Det blev ett kort inlägg imorse eftersom internet strulade och Emma var på ingång.
Men idag är alltså dagen som jag fasat för, dagen då det inte längre räckte med 1 paket tårtljus till tårtan.
Jag är alltså 25 nu, men känner mig inte ett dugg annorlunda än igår. Som tur är.
Men så har jag en känsla av att dagens aktiviteter har bidragit till känslan av att det-är-okej-ändå.
Morgon började nämligen med att pappa stod i hallen med blommor, bullar och kramar. Och ett löfte om att det här underbara är på väg till mig men inte hunnit fram än. Bästa!
Sedan kom alltså Emma och vi började dagen med brak-frukost, och medan jag satt och klämde källarfranskar med 5 skivor prästost per halva så satt Emma mitt emot och käkade min hemmagjorda räkröra med god aptit. Det smakade grillchips (?) tydligen…
Abbe? Han låg och tryckte på toaletten eftersom att han trodde att flaskan med bubbel var en nyårssmällare, eller något annat läskigt. När han väl hittade ut från toaletten var han sedan odräglig resten av dagen och skällde på minsta ljud.
Present från Emma hade jag redan öppnat. Jo, det öppnades redan i fredags efter påtryckningar från Emma om att hon minsann inte kunde vänta till onsdag. Tur för mig, som var nyfiken så att jag höll på att spricka.
Och jag höll ju på att få en hjärtinfarkt när jag öppnade och fick syn på Hermèslådan.
Hermès. Hon är galen.
Ni ska få se, snart. Lovar!
Sedan köpte vi prinsesstårta och åt med sked ur kartongen.
Och Emma önskade låtar som Göran (som vi träffade på fisketuren i somras, minns ni? Han som fick en blåmussla på kroken.) spelade upp i Radio Active.
En mycket speciell låt, sa Göran när han presenterade den. Jo man tackar, jag stod dubbelvikt i köket och skrattade så att tårna rann. Jisses alltså.
Också kom Helene förbi, med en fantastisk bukett tulpaner (hon är grym på att binda blommor), paket och kramar. Finaste!
På mig hade jag en helt underbar klänning i mjukaste mjukistyg från Memelie som jag fick syn på i fredags och genast klickade hem. Klart man ska fira 25-årsdagen i ett svart fodral liksom. Extra plus för rynkeffekten på magen som döljer eventuella spår av prinsesstårta och annat gott.
(Klänningen finns här och halsbandet finns här)
Och där sitter hon ju, världens finaste. Fy tusan vad jag är glad att ha henne i mitt liv.
Jag menar, vem skulle annars önska opassande låtar åt mig i radio, hindra mig från att få en ålderskris vid 25 och berätta för mig vilken himla tur det är ändå, att livet inte blev som det skulle för mig.
Och det har hon ju rätt i, annars skulle vi ju aldrig haft varandra.
Och det, det skulle jag aldrig någonsin vilja vara utan.
Med vänner som henne är det inte jobbigt att fylla år, inte ens 25.
