Ni som hänger med på instagram (Ni hittar mig som @enarmadebanditen där) har redan sett den här bilden en gång idag.

Jag blev nämligen med ny sänggavel idag. Eller ny och ny, det var kanske en överdrift. Men den känns ny.

Det hela började med att jag klickade hem något fasligt fint till hemmet. Något blått.

Och då tänkte jag att det var ett utmärkt tillfälle att klä om den där sänggaveln som jag tjatat om ett tag nu. Och då inte i mörkgrått linnetyg som planerat (av den enkla anledningen att jag inte hittat rätt grå nyans än).

Ett påslakan fick rycka in istället. Och jag måste säg att det där med en 140 säng och 150 sänggavel inte är så dumt för en ombytlig person som jag. Jag kom nämligen på den geniala idén att det var bara att sprätta upp påslakanet i nederkant och trä på det på min hemmabyggda sänggavel.

Lätt som en plätt!

(Eller iallafall hade det varit det om jag hade haft två händer, nu krävdes det en rad svordomar och en tv-paus med té chokladflarn i soffan innan påslakanet var på plats.)

Men jag fick alltså en helt ny sänggavel denna med hjälp av ett 99 kronors påslakan från IKEA. Inte fy skam!

Nu väntar jag bara på det där fina blå som är på väg hit och ska göra sängen fulländad, sedan får ni se helheten!

(Jag vågar knappt skriva det här, men;

Det är inte utan att jag får lust att låta det rosa skåpet bli blått… Ljus-mjuk-blått. Mmmmm!)

Varje gång jag kommer ut i köket så hejar jag liksom till. Tänk så mycket en ny duk, en lite mjukare lampa och ett par ny-gamla gardiner kan göra för ett rum. Mysigare blev det konstaterade Sofie och jag när vi satt där i fredagskväll och skalade räkor och skålade in våren i rosé.

Ranunklerna köpte jag på torget i veckan, av den vassa damen som inte förstår ett ord av vad jag säger, som irriterat springer mot kassan svarar Kommer när jag egentligen försöker fråga om man kan blanda rosor och ranunkler, men som skiner upp som en sol när hon förstår att hon får behålla växeln.

Ett leende som är omöjligt att inte genast besvara, och de där mörka ögonen som nyss verkade så arga och vassa är plötsligt vänliga och varma.

Den fina skålen på fot som är full av citrusfrukter till mitt isvatten fick jag av Sofie i fredags.

Till ditt nya kök tänkte jag, sa hon och log när jag slet av silkespappret och placerade skålen på bordet.

Hon är fin hon. Den passar ju perfekt i mitt ”nya” kök.