Nu är vi hemma igen och allt har gått bra. Nä, Abbe skulle kanske inte uttrycka sig så, precis just nu. Men inga komplikationer och det är förstås skönt. Men jag har så klart en väldigt trött och medtagen älskling här hemma nu. Som har ont, ont, ont.
Jag har bäddat med madrasser, duntäcken och filtar åt oss på golvet. Vi ligger tätt ihop. Jag sticker in huvudet i den enorma plasttratten och pussar försiktigt på pannan. Lilla hjärtat!
När jag lämnar rummet så gråter han, gråter på ett sätt jag aldrig hört förut. Små, små skrik. Jag skyndar tillbaka och kryper nära igen. Stannar tills allt blir bra igen.
ÅÅÅhhh stackars lilla Abbe!
Om du scrollar ner på den här sidan http://horni.blogg.se/ under inlägget ”viktigare saker”
så skulle Abbe haft en sån här krage istället…om man nu kan få välja alltså?
Den där tratten är bara i vägen på ett helt vansinnigt sätt!!
Ha en fin vecka och gosa mycket!
Åh stackars liten. Tur han är i goda händer iaf. Kramar Magda
Åh tulle liten. Efter ett dygn är de mycket piggare!
Men åh stackars liten. Kan du inte ge honom lite glass på pinne? Det gav alltid mor till våra hundar när dom var sjuka och jag tyckte det var så kärt.
Plutten då, krya på sig
Kram sötaste
Men lilla puppen!
Klart att han klagar, det här var ju något han inte fick vara med och bestämma om….Stackarn. Men snart så är han på benen igen och studsar och far…om än kanske lite lugnare. För kastreringen brukar ju göra dem till en lite lugnare hund.
Kram
Vilken tur att Abbe har dig till matte!
Hoppas att han mår bättre idag!
Gör ont i hela mig när jag läser detta, som hundägare förstår man hur det är!
Usch stackaren!!!
Kommer bli bättre, men svårt att berätta för dom små liven!
KRAM