Finaste Ni.

Det blir inte direkt tråkigare att vara tillbaka i bloggsfären när telefonen vibrerar en hel kväll av välkommen-tillbaka-kommentarer-och-mail. Tack för det varma välkomnandet! Det känns verkligen fint att vara tillbaka här hos Er.

 
 

 
 

Nu sitter jag vid köksbordet och äter en kombinerad frukost & lunch bestående av det godaste jag vet just nu, typ.

Skogsbärsyoggi med kakao & hallon granola och kokoschips, mmm SÅ gott!

 
 

 
 

Nu ska jag ta datorn och placera mig i soffan istället så jag kanske kan få upp ett av de där utlovade inläggen från igår.
Jag ville bara titta in och säga t a c k så länge.

 
 

Vi hörs igen lite senare vänner!

 
 

 
 

 
 

 
 

Ja, jag förstår att ni kanske är chockade nu, det är nästan jag med. Det står inte längre den 1:a september som första rubrik: Jag är visst tillbaka. Eller det hoppas jag iallafall, för nu har jag fått nog av den där oplanerade bloggpausen jag råkade ta (helt utan anledning egentligen).

Det har liksom bara saknats allt det där som gör det roligt att blogga; tid, inspiration och kraft.

 

Och för mig är det viktigt att bloggen är något roligt. Den ska ju vara min medicin & min flykt från verkligheten. En chans att få vältra sig i allt som är ytligt och som i n t e påminner om smärt-vardagen, eller (när jag är på det humöret) en plats att skriva om smärtan och förhoppningsvis kunna sätta ord på det som jag och många med mig brottas med dagligen.

 
 

 
 

Egentligen hade jag inte alls tänkt det här inlägget skulle handla om min bloggpaus, det känns så tjatigt att hålla på och förklara sig. Men har man inte bloggat på en hel månad (vilket ju är en mindre evighet, eller ca 30 inlägg om man som jag brukar försöka publicera ett om dagen), så känns det ju lite knasigt att bara babbla på om något annat som om ingen tid har gått.

 

Så;

Med det sagt så kan ju nästa inlägg kan handla om något betydligt roligare än om varför jag inte bloggat.

Till exempel om min nya hallmatta som jag fyndat och typ varje gång jag kommit in genom dörren tänkt att den här måste jag tipsa om på bloggen. Eller om modevisningen som Emma & jag var på i måndags. Eller kanske om min nya mössa.

Vi får väl se vad det blir först, vad jag iallafall kan lova är att det i n t e kommer att dröja en månad tills nästa inlägg. Det är en sak som är säker.

 
 

Vi ses snart igen!

Och hörrni, tack för att ni har stannat kvar & haft tålamod med jordens sämsta bloggerska, ni är bara bäst. <3

 
 

 
 

 
 

 
 

I lördags fick jag ett sms från mamma som undrade om jag & Abbe ville följa med till hundstranden och käka på kvällen.

Såklart vi ville.

Abbe han älskar stranden och jag, jag tackar aldrig nej till pizza. Speciellt inte om den intas på stranden direkt ur kartongen en sensommarkväll.

 
 

 
 

Det var verkligen en helt perfekt kväll för just det där, vi var så gott som ensamma på stranden och solen värmde länge.

 
 

 
 

Lyra hade fått en ny vattenleksak som invigdes och var väääldigt uppskattad, av både Abbe och henne. Abbe stod förstås mest på strandkanten och skällde för full hals när Lyra gick ut i vattnet för att hämta den. Men landade den i vattenbrynet så var han såklart först på plats.

 
 

 
 

Ja, den var så uppskattad att Lyra inte kunde hålla sig från att sno den ur Hans hand när han skulle kasta iväg den till henne. Toka!

 
 

 

 
 

Och så kvällsbadades det, det finns inget som Lyra älskar så mycket som att bada.

 
 

 
 

 
 

Ja, en helt perfekt augustikväll helt enkelt, ännu ett sånt där minne att stoppa undan och minnas när höstvindarna viner.