här ser mitt köksbord ut just nu. Bilder från förr. En hög med minnen. En blandning av sött och salt kan man säga. Men mest sött. Bilder från fina och härliga dagar.
Ändå gör de mig ledsen, ända in i hjärtroten. 
Som ett knytnäves slag i magen träffade de mig, minnena från förr. Innan den 25 maj 2011. Det är som två olika liv, jag är som två olika personer. Då och Nu. 

Sommardagar på stranden, utan smärtor och skenan som klibbar fast i värmen. 

Värmen på en thailändsk strand dagen innan hemresa, när man suger ur det sista av semestern och längtar hem en smula trots allt.

Regnet på studentdagen, då var det katastrof. Att det blåste full storm och regnade H-E-L-A dagen. Nu skrattar jag åt det och tänker att om det ändå fortfarande kunde tycka att det var en katastrof, att studentdagen regnade bort. 

Att sitta på hästryggen en sommarkväll när solen gått ner och det äntligen är svalt nog för en ridtur.

Kramar med dom jag tycker om, jag minns knappt hur det är. Att verkligen, verkligen kramas. Nu mera är det mera flyktiga halva-kroppen-kramar och ”akta armen” 

Jag antar att det kom ikapp mig när jag såg de där bilderna, att även om jag lever mitt liv så gott jag kan, under de förutsättningar jag har nu, så kommer det ändå aldrig att bli det samma. Och det är ju lite sorgligt ändå.
     
MEN, nu när jag ful-gråtit en stund så blev viljan att göra det bästa av det jag har ännu starkare.
 Dessutom var det någon som sa 
2013 är ditt år, Nicole! 
och då kan jag bannemig inte bara sitta på rumpan och vänta på att det ska hända, man får liksom hjälpa det lite på traven med. 

sunkanComments are off for this post.

När man har projekt webshopping

Livet

Just det ja, Ordonnance har öppnat sin webshop nu! 
Lustigt nog heter den inte Ordonnance utan Redbea, men det kan vi väl lära oss? Betydligt lättare att komma håg egentligen. 
(Jag som inte kan ett ord franska vrickar tungan varje gång jag ska säga Ordonnance och har något konstigt skånskt uttal på det hela, så jag välkomnar Redbea med öppna armar)

Hur som helst, kikar ni in på Redbea så hittar ni massa lustiga bilder på mig, den ovan är väl en av de mest normala. Jag har lite problem med att hålla tyst, speciellt framför kameran där jag är lite obekväm. Vilket så klart resulterar i en massa märkliga miner och skrattattacker. Det får man bjuda på.

Själv har jag rea-shoppat hemifrån soffan. Bl.a denna, denna och denna. Och nu ligger jag här och funderar på om jag inte ska klicka hem ett par please i bomull med, det är ju ändå 20% rabatt på just dem nu. 

Lagom stort projekt att ha hemifrån sjuksängen det där med webshopping faktiskt.

sunkanComments are off for this post.

När man är hemma hos mamma

Livet

Tänk att det skulle hinna bli nytt år innan jag hittade tillbaka hit, till er. Livet har varit lite upp och ner kan man säga. Julen och nyår hann försvinna utan att jag hann reagera. Den liksom rusade förbi medan jag växlade mellan sjukhussängar, sängen hemma hos mamma och soffan. 
Som ni redan vet så spenderade jag julen i en sjukhus säng. Och jag är nästan lite glad att jag var så utslagen som jag var, då slapp jag liksom tänka på hur sorgligt det egentligen var. För en julnörd som mig alltså. 

Men nu är jag hemma hos mamma igen sedan länge, gosar med hundarna och äter vindruvor, det är bra mycket bättre vill jag lova. Också har jag firat någon slags låtsas jul (utan julmat och allt det där). Eller två egentligen, med både mamma och pappa. Fick en massa fina klappar kan ni tro. 
Också var ju lillebror hemma, världens bästa lillebror. Som för övrigt dragit axeln ur led på träningen och gick med mitella han med. Två enarmade alltså, lite skrattretande.

Men nu har lugnet lagt sig här, lillebror har åkt tillbaka till Norge, mamma är på jobbet och det är hundarna och jag kvar. 
Rätt så skönt faktiskt, lugnet alltså.