Vet ni hur farligt det är att spendera så mycket tid som jag just gör i en soffa ensam med sina tankar? Livsfarligt! Inte så att jag blir deprimerad eller självmord benägen eller så. Nej, nej- inte livsfarligt på det sättet.
Mer att efter ett tag så börjar hjärnan gå på högvav (iallafall min hjärna) och jag kan inte tänka på annat än hur jag skulle kunna göra om där hemma. (vilket är inget alls, eftersom jag har en hyresvärd som förmodligen skulle få hjärnblödning om jag ens tänkta tanken att ta tag i en pensel)
Och att flytta, jag är nästan besatt av tanken på att flytta in i ett visst hus som jag tror har helt underbara lägenheter (med dubbeldörrar och meter breda fönsterkarmar) Det skulle passa mig det.
Ja ni hör ju, jag har varit ensam med mina dagdrömmar alldeles för länge. Och den som får lida för det är stackars mamma som kommer hem från jobbet och genast får en iPad upptryckt i huvudet där jag sparat massa bilder på projekt ”vi” skulle kunna göra. Eller ja, MÅSTE göra. Och med ”vi” menar jag förstås hon eftersom jag är mer handikappad än någonsin.
Bilden visar en stege som jag fick henne att snickra ihop förra veckan, så jag har något att hänga mina julklapps-happy-lights på. Tjusig som tusan blev den tycker jag.
Snygg som tusan!! Hon kan hon din mor!! Målad med något som luktar illa eller? 🙂
Håller med Åsa, hon kan din mamma!!!
Men var rädd om henne, så hon håller länge!!! 😉
Det var jag som sa ovanstående!!!
Ja du, jag vet preciiiiiis vad du menar!! Jag är exakt likadan och därför fick jag ett smärre hjärnsläpp för ett par veckor sedan och var bara tvuuungen att fixa en studiehörna till mig själv… Så extremt haltande, flyttande, pysslande och en massa vilande emellan, så gick det. Men mitt knä ville inte alls.
Nu ligger jag här igen och måste ha benet i högläge (opererades igår) och tankarna slutar absolut inte… Men nu har de även fått sällskap med: ”Allt jag ska göra när jag kan gå igen”-tankar, mycket irriterande 😉
Om jag förstod det hela rätt i Emmas blogg så är även du opererad igen? Hoppas hoppas hoppas och håller alla tummar att det ska ha gått bra, du förtjänar ett lyckat resultat nu!
Ta hand om dig!
Kram Hon-från-tåget-till-Helsingborg-som-pratade-alldeles-för-mycket
Åsa: Yes, men som tur var så slapp jag stanken 😉
Cilla: Absolut! <3
Mamman i stan:
Hahaha, visst är det gaaalet vad hjärnan kan sätta igång och surra. Då är det inte lätt att stoppa =)
Hoppas att du trivs i din studiehörna nu då, efter allt jobb =)
Krya på dig med benet, och var rädd om dig!
Kram