Ibland är livet lite tungt.
Ni vet. Man behöver nödvändigtvis inte vara ledsen. Man är bara ingenting liksom.
Jag är ingenting just nu.
Tom.
Ni vet den där operationen jag gjorde i oktober, den där som inte lyckades och som var det sista som fanns att erbjuda just då?
Jag tror att det är den som spökar ännu. Det har inte varit tungt hela tiden sedan dess, men periodvis. Och känslan som jag känner nu är den samma som jag kände då, när jag låg där på operationsbordet med öppna sår på ryggen och fick höra Nu har vi gjort allt vi kan, jag är ledsen Nicole.
Jag är inte ledsen, bara tom.
Bestämmer mig för att nu får det vara nog, nu måste jag upp över ytan igen.
Gör saker som gör livet lite ljusare; bokar frisörtid & tid för nya fejk-fransar, köper färska blommor & annat vackert till hemmet, tänder doftljus i favoritdofterna & äter choklad, planerar en resa & dammsuger nätbutikerna efter passande outfits till nämnda resa, bokar in en kväll mitt i veckan med någon jag älskar och ett glas bubbel.
Materiella saker kanske någon tycker.
Men det hjälper för stunden, livet känns lite lättare när jag får grotta ner mig i allt som jag tycker om.
Även om det fortfarande känns som om benet fastnat i sjögräset och hindrar mig från att nå ytan.
Det kommer en dag snart, när sjögräset släpper taget, när orden kommer lättare igen, när inspirationen är tillbaks och när den där stenen lättar från mitt bröst. Det vet jag.
Och tills dess får jag väl bara kämpa lite extra med att se allt det fina. För det finns ju där, även när livet känns tungt.
Nu vet ni iallafall, om ni tycker att bloggen är tråkig just nu;
Det är för att varje inlägg jag skriver känns som att avlägga en magisterexamen eller något annat stort och svårt.
Orden och ideérna kommer inte av sig själv just nu helt enkelt.
(Alla bilder i inlägget är tagna av Emma)
Bloggen är verkligen inte tråkig kära du! Men jag förstår precis. Jag är inne i samma period, men av helt andra anledningar. Just tomhet är det ord jag väljer för att beskriva min känsla också: tom och lite uppgiven. Men. Jag hoppas det går över för dig, att du hittar gnistan snart igen! Stor kram!
Att vara tom, men ändå lyckas uttrycka sig i text som du gör, det är stort! Fyll tomrummet med sånt som gör att du mår bra. Möblera om lite, släng ut sånt som inte funkar, piffa med blommor och bubbel. Fyll tomrummet med känslor och ting. Och med människor som står dig nära.
Blogga när andan faller på, gärna om vackra materiella saker. Och om drömmar.
Och möblera om, det är så mycket enklare när det är tomt.
Vinkar på avstånd till en vilsen Bandit.
Anna
Åh fina du vad jag önskar att du kunde slippa din smärta och tomheten du känner nu. Gör du det som hjälper att höja dig lite, en ny outfit kan göra under ibland hur ytligt vissa än tycker det är. Guldkant behövs, ännu mer mitt i dumma handbaksmällor kan jag tänka.
Många varma kramar och tankar till dig.
Finns nog ingen som kan tänka sig in i din situation …du är så positiv trots all smärt och hinder du har för att göra saker…..men du gör det och tar baksmällan…STARKT…följer din blogg varje dag den ger mig glädje i mitt liv just nu som kan va lite tungt och tomt vissa dagar men av ”lättare” anledning än din…..Kram
Du är en av de med den mest positiva livssyn jag mött. Därför hoppas jag du hittar andhålen som sakteligen hjälper dig att nå upp ovanför vatten ytan. Med hopp om att solen snart når dig och hjälper dig loss från sjögränser som håller dig fast, ta hand om dig! Kram
Detta är min första kommentar, trots att jag säkert har följt dig i över ett år. Idag vill jag sända dig en extra tanke. Även om du kanske tycker det är svårt att finna ordern, så lyckas du leverera inspirerande bilder och inlägg, allt ifrån vackra tvålar och färger till de ämnen som kan vara svårare att skriva om, som ger oss läsare känslan av ödmjukhet och att finna det fina i våra liv. Kram!
När svensk sjukvård inte kan hjälpa brukar USA vara ett alternativ..? De verkar ju ligga århundrade före oss i vissa avseende.. Så grymt att läsa att de inte kan göra mer åt din situation, det vill man inte nöja sig med! Ytlighet och materiella ting är bra, speciellt nu, handla på för bövelen
Fina Bandit, visst är det så att man mår lite bättre av materiella saker, tycker inte det är något fel alls. Din blogg är långt ifrån tråkig, funderar ofta på hur du kan vara så positiv trots all smärta.
Ta hand om dig !
Kram Pia
Strunta i bloggen ett tag du, vi finns ju här o tittar in när du har lite mer inspiration!
Tills dess, njut av de små materiella tingen som får dig att komma upp närmare ytan.
Mitt bästa tips är musik. Glad musik. Snabb musik. Sån man inte kan sitta still o gråta till för de bara passar inte ihop med glada toner.
Stor kram!
Finaste,åh vad jag lider med dig. Vi finns här när du har mer inspiration. Du ska inte skriva om du känner att det känns tungt. Hoppas att du snart kommer över vattenytan. Kram Annika
Starka kvinna! Du är en riktig fighter!!
STOR varm kram!
Åhhh!! Det är inte tråkigt alls ,,,hoppas du blir bättre snart. Många kramar från en sybersyster som diggar dig och hon med sneda huset och salukisarna , ni är bra 🙂
Det kommer dagar
då min himmel inte alls är blå
ja det kommer dagar
när tiden går så sakta som tid kan gå
när ingenting nej ingenting
blir som man tänkt
Ja det kommer dagar
då nästan allt är för svårt att förstå
och man tvingas in på vägar
där det kan kännas allt för tungt att gå
men även de mörkaste av dagar
ska jag söka efter ljus här ändå
Ja det är dagarna som går
dagarna som går
som är livet
det är dagarna som går
dagarna som går
som är livet
dagarna som går som går
som är livet
Det kommer dagar
då ingenting är lätt att förstå sig på
men vi ska hjälpas åt att slå
alla orosmoln till marken då
för även dessa gråa dar
lever vi livet här ändå
En av Carolas låtar som jag ofta tänker på när det är jobbigt för mig. Det är dagarna som går som är livet och utan de dåliga dagarna kan vi inte uppskatta de bra dagarna.
Låt tiden ha sin gång!
Kram
Fast jag inte känner dig så känner jag med dig. Du, även om du känner dig tom så kommer du uppåt igen, det vet du ju. Så fyll på du med sk ’materiella ting’ tills det svämmar över för innerst inne är du full av så mycket mycket mer. Mod för att bara nämna en sak. Modiga, modiga du! Kram.
Kramar om dig hårt och länge via cyberspace. Du verkar verkligen en helt underbar tjej som förtjänar allt Gott, önskar att jag kunde göra något för att hjälpa dig med din smärta.
Kram kram
Stor kram till dig!
Bästa Nicole!
Njut av de stunder du kan och vad spelar det för roll vad det är du njuter av, ytligt eller ej, bara du njuter av livet när du kan.
Tillåt dig att må skit när du vill det och bloggen är lika mysig som vanligt, men låt den vila när du inte känner att du orkar.
Vi finns kvar här när du får tillbaka blogginspirationen!
Styrkekramar och ha så kul på kvällens middag!
Cilla
Vacker du är och bilderna är fantastiska.
De där materiella tingen ovanför ytan låter som en bra ide, även om det bara är för stunden. De kan ju avlösa varandra så kanske det blir en jättelång stund av livets ljusa stunder 🙂
Stor kram,
Catta
Hej Nicole!
Tänkte på dig när jag läste morgontidningen. Där fanns en annons från vården däf de sökte personer med nervsmärtor för att finna nya behandlingar. Kanske något för dig.
Kram till en kämpe
Kanske något för dig. Någon gång ska bli den rätta.
Åhhhh, finaste banditen, önskar jag kunde säga de där rätta magiska orden som får en segla upp till ytan och flyta som en kork. Om jag bara hade dom skulle jag säga dom varje dag tills du fick flyta och guppa, varje dag! Men något som jag faktiskt VET är att så länge man har kärlek omkring sig så finns det hopp! Och du, kärlek det finns det!
KRAM
Fine du! Kan ikke gjøre annet enn å sende en stor, varm klem. Synes alltid det er koselig, inspirerende og fint å titte inn hos deg, uansett om det er i tunge eller mindre tunge perioder. Tusen takk for alt du deler! Håper virkelig du klarer å komme litt mere ovenstående snart..
KLEM<3
*litt mere ovenpå skal det selvfølgelig være, ikke ovenstående!:/
Åh, jag har också, om så för en kortare tid än du, varit vid livets som det känns som. Bitterheten lurar hela tiden och glädjen känns bucklig i kanterna. Jag hade ’tur’ men måste ändå ’acceptera’ för att leva fullt ut. Svårt svårt och ändå är man jäkligt tacksam för livet. Du har en gåva, du tar hand om den. Förutsättningarna är ändrade. Respekt till dig och kram.
Vet hur det känns, går runt med samma tomma känsla just nu, ibland vet man inte ens varför det bara är så. Vi är inte ensamma i alla fall. Kram Maria
Stor kram till dig, jag önskar man kunde göra något 🙁 Men läkare KAN ju faktiskt ha fel? Du kanske hittar någon/någon hittar dig som vet mera. Det önskar jag. Hoppas du kommer över ytan snart igen, omge dig med fina saker och vänner så du iaf hittar små ljuspunkter i tillvaron. Kram igen <3
Åh fina Banditen, när det känns så tungt finns det få ord som hjälper, men jag tänker prova ändå: Jag lever i samma sits som du, när jag känner mig så där tom och lika liten som ett sandkorn brukar jag faktiskt klicka in på din blogg och bli lite gladare. Du sprider en väldans massa värme genom dina inlägg, lite så där så det kniper i hjärtat 🙂 När det känns så här måste man göra det som känns bäst, det som känns mjukt och omfamnande. Stor kram på dig!
Fina, fina du! Massor med kramar till dig <3
”Hur än vinden viner bakom molnen solen skiner”. Det blir bättre, snart är våren här och ljuset och värmen. Skickar kramar och tröst trots att jag inte känner dig. Jag läser din fina blogg och känner hur du kämpar. All lycka och glädje önskar jag dig för det är du värd.
Skickar en kram till dig och hoppas att det snart kommer bättre dagar!
Så otroligt vacker du är. Bilderna är fantastiska och talar för sig själv. Man kan se hur du känner… De berör verkligen. Jag vet inte hur du känner, men vet hur det känns att känna sig tom. Det är så tragiskt det som hänt dig. Jag hoppas du en dag ska slippa smärtan…
Detta är kanske något som skulle intressera dig.
http://www.probare.se/sv/lider-du-av-nervsmarta-efter-operation-eller-skada
Jag tänkte på dig när jag såg det i Sydsvenskan.
hej vännen, tunga ord och tankar..
Jag la några tarot kort för dig för ett tag sedan. Fick upp lite spretiga svar men du förstår nog innebörden och enkelt skall jag sammanfatta vad jag såg:
Någon saknar dig och önskar att Du hör av dig.
Det finns en kvinna i ditt liv som du bör tala ut med….
Du måste snart ta ett avgörande beslut ,var inte rädd, mycket kommer att bli
annorlunda men bra.
Till sist kom kortet, sluta kämpa,.
Lycka till vackra Du.
Du är verkligen inspirerande ska du veta !!
Ska försöka skapa en dikt här och nu, utifrån dina ord Banditen och även andras kommentarer… vi får se vad det blir… <3
Dagar av smärta, dagar som tung stål
dagar som pendlar i nyanser av grå
Bara att vara, timme för timme
vara i nuet sväva eller slå
Bakom det mörka, strålar alltid solen
varm och bländande, svårt att förstå
Hoppet det finns där, hopp om ljus
hoppet vi aldrig släpper
aldrig gräver ner i grus
Tro hopp och kärlek
när det är kallt
Tro hopp och kärlek
bär oss genom allt!
Hej
Jag läser din blogg och varje gång vill jag skriva något men jag finner aldrig rätt ord!
Men jag kan inte vara tyst nu, det du gör är är något utöver det vanliga. Du kämpar med något som ingen någonsin kan förstå. Men du kämpar, du delar med dig av av högt och lågt, du inspirerat. TACK
Stor Kram till dej.
/Ann-Sophie
Dear Nicole. Keep up the spirit! Love your blog! Warm greetings from the Netherlands
Jag känner med dig och hoppas att dina problem skall ordna upp sig. Vilka bilder, helt otroligt fina! Sköt om dig!
Jag har faktiskt alltid undrat vad du heter.. Jag vet att det börjat på N men sedan inte resten..
Log när jag fick veta 🙂 äntligen!
Vad är din absoluta favoriträtt? Undrat det också, vad en Bandit tycker mest om att äta.. Skaldjur? Eller kanske en blodig biff? Trendig sushi eller lasagne.. Eller kanske någon god ”gammal” gryta..
Du får gärna berätta i nåt inlägg nån gång 🙂
Önskar jag kunde förändra läget för dig!..
Världens största kram!!
❤️ Kan bara skicka lite styrka – det är kanske inte mycket…
Tycker du gör helt rätt – fokusera på dom små sakerna så kommer den där tomheten fyllas snart igen …
Sänder en stor kram till dig!
Jag tycker du gör alldeles rätt i att planera in de små fina stunderna och fylla med ljus. Hitta små lyckorus att få omge sig med, göra det bästa av allting. Det är inte lätt och du gör det bra som kämpar på så. Önskar så att du kunde få må bättre nu! Åh. Och så vill jag bara säga att jag alltid tycker det är så fint att kika in här och inspireras av dina bilder och texter för det gör jag verkligen, oavsett det handlar om mörkt eller ljust, högt eller lågt.
Många styrkekramar till dig
Stor kram till dig!!!!!!
Jag vet hur det är när det är tomt. Jag har en obotlig sjukdom med värk precis som du. Vissa dagar är bra men vissa är bara toma och så är det och måste det antagligen vara… Det är bara så att man får acceptera ödet eller vad det nu är?
Jag är en ganska ny läsare men tittar in hos dig en stund varje dag och varje gång känns det som att bli bjuden att krypa upp i din soffa, bland kuddar i skira färger och med en kopp te som doftar ljuvligt. Det är de ljuvliga texterna, de fantastiska bilderna och tipsen om vackra saker som gör det, och tonen av dig som verkar vara en fin människa värd det allra bästa. Som läsare tar jag gärna del både av det ljusa och det mörka, det glada och det ledsna, eller tomma för den delen, men bara om du vill bjuda på det utan att behöva vrida ut och in på dig själv. Allt du gör ska du göra för din egen skull!
(((((((((( K R A M ))))))))))
Jag förstår hur du känner. Jag lider av tre kroniska sjukdomar som man inte kan bota. Det påstås att man kan behandla symtom, men för varje ny behandling som inte gör en bättre tappar man hoppet mer och mer. Man får väl tillåta sig att sjunka om man behöver det, så länge man klarar av att komma upp till ytan igen.
Många kramar till dig. Jag förstår precis. Ibland blir man så innerligt trött på alla hinder och motgångar som ploppar upp mest hela tiden. När det inte blir någon bra balans mellan det som är roligt och bra och det som bara tynger och söndrar. Att livet inte är som en dans på rosor hela tiden är okej. Men man skulle vilja dansa lite mer, gärna på rosor. Utan taggar. Hoppas att tomheten drar förbi snabbt och att ditt liv fylls med något pirrande, bubblande roligt eller något fantastiskt spännande. Och att smärtan inte gör sig påmind lika ofta.
Jag känner sådan förtvivlan när jag tänker på din situation. Du som är så ung, du som har allt framför dig. Nej, du får verkligen vara hur ledsen/tom/förbannad som helst. Jag undrar dock, om de där läkarna inte kan göra något utan du får gå med den armen som inte hjälper dig längre utan endast ger dig smärta, har ni funderat på en protes istället? Skulle det gå? Jag har en familjemedlem som har en benprotes och han lever livet fullt ut nu, helt utan smärta.
Stor kram iaf!
Fina Du. Vet hur det känns. Och jag gör som du, fyller mina dagar med det jag älskar. Det lyfter mig. Som att komma in till dig här – du är allt annat än tråkig! ♥️
En styrkekram via Cyberspace! Fina du, alla har vi de svackorna. Tillåt dig att ha dem och överös dig med allt materiellt du kan finna. Fasaden i bloggvärlden är ju tyvärr att allt är så fantastiskt. Men alla har vi problem, det gör livet. Önskar det fanns ett sätt för dig att få bort din smärta!
En Bamsekram! /Jenny
Lider med dig men jag vill ge dig ett tips! Försök på en remiss till smärtenheten på Angereds Närsjukhus (Göteborg) Jag är sjuköterska med långvarig smärta och har precis börjat få hjälp där. Lycka till
Såg att min kommentar inte kommit fram så jag skriver igen. Vill så gärna ge dig ett gäng styrkekramar. Du ska bara veta hur duktig du är på att skriva, och ta bilder. Långt ifrån tråkig, dumsnut!
Skickar så mycket energi och styrka och pepp som jag bara kan… Du verkar vara en så himla godhjärtad & fin människa, Nicole. Du förtjänar inte all den här psykiska & fysiska smärtan, inte överhuvudtaget… KRAM
Kramar från USA!!!
Kära Banditen, jag skickar dig positiva, varma tankar och en stor kniv för att skära bort sjögräset 😉
Många kramar, Marèse
Kram
Det är klart livet blir tungt efter en att få höra sådana saker! Bryt i hop o res dig sedan igen! Fyll livet med saker som lyfter dig !! Långtifrån tråkigt att vara här inne ,mänskligt o ärligt! Den bästa bloggen!!! Styrkrkramar Lotta
Söta du, att du orkar vara så positiv så ofta som du är kan nog kategoriseras som en typ av under. Man kan inte vara på topp jämt, inte ens orka jämt. För min del tycker jag nog att just tomhet är bland det svåraste att bära. Just nu brottas vi med en ofattbar förlust i vår familj och det är inte heller lätt att hantera. Hoppas du möter bättre dagar snart. Kärlek och värme till dig från Mia
http://happyvardag.se/2014/02/18/han-dog-lycklig/
KRAM
<3