Vilken lördag. Stack ner en sväng till Ordonnance för att prata med Helene. Under tiden som jag var där kom halva familjen W också dit. Lilla, stora Lowa hade växt ur alla sina kläder i sommar och skulle med mamma på shoppingtur. Men som första stopp ville Maria såklart spana in alla snygga nyheter på Ordonnance. Och där var ju jag. Så jag följde med tjejerna till Lindex och H&M där Lowa shoppade loss. Tills Mammans visakort nästan glödde, då bestämde vi oss för att en fika nog var på sin plats. Det var då jag upptäckte att plånboken var borta. Någon hade haft svårt att låta bli att öppna väskan och snattisnatti. Utan att jag märkt någonting alls.
Så. Jävla. Arg.
Eftermiddagen har alltså spenderats i telefon med att spärra diverse kort och ett besök hos farbror blå för en anmälan. Tröttsamt. Sen en sväng till Coop där snälla pappa fyllde kylen till mig. Så nu klarar jag mig tills det nya visakortet kommer.
När jag tillslut kommer hem så står finaste, gulligaste Helene på gatan med världens finaste tröstblommor. (Tack igen!)
Men Mitt och Ditt. Ska det vara så svårt att skilja på?
Det kunde ju varit värre. Som Lowa hade sagt när jag rusat iväg,
”Men mamma, det var ju tur att de inte tog Nicole också!”
Ibland har man tur i oturen helt enkelt. Gullunge!
