Jag har hört Emma tjatat hål i huvudet på oss i flera veckor över facebook-chatten om den fantastiska kimono som hon beställt från webshopen Arnhem. Nu i veckan kom den fram, det kan väl ingen som läser hennes blogg ha missat. Ja, den ser ju onekligen vansinnigt vacker ut. Och tydligen är den minst lika fin i verkligheten bedyrar hon. Så jag föll så klart dit jag också och nu sitter jag om kvällarna och suckar över alla fina plagg på deras hemsida. Och bilderna. Oj oj oj, bilderna… Jag älskar dem. Och vill se ut precis som modellen på bilden. Att jag sedan har spikrakt, betydligt mycket kortare och blondare hår. Och att jag inte har en tillstymmelse till samma gyllenbruna hudton, det struntar jag i. Jag tror att får jag bara hem den där kimonon så är saken biff, då ser jag ut som en tvättäkta arnhem-modell.
Så vi får väl se hur länge kan kan hålla fingrarna i styr. Det rycker vääääldigt i klick-fingret just nu kan jag säga. Och om jag tappar kontrollen över klick-fingret för en liten stund, ja då är det den här kimonon som är på väg till Sverige snart.
Man blir tooookig. Jag säger ju det. Tokig!
Jag vet, jag vet.