FÖDELSEDAGS-JULBORD PÅ JOHAN P

I torsdags var det alltså dags för julbord och lite försenat födelsedagsfirande av Emma. Men vi började hemma hos mig med bubbel, presenter, klädkris och värmespolar för att sedan bege oss mot tåget som skulle ta oss till Malmö.

Pga ovan nämnda klädkris så bar jag som ni kan se ovan en pyjamas. Ja faktiskt en riktig pyjamas från Lindex underklädesmärke Ella M som har några år på nacken, och det gick ju bra det med. Till det hade jag en fuskpäls från Carin Wester (här) och ett par gamla skor från h&m. Också fick ju Guccin komma ut och rasta sig lite.

Själva festföremålet hade ingen klädkris alls och var smashing i sitt svarta fodral.

Någon nagelkris hade jag däremot inte, hade tidigare i veckan varit på Parelle och fixat glitternaglar i gelé hos Rebecka inför denna festliga kväll.

Och som ni vet så skulle vi ju till Johan P och äta deras julbord för det är ju som bekant det b ä s t a som finns.

Men vi började med champagne, för det bör man ju göra när någon fyllt år.

Det var Gela, Iris, Lena, Mathilda, Emma och jag. Och med dessa blir det a l d r i g tråkigt.

Och maten är inte heller speciellt tråkig, men det visste vi ju redan.

Första serveringen på deras julbord består av sillfat. Och det ska sägas att jag inte är någon stor sillälskare, men två eller tre av de här sorterna är faktiskt så goda att även en icke sillätare som jag att jag funderar på att svänga förbi deras delikatess innan jul och köpa med mig lite till julbordet, om den säljs där.

Men sen kom ju kvällens höjdpunkt enligt mig, skaldjuren.

Ni ser ju. Nom nom nom.

Och så blev det tyst runt bordet några sekunder för första gången på hela kvällen och vi högg in på skaldjuren. Jag skulle nog tusan kunna leva på det där alltså. SÅ gott. Och när skaldjuren var uppätna så blev det stilton och till sist ris a la malta.

Så försvann timmarna mellan prat om allvarliga saker och skratt som fick oss att vika oss över bordet, tills personalen försynt kom fram och meddelade att de skulle stänga för kvällen och vi motvilligt fick packa ihop oss och gå över torget mot tåget och kramas hejdå i den kyliga novemberkvällen. En kväll som fortfarande nu, nästan en vecka senare, gör mig alldeles varm i magen.