Idag öser regnet ner och det känns som en sådan dag när det aldrig blir riktigt ljust, ni vet? Men i fredags, då var sommaren här och man kan verkligen säga att vi hade tur med vädret. Emma hade bjudit in till grillkväll, eller kanske ska man säga att vännerna hade gjort det? Vi var i alla fall hembjudna till Emma och Mat med Vänner stod för maten, så kan man säga. Och det är ju alltid ett lyckat koncept, Emma bor ju så vackert att jag hotat med att flytta in (garderoben, kontoret, hallen, i vaskskåpet, jag är inte så petig) och vännerna, oj oj oj vad de kan laga mat.
56-kilo-Åse kom också, härliga människan. Det var ju första gången jag träffade henne, men det känns inte så. Inte alls, det kändes mer som om hon var en gammal vän som dök upp och det är väl härligt med sådana människor, inga konstigheter där liksom.
Också var ju Nelly där. Fina, fina Nelly.
Tooka flyttade från knä till knä och använde tallrikarna som huvudkudde medan tant passade på att stjäla parmaskinkan som vännerna lämnat i saluki-höjd i köket.
Det smakade h-i-m-m-e-l-s-k-t.
Sedan föll mörkret och det blev för kallt att stanna ute längre, då packade vi ihop oss och flyttade in i soffan. Nelly dukade fram vad som kan ha varit de godaste efterrätter jag ätit, någonsin. Två sorter dessutom.
Sedan sprang klockan iväg och Fru Sederblad fick köra rally med sin lilla bil för att jag inte skulle missa sista tåget hem.
Men vilken kväll alltså, vilken sommarkväll.
(Och ja, tystnaden här inne igår berodde så klart på handbaksmälla-delux, men det tror jag att ni redan förstått.)
Låter som en härlig kväll! Vilken söt blus du hade på dig. vad kommer den ifrån(såg på attvaranågonsfru)? Kram LindaB
Bästa kvällen! =)
Blusen är en gammal favorit från Johnny Was.
Kram!
TACK för att jag fick komma och lära känna dig en aning! Håller med, vilken kväll, vilket gäng – så otvunget och ärligt. Love it!
Massa kram!!!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tack själv Åse. Det var jättekul att ses!
Kram!
Ja, jag anade att det var ”vilo-dag” för dig igår. Jag låg själv under en filt i soffan, som i dvala av trötthet efter grillkväll. Men ibland är det nästan värt det, för jag har lärt mig att man alltid kommer upp igen efter att ha rasat. Alltid. Gäller bara att komma ihåg det när man har en jobbig dag. Fina bilder tar du också, duktiga fina du!
Kram Tina
Ja, oftast är det helt klart värt det. I alla fall om man fått göra något riktigt kul. =) Och visst kommer man upp igen, det krävs bara lite olika lång tid =)
Tack snälla för komplimangen om bilderna. <3
Kram!
Tack för en härlig kväll. Grymma bilder! Vi snor bilden på Mauro där han ser ut som en gammal italienare..:)
Ha ha, det är bara att sno vad ni vill =)
Tack för en trevlig kväll, med makalös mat!
Såna kvällar är guld värda, som man sparar sådär långt inne i hjärtat och tar fram när vi snurrat runt och är tillbaka i det kalla mörka av våra årstider (men det tänker vi inte på nu) 😉
Jaaaa, eller hur. Men låt oss INTE tänka på mörker och kalla nätter nu. Nu är det sommar, och den är förhoppningsvis låååååång =)