
Det är den där veckan på året nu, veckan för årsdagen.
Imorgon är det sex år sedan mitt liv vändes upp och ner. Sex år med smärta varje dag.
Jag vet inte varför, men den där årsdagen har liksom blivit en big deal för mig. Det är något med den här tiden på året som kastar mig tillbaka så kusligt i tiden, ni vet- dofter, ljud och ljus. Allt påminner plötsligt om den där sista tiden innan allt bara försvann.
Ja, jag har inte så mycket ord egentligen, inuti är det bara tomt.
Idag är ett besök hos terapeuten inbokat, det känns väldigt välbehövligt just nu.
Men innan dess ska jag på något välbehövligt men som gör mig lite lätt skräckslagen. Jag ska nämligen på fotvård. Det kan ju låta härligt- få sommarmjuka fötter liksom, men till saken hör att jag är e x t r e m t kittlig. Så vi får väl se hur detta går, mest rädd att jag ofrivilligt ska rycka till och få jätteont i armen eller att jag råkar sparka den stackars kvinnan i huvudet.
Ha en fin onsdag vänner, så hörs vi snart igen.
Vi ska nog ta oss igenom den här veckan med, eller hur?
