Det där ljuset som är om kvällarna just nu alltså, sensommarljuset,  ä l s k a r  det!

Tillbringade någon timme på stranden igår fotograferandes och njutandes av sensommarkvällen.

Det skulle jag gärna göra typ varje kväll just nu om det inte vore för att handen blir så himla upprörd & bakis-bråkig efteråt.

 
 

Det är de där kvällarna vi ska leva på sen, sen när november är som mörkast.

Underbara, underbara sommar.

 
 

 
 

 
 

(Klänningen som jag har på bilden har varit en riktig favorit i sommar & kommer från Shein)

 
 

Det märks så tydligt nu att hösten är på ingång tycker jag. Solen skiner om dagarna, men vindarna viskar om höst.

Jag tycker det är ganska mysigt ändå, visst får det gärna vara sensommarvärme om dagarna ett tag till, men jag njuter av att kura inne på kvällarna också. Få tända ljus och koka en kopp te när vinden tar i utanför.

Bilden ovan är tagen för några veckor sedan, när vindarna fortfarande var ljumna och Lyra stolt visade upp sin ”pinne” som hon hittat i skogen för något år sedan. Som om jag aldrig sett den förut liksom, typ 27678 gånger, men det finns inget som hon är så stolt över som den där pinnen som hon släpade hur långt som helst för att ta med sig hem i bilen, tokhund.

Nu var det ju inte Lyra jag skulle skriva om, utan mer om hur redo jag känner mig för den nya årstiden som stundar även om jag älskar sommar och ljumna kvällar.

Hur känner ni? Är ni också redo för sensommar & höst?

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Det blev visst en bloggpaus igen. Det är lite som att ro i sirap just nu, livet.

Men nu finns suget efter att få blogga igen, fly lite in i skrivandet och bilderna.

 

Så. Bröllopet förra helgen, ska vi börja där?

Jag har inte så mycket bilder att bjuda på eftersom jag lät kameran vila i väskan hela kvällen. Jag fokuserade på att försöka orka vara med så länge så möjligt istället för att reta upp armen i onödan med att springa runt och ta bilder.

Men det var förstås hur vackert som helst;

Bröllopets hölls i den finaste kyrkan jag vet, inte ett öga var torrt när brudens kusin sjöng solo och när ett gäng skottar i kilt kom in med säckpipor så stod varenda hårstrå på kroppen rakt ut, så himla mäktigt!
Kvällen bestod sedan av god mat, fina tal, många skratt och massor av champagne, precis som det ska vara.

 

Och som ni ser så kunde jag inte låta bli att knäppa några bilder utanför kyrkan iallafall innan jag stoppade undan kameran. För när den sötaste ettåringen jag vet är brudnäbb, i en tyllmaräng till klänning, med brudslöja runt handleden och bus i blicken, då är det omöjligt att låta kameran vila!

 
 

Bröllop alltså, finns det något härligare?

Helt klart värt flera dagars handbaksmälla, det där.