Tillbaka. Handbaksmällan har börjat lägga sig och jag kan förstå vad det är som gör att jag väljer att lämna lägenheten fast jag vet att det får smärtan att skjuta i höjden;
Livet.
För det är inte livet, livet finns inte innan för dessa fyra väggar. I alla fall inte det liv jag vill leva.
Och det vet jag. Oftast.
Men ibland, när smärtan är som ett enda svart hål, då glömmer jag bort det. Som igår, då glömde jag bort att det finns ett liv utanför. Det är som att smärtan tar upp hela min värld, det finns helt enkelt inte plats för något annat.
Men som tur är, brukar jag komma på bättre tankar ganska snabbt.
För jag vet ju vad som finns där ute, vad jag skulle missa om jag låste in mig och lät allt det där svarta omfamna mig.
Korta stunder går bra, men sedan vill jag se ljuset igen.
Så mycket det bara går.
Men det kanske är så att du njuter mer av livet just för att du ha dagar där du funderar på om livet är värt att vara delaktig i? Jag tror att du är bättre än många av oss att verkligen njuta av vardagarna just för du vet aldrig hur du mår imorgon. Inte sagt att du ska vara glad eller tacksam för din smärta men du kanske kan lära dig hitta något positivt att fokusera på när du har som ondast?
Kram söta du
Jag tror faktiskt att det får vara som så att när det är som svartast, då är det okej att låta det vara svart, bara man hittar ut på andra sidan. och det vet jag att jag gör. <3
Allra gulligaste Nicole!
Jag är så glad att du väljer livet och bara låter smärtan ta över korta stunder, även om den finns där och gör sig påmind hela tiden.
Massor av kramar,
Cilla
KRAM! och tack<3
Du väljer livet och ljuset, och det är klart ibland tar mörkret över speciellt när smärtan finns där och gör sig ständigt påmind. Men att orka välja livet är i sig starkt, och ibland orkar man slåss och vara stark, och ibland är inte orken densamma och det är då som mörkret för en stund tar över tills krafterna har samlats till att orka välja att slåss för ljuset.
HOppas du får en fin fredag!
Visst är det så, precis som du skriver. Och jag tycker faktiskt att det är okej att låta det vara mörkt ibland, bara man som du skriver sedan hittar viljan att slåss för livet igen.
Kram!
Åhh, finns det verkligen inget man kan göra åt din smärta? Jag vet, idiotiskt skrivet….för om det funnits det så hade ni ju såklart gjort det. Men du verkar vara en så go och fin tjej och jag tycker det är så himla orättvist att du ska ha så ont!
Och jag tycker du är så cool och stark som ser livet med så positiva ögon! Fortsätt så…..
Kram Jennica
Ha ha, ja du, det är en fråga jag ofta får. Och ställer mig själv.
Tyvärr finns det inte mycket att göra just nu, jag testar allt som erbjuds, tro mig =)
Tack fina du,
Kram
Du är så jädra härlig och positiv, trots de svarta hålen och den jävliga värken!!
Måtte de hitta ett sätt att få bort smärtan på!
Kram
<3
Då hade vi smärtbaksmälla samtidigt. För min del efter dagarna två fylld med roligheter, mycket skratt och aktiviteter. Sedan såklart platt fall,som det blir, och dessa dagar får bara vara och passera. All styrka till dig!! Hoppas du mår bättre idag. <3
/Eva