Årets första och sista julbord

Finns det någon som vet hur man styr upp en riktigt toppenkväll så är det den här kvinnan, hon är helt makalös på just det där.

Så när hon i början på oktober frågade om jag och Mat med vänner-grabbarna var lediga fredagen den 21 november så var vi inte sena att ropa -Jaaaa någon av oss, utan att ha någon aning om vad det var vi hade tackat ja till. Man bara litar på att det blir något i världsklass, helt enkelt.

Och det visade sig att hon skulle leva upp till förväntningarna ännu en gång, det var nämligen julbord på gång. Malmös bästa julbord dessutom, på Johan P.

Så jag svidade som ni redan vet om till det där diskret glittrande fodralet med transparent rygg och begav mig in till Malmö där jag mötte upp Emma på centralen.

Jag har fått massa frågor om den där outfiten eftersom jag såklart i stressen här hemma i fredags helt glömde bort länkarna, förlåt! Jag tror att jag svarat på alla mail och kommentarer angående dessa nu, men om någon fortfarande undrar så finns klänningen alltså HÄR, halsbandet är flera år gammalt från Lindex men jag vet att Puss har flera liknande (HÄR).

Sedan gick vi alltså över kullerstensgator mot Johan P.

Vi var ute i god tid, vi visste ju vad som väntade och var kanske lite väl ivriga att komma dit. Men det gjorde inte så mycket, då kunde vi ju slå oss ner i baren och beställa in varsitt glas bubbel innan killarna trillade in och det äntligen blev dags att sätta sig till bords.

Robban, han med skägget var först till bords. Fantastiskt rolig människa, man kan lätt låta sig luras av att han är lite tyst, men herregud vad man kan skratta åt den mannen och hans träffsäkra kommentarer.

Också var ju Nino där förstås, han med det långa håret. Han hade hunnit bli tvåbarnspappa sen vi sågs senast (ja, det var ju ett tag sedan) och visade stolt upp bilder på en ursöt liten kille som var en exakt kopia av sin syster.

Så började ju tillslut godsakerna trilla in.

Först ut är ett isande fat fyllt med olika sorters sill, gravad lax och ägghalvor med löjrom.

Jag är väl inte världens största sill-fan, det ska erkännas. Men den där kräftsillen de har alltså, herregud vad god den är! Tror att den kan omvända vilken sill-motståndare som helst. Den hade jag längtat efter sedan förra årets besök och verkligen hoppats att den skulle finnas med även i år.

Och den fanns alltså kvar, vilken lycka!

Sedan var det dags för det här julbordets absoluta höjdpunkt.

Skaldjursfatet.

Kanske inget man hittar på varje julbord, men herregud alltså- det borde verkligen införas.

Jag är ju svag för skaldjur och skulle kunna leva på handskalade räkor och aioli om så krävdes.

Men här fanns inte bara räkor, nej det var hummrar, havskräftor, krabbklor..

…Och ostron (till Mauros stora glädje, där har vi en som kan äta ostron!)

Jamen här är han ju, han som ätit en massa pepparkakor och i förväg lovat kramar till alla. Just här verkar han ha tagit en paus från ostronen och fångar något med kameran. Ja, förmodligen var ostronen slut vid det här laget, annars hade han nog inte kunnat slita sig.

Så. Himla. Gott.

Jag åt mest räkor och Mauro blev imponerad av mina skalnings-skills, jag har blivit lite av ett proffs på enarmad-räkskalning under året som gått. Förra året när Emma och jag var där på julbord så fick hon ju skala allt, efter det bestämde jag mig för att lära mig göra det med en hand, jag kan ju inte gå igenom livet utan handskalade räkor liksom.

Men hummern och havskräftan fick jag hjälp med, riktigt så skicklig är jag inte. Ännu.

När skaldjuren var slut satt vi alla tillbakalutade och undrade om man skulle kunna få ner en enda liten smula till?

Det kunde man, för då dukades det nämligen fram varsin prydlig stilton-bit med en dadel på toppen.

Och som om inte det vore nog så avslutades det hela sedan med ris a la malta, den lyckades jag dock inte fånga på bild. Förmodligen på grund av den matkoma som jag befann mig i vad det laget.

Men det var alltså den kvällen det.

Årets första och för min del även sista julbord. Helt perfekt, om ni frågar mig.

Precis som jag vill ha det med glittrande klänningar, fina vänner, skratt så att mascaran rinner och den godaste maten.

Vad mer kan man begära?

Nej, inte mycket faktiskt.