Indiskt, Electa och serum-nörderi

Livet, Skönhet

Sådär, ska vi ta och titta på vad som orsakade den där handbaksmällan nu senast? Emma hade fått en inbjudan till Electa Skönhetsklinik i Malmö där det skulle hållas ett blogg/instagram-event och eftersom vi blivit nästan löjligt hudvårdsnördiga så frågade hon om jag ville följa med. Och det ville jag såklart, så i torsdags tog vi tåget till Malmö för att gå på hudvårdsevent. Men eftersom vi hade en liten stund på oss innan eventet skulle börja så stannade vi till för lite mat på ett av våra favoritställen, den indiska på lilla torg. Där hade dom infravärmen igång och vi kunde utan problem hänga av oss jackorna och låtsas att det var mycket varmare ute än det egentligen var.

Naan är typ det viktigaste och att beställa det starkaste grytorna de har på menyn att doppa det varma brödet i, mmmmm!

Emma var filmstjärnetjusig som vanligt i perfekta lockar och den där glittertröjan som jag bara vill slita av henne och ta med mig hem.

 

Själv invigde jag en blus jag köpte på Zara i höstas men som inte kommit till användning förrän nu och fårpälsjackan från Twist & Tango. Man får ju passa på när det inte regnar.

Sen skyndade vi vidare mot Electa där Frida redan fanns på plats och var djupt försjunken i ett samtal om syror med personalen på Electa, ett samtal som vi inte var sena att lägga oss i.

 

De hade gjort så himla fint där i receptionen och dukat upp med ungefär hur mycket mat som helst. Det fylldes snabbt på med folk och var man än tittade möttes man av maffiga pioner och vackra kvinnor.

Som den här ja, väldigt Hollywood som sagt.

Jamen ni ser ju?

Hudvård, mat, blommor och ett rum fyllt av glada kvinnor.

Det minglades, pratades och vi försökte ta reda på om Kungen hade gjort en fettfrysning eller kanske en ansiktsbehandling eftersom de hade ett diplom på väggen som meddelade att de var kunglig hovleverantör.

Sen fick vi kika in i de olika behandlingsrummen där vi fick klämma och känna och lära oss mer om olika produkter.
Vi bombarderade tjejerna med frågor om ditten och datten, går den här syran att kombinera med den jag har hemma osv osv och de förklarade tålmodigt.

Sedan var det dags för Emma och mig att röra oss mot tåget igen, men först hann Emma & Frida med en liten photoshoot ute i kvällssolen.

Vi gick med lätta steg mot centralen, fulltankade med energi och bärandes på goodiebags med massa härliga serum och krämer att testa hemma.

Den kvällen lever jag länge på, och ja -det var så himla värt en handbaksmälla.

Noah 2 år

Livet

Idag vankas det kalas för den här lilla stjärnan.

Noah fyllde två i torsdags och det ska förstås firas innan han tar familjen med sig och drar mot varmare breddgrader.

Så idag firar vi en nybliven tvååring som förgyller min vardag när vi inte ses med filmklipp och bilder som hans mamma förser mig med. Är det inte headbangande till sjörövarfabbe iklädd pyjamas så är det med påskägget som hatt och kaninöronen hängande fram i pannan. Tokiga, tokiga unge!

Så nu ska de sista paketen packas in och jag ska försöka bli människa igen efter 1 1/2 dygn i sängen med handbaksmälla (mer om anledningen till denna lite senare!).

Hoppas att ni får en fin lördag, det ska jag minsann ha!

längtan efter sand mellan tårna

Livet

 

Hela min kropp fullkomligt skriker efter värme, bara ben och sand mellan tårna.

Jag är så t r ö t t på att titta ut och bara mötas av 67 nyanser av grått & brunt.

Det kan väl åtminstone få bli lite vårsol, mindre regn och näsan i vädret på en uteservering snart.

Jag menar, om det nu är för mycket begärt med lite medelhavsvärme eller en resa till valfritt land där man sticka fötterna i ett par flipflops och dricka färskpressad juice, så kan man väl iallafall få plocka fram skinnjackan och solbrillorna snart?

Tack på förhand!

/Frusen Bandit

En påsk i sängen

Livet, Smärtan

Hej vänner!

Förlåt för tystnaden här inne. Efter turen till Skånes djurpark med Emma och pojkarna lördagen efter den där hemska fredagen så var jag såklart handbakis. Sedan, lagom till att påsken skulle börja så lyckades jag snubbla till när jag skulle resa mig ur soffan och ryckte till med armen. Så ja, efter det kunde jag ju glömma allt vad påsk hette. Efter det har jag bara haft lite svårt att hitta motivationen och inspirationen igen, som det lätt blir efter något sånt.

Så det är anledningen till min frånvaro, det har alltså inte hänt överdrivet mycket spännande. Jag har spenderat mesta tiden i sängen först utan Doris när jag var för dålig för att gå upp alls och mamma fick ta hand om henne och sedan tillsammans med henne (bästa sällskapet!) när det började ge med sig lite och jag kunde ta den där efterlängtade duschen och hoppa i mina nya favoritmjukisar och en mysig kashmirtröja. (Jag är ju som ni vet besatt av just hemma-mys-plagg, fint och bekvämt ska det vara- så gissa om jag är nöjd med dessa supermjuka (och superfina) från Modesto)

Årets påskägg hade jag gjort som kaniner, men de har pga sängliggandet legat kvar här hemma tills den här veckan när jag äntligen kunde överlämna dem.

Jag själv fick också en massa fina påskpresenter, ett par ljuvligt vår-rosa skor, tidning att fördriva tiden i sängen med, en massa favoritgodis (ej i bild pga redan uppätet) och av pappa ett påskägg på kontot eftersom han befann sig hos lillebror i Norge och det passade ju alldeles utmärkt när Skincity körde kampanj på PTR, så jag passade på att klicka hem det här mask-kitet med massa favoriter och en som är helt ny i mitt badrumsskåp.

Så det är vad som hänt här det senaste, jag hoppas att er påsk var lite roligare och att ni också fick något kul i påskägget.

Dagen efter det ofattbara

Livet

Det där värsta vi hoppades och önskade aldrig skulle hända har nu hänt.

Terrorn har hittat hit, hem till oss.

Vi är säkert många som tänkt när vi sett de fruktanvärda bilderna att just där, där människor nu ligger lemlästade på marken har vi gått, på precis samma gator. Det kunde ha hänt precis när som helst. Då, mer än nånsin inser man hur skört livet verkligen är.
Mina tankar är såklart hos de skadade, döda och deras familjer. Hos alla Er som var där och sprang för era liv eller på annat vis upplevde det där fruktansvärda. Jag kan inte ens föreställa mig vad ni gick igenom <3

Det enda lilla ljuset i allt detta mörka är väl att se hur människor gått ihop och står upp för varandra och för vad vi står för -Hur människor har öppnat sina hem för att hjälpa främlingar, agerat på plats och visat sin medkänsla på sociala medier, det är fint.

 Men så märkligt det är, att livet bara ska fortsätta nu. För det är ju det det måste göra. Igår satt jag i soffan och följde nyhetssändningarna långt in på natten. Försökte förstå att det var här, i trygga Sverige, som det där hemska utspelade sig. Vi får ju inte låta det här skrämma oss, även om det enda man vill är att gömma sig hemma och aldrig mer gå ut igen.

Så idag fortsätter livet, för att det måste det. Även om det känns lite tomt och olustigt.

Emma & jag hade planerat att ta barnen till Skånes Djurpark, så så får det bli.
Med en djurpark, en älskad vän & hennes lika älskade barn ska jag försöka fylla denna mörka dag med lite ljus.

Va rädda om varandra, så hörs vi snart igen <3