Halsduken med stort H. Och heja hösten

 
 

IMG_5763_edited-1

 
 

Höstens halsduk med stort H kommer från By Malene Birger (härifrån).

Ni som hängt med här ett tag vet att jag är lite smått besatt av sjalar under de kalla årstiderna, lämnar aldrig lägenheten utan något virat runt halsen.

 
 

IMG_5714_edited-1

 
 

Den här halsduken lär värma mig många dagar framöver. Den är  härlig och uppfyller alla mina krav för en halsbeklädnad. Jo, jag har en sån krav-lista.

Men framförallt är den är stor och fluffig=blir snygg runt halsen. Och ett extra plus för att den är stor nog för att hänga över axlarna vilket gör att man kan använda den inomhus också som någon slags poncho som jag har den på bilden.

 
 

IMG_5780

 
 

 Så jag är fasligt nöjd nu när temperaturen börjat sjuka, som ni kanske förstår. Det innebär ju att jag äntligen kan vira i mig i den efter att ha haft den hängande här hemma i typ en månad nu. Ja, den trogna läsaren vet också att inte bara är jag besatt av sjalar utan också att jag är absolut sämst på att vänta.

 
 

Så ja: Heja hösten och heja höstens bästa halsduk.

 
 

Banditen-post-signature

 
 

Orden. De där orden.

 
 

 IMG_5945

 
 

Jag har suttit med ett tomt inlägg i typ en timme nu och bara stirrat på skärmen.

Orden vill bara inte komma fram. Så jag tänker att det får bli såhär då; en dagens/en bild/eller något annat, också får det räcka så de dagar då orden inte vill komma självmant. Hoppas att ni kan leva med det. Imorgon är en annan dag.

 
 

Kofta/jacka: Sheinside // Jeans: Gamla H&M // Halsduk: Lindex // Skor: Gamla Ldir

 
 

Banditen-post-signature

 
 

Solsken och äpplen

 
 

IMG_6042

(Kofta: Sheinside // Jeans: H&M // Skor: Gamla Ldir)

 
 

Heej soliga lördag!

 

Vad hittar ni på idag? Jag är just på väg ut genom dörren och ska åka iväg och plocka äpplen.

Men mest tänker jag nog sitta på en filt och fika med näsan mot solen, det passar mig utmärkt denna lördag.

 

Hoppas att ni har en fin dag!

 
 

Banditen-post-signature

 
 

Höstens kappa

 
 

   IMG_5855

 
 

Javisst är var det den rosa kappan som är höstens kappa.

Ni kanske kommer ihåg att jag tjatade om denna efter mässan i januari? Jag kan ha hotat Jenny lite inne i Maison Scotch monter:  ”Antingen köper du in denna, eller så åker jag hem nu direkt så får du gå på mässan själv”.

Och tänka sig, hon köpte in den. Himla tur, för inte ville jag ju behöva åka hem heller.

 

Men nu är den alltså äntligen, äntligen här. Det är ju verkligen det värsta med att vara med på mässan, ett halvårs väntan.. Jag förhandsbeställde den iallafall för några veckor sedan när den kom upp på hemsidan (vilket var tur, såg nu att vissa storlekar redan var slut) och i tisdags kunde jag äntligen hämta ut den på Ica. Och vet ni? Den är om möjligt ännu finare än jag mindes den. Heja hösten!

 

(Kappan finns här)

 
 

Banditen-post-signature

Frågor & svar om handen och skadan

 
 

IMG_6851

 
 

Det här inlägget satt långt inne kan jag erkänna, jag har ingen lust alls att prata om den där nedrans handen om jag ska vara ärlig. Helst vill jag bara sticka huvudet i sanden och blogga på om ytliga ting som min vackra höstkappa eller det fina soffbordet. Men frågorna om min hand och skada bara fortsätter att strömma in via kommentarer och framförallt via mail så därför tänkte jag svara på de här i ett inlägg istället eftersom att många av frågorna är återkommande.

Hepp, hepp. Då kör vi då!

 
 

Vad har hänt med din hand?

Kortfattat så har jag en nervskada efter en operation som gick snett och har till följd av denna nervskada även utvecklat ett smärtsyndrom som kallas CRPS. HÄR finns en kort film som beskriver CRPS ganska kortfattat och tydligt för den som är intresserad.

Det finns ett långt inlägg HÄR som beskriver hela händelseförloppet för min skada.

Dock vill jag passa på att understryka ännu en gång att ridolyckan har ingenting med den skada jag har idag att göra, den uppkom alltså under operationen. Jag blir så trött på att ridsporten ska få så onödigt mycket (oförtjänt) skit. ”Hästar är farliga djur”. Visst är det stora djur och visst ska man ha respekt, men jag lovar er; min lillebror har dragit på sig bra mycket mer skador på handbollsplanen än vad jag gjort i stallet under vår uppväxt.

 
 

Finns det verkligen ingenting läkarna kan göra?

Nej, inte i dagsläget. Som det är nu så har jag testat alla behandlingar/preparat som finns tillgängliga.

Nästa steg är en ny sorts nervstimulator i ryggen, men jag väntar fortfarande på besked på om det kanske blir aktuellt innan årsskiftet för mig. Ingreppet är nämligen inte så beprövat i Sverige eller ens i världen, så därför väntar jag fortfarande på besked om det kan bli av eller inte (man vill inte använda mig som försökskanin eftersom varje ingrepp innebär en risk för spridning av CRPS:en och medför långa och jobbiga rehabiliteringsperioder. Se filmen ovan för mer info om spridningsrisken) Egentligen hoppades vi på att operationen skulle kunna vara aktuell redan nu i september, men tyvärr fick jag veta för någon vecka sedan att så inte är fallet. Jag kommer att skriva mer om detta när och om det blir aktuellt.

Men i övrigt, nej. Det finns ingenting på marknaden just nu som är aktuellt. Jag har genomgått allt som erbjudits mig, aldrig tackat nej till att testa en behandling/medicin.

 
 

Du kan inte acceptera att de ger dig en skena och skickar hem dig.

Alltså jag har testat många behandlingar och mediciner. Tyvärr måste jag acceptera att det i dagsläget inte finns mer för läkarna att göra, hur jävligt det än må vara. Men forskningen går framåt som sagt och förhoppningsvis kommer jag att genomgå en ny operation innan årsskiftet (Se ovan).

 
 

Hoppas du kan hitta någon läkare utomlands som kan fixa till dig.

Både jag och mina läkare är väl uppdaterade på vad som händer ute i världen.

I dagsläget finns inga botemedel utomlands heller.

 
 

Den där cancer-medicinen som testades på ett sjukhus i Norge i fjol, kan inte den vara något?

Jo, det kanske den kan vara någon gång i framtiden.

Men det funkar ju inte så att de obeprövat kan börja ge cancerpreparat till personer med nervsmärta, den medicinen är ju till för att göra något helt annat. Personen som de upptäckte detta på hade ju cancer också, det var så man upptäckte att det hade effekt på hennes nervsmärtor.

Men nu forskas det såklart i detta och förhoppningsvis kan det bli aktuellt som smärtstillande för personer med nervsmärta i framtiden.

 
 

Kan man inte bara kapa nerven/amputera armen och bli av med smärtorna?

Nej, det går inte. Jag har tyvärr inte tillräckligt med kunskaper för att i detalj gå in på varför det inte är aktuellt. Men eftersom jag inte har någon nytta av den armen i nuläget så var detta något av det första som jag lite naivt föreslog för läkarna när jag för något år sedan insåg att de inte kommer att kunna ”fixa” mig.

 
 

Nerver växer ju långsamt, den kommer säkert att läka ska du se. ¨

Tyvärr så har man (läkarna) gett upp hoppet om att detta ska kunna ska med min skada.

 
 

Impad skriver:

Jag blir bara så förtvivlat förundrad när jag läser om det här.
Jag har aldrig förstått, finns det ingen hjälp för dig att få? Är det ”kört” eller jobbas det på det med ständiga läkarbesök?
Och hur klarar du av att hålla huvudet högt? Hur blir man inte deprimerad av att ligga till sängs i dagar stup i kvarten, ha smärtan, inte kunna va social eller ens åka bil? Och hänger du med på ngt event eller åker till Emma så VET du att du får ”betala för det sen”. Vem tar hand om dig dessa dagar du ligger i sängen? Bor du själv? Har fått känslan av det.
Du verkar så otroligt stark! Man kan ju bli deppig för mindre!

Hej ”Impad”

Jag har genomgått alla de behandlingar som finns tillgängliga i dag, alla tabletter som kan tänkas funka har testats under långa perioder och tyvärr har inget av detta hjälp, nervsmärtor av det här slaget är svårbehandlade. Nu hoppas jag på forskningen som ska gå framåt.

Jag har inte några ständiga läkarbesök just nu eftersom det inte finns något för läkarna att göra.

Angående min psykiska hälsa så är det inget jag valt att fokusera på här i bloggen. Jag startade denna bloggen för att få fly vardagen lite och fokusera på det ytliga, efter att tag förstod jag att det skulle bli svårt att hålla det mörka utanför helt eftersom mina läsare undrar och har därför till viss del börjat dela med mig av delar av hur det är att leva med smärta här. Det är klart att jag är deprimerad, periodvis mer och periodvis mindre. INGEN mår bra av att leva med ständig smärta, att vara begränsad i sin vardag och sitt liv. Det var ju inte riktigt såhär jag hade sett framför mig mitt liv som 22-25 åring…

Ja, jag bor ensam. Men har min familj nära. De dagar jag har för ont för att lämna sängen behöver jag ingen direkt hjälp, då mår jag ofta för illa för att äta och behöver bara ligga stilla för att ta mig igenom min smärta. Men i vardagen har jag jättemycket hjälpa från dem, allt från att tvätta, städa, handla till att få skjuts någonstans.

Hoppas att detta besvarade dina frågor och undringar.

 
 

Sådär, det var nog alla frågor det. Tack igen för att ni engagerar er och stöttar i vått och torrt. Och säg bara till om jag missat någon fråga <3

 
 

Banditen-post-signature

 
 

Tjuvtitt på soffhörnan

 
 

IMG_5344

 
 

Såg att några av er var nyfikna på hur det ser ut i soffhörnan numera så jag passade på att ta några bilder nu i eftermiddag när solen tittade fram i ungefär 2 minuter och 13 sekunder. Det märks verkligen att hösten är här nu, den här helgen har verkligen varit grå. Och blåsig. Inte mig emot; då kunde jag ju äntligen vira in mig i min nya halsduk igår, den som har legat här hemma och väntat på höstväder och kyliga vindar. Också kan man ha tända ljus mitt på blanka dagen, mysigt!

 
 

Nåväl, nog om hösten. Det var ju soffhörnan ni var nyfikna på, så här kommer en liten tjuvtitt.
Tadaaa:

 
 

IMG_5365

 
 

 Såhär ser det ut just nu. Förutom att Abbe rullat över på rygg och ligger nu utsträckt över och inborrad i det där härliga, långhåriga fårskinnet och att jag tagit datorn och krupit upp bredvid.

 

Det är fortfarande lite småfix kvar, den solblekta mattan ska bytas ut, lampan ska flyttas (den hänger just nu så att man slår huvudet i den varje gång man går till och från soffan) och det rosa skåpet ska få byta färg.

 
 

IMG_5361

 
 

Jag är får fortfarande fjärilar i magen när jag tittar på bordet.

Det. Är. Så. Fint.

Just bordet syns kanske inte så bra på dessa bilderna kom jag nyss på.. Hmm, ska försöka få till lite bättre bilder i veckan.

Men så ser det alltså ut här hemma denna gråa söndag.

 
 

Soffa: Ikea // Soffbord: EM möbler //  Fårskinn: Modesto // Taklampa: Inreda.com

Doftljus: Modesto // Fejk-ljus: Inreda.com  // Vas: Tine K/inreda

 

 

Banditen-post-signature

 
 

Sista bilden på betongbordet

 
 

IMG_5209

 
 

Jag har precis krupit upp i soffan efter en eftermiddag på språng, men utsikten på bilden ovan är från i morse när jag åt frukost här i soffan. Kavring med leverpastej, mammas inlagda gurka och ett glas färskpressad juice. Mmm, så gott. Det får nog bli kvällsmaten idag med faktiskt, jag är nämligen ganska så proppmätt fortfarande efter en fika på Olof Viktors med pappa i eftermiddag.

 

Och hörrni, inte kunde jag väl ana i morse när jag tog den här bilden att det skulle bli den sista på mitt älskade betongbord (som var på tok för stort för nya soffan, snyft!) Pappa och jag åkte nämligen för att titta på ett bord som jag spanat in på nätet och innan jag visste ordet av så hade pappa satt visa-kortet i kortläsaren och sagt ”Vi tar ett sånt där” och pekat på bordet. Han såg direkt på mig att det där var bordet med stor B, bordet som jag hade letat efter. Bästa pappa!

 

Det var min lördag det, mest händelserika dagen på länge. Så efter en sån dag så behöver både hand och tå nu en helkväll i soffan. Och det passar mig ganska bra faktiskt, då kan jag ha ena ögat på bordet hela kvällen och sucka nöjt medan regnet slår mot rutan.

 
 

Banditen-post-signature

 
 

From where I sit

 
 

IMG_5267

 
 

Hej alla fina, rara, omtänksamma människor!

Ni är fantastiska, som det värmer hjärtat att logga in här och än en gång mötas av en sån våg av kärlek. Bästa Ni!

(Och ni som väntar svar på era frågor, eftersom många undrar samma saker så tänkte jag sammanfatta dem och svara i ett inlägg istället, så det kommer!)

 
 

Det har faktiskt inte hänt så mycket sen sist, jag har spenderat dagarna i soffan med nya favorit-ljuset tänt.

Dofter kan verkligen påverka hur jag mår, detta är en riktig må-bra-doft. Inte bara för att den luktar ljuvligt, utan också för att jag inte förväntade mig att ha detta ljuset i min ägo förrän till våren. Jag och Jenny satt nämligen med näsan i just detta ljus på inköpet inför våren och oj:ade oss över att vi skulle få vänta så länge innan vi kunde få tända det hemma. Men bara en vecka senare så fick jag ett sms från Jenny som skrev ”Jag har ju Mimosa i lager redan i höst, ligger på hemsidan nu…” Haha, hon hade alltså missat att hon redan hade den doften i butik när vi satt hos Malene Birger och var besvikna över att behöva vänta till våren. Tur att hon kunde skylla på graviditetsförvirring när jag retade henne lite för det.

Nåja, slutet gott allting gott. -Vi slapp ju båda vänta till våren 2015 för att ha doften i våra hem.

 

(Ljuset finner ni HÄR)

 
 

IMG_5247

 
 

Och just det, jag tror att jag lyckades bryta min tå förra veckan med. Haha ja, vad säger man? Toalettdörren kan tydligen vara fullkomligt livsfarlig!

 
 

Så ja, där har ni min utsikt från soffan när jag just nu ligger utslagen;

en fot i högläge, ett doftljus som doftar magiskt och Netflix på tv:n.

Sämre torsdagar har jag varit med om.

 
 

Banditen-post-signature

 
 

Baksmällan efter baksmällan

 
 

AT2B6856

(Bild Emma)

 
 

Musten gick ur.

Det blir sådär ibland efter en seg och hård handbaksmälla; man tillbringar dagar i sängen fullständigt fokuserad bara på att andas igenom skiten med en enda tanke i huvudet: Snart är det över.
Enda problemet är ju att det går ju inte över. Smärtan minskar sakta och sedan kommer jag på mig själv med att ha vänta lite för länge, smärtminskningen planar liksom ut och avtar.

Och då förstår jag -Det här är så bra som det blir.

Som om jag är helt dum i huvudet och hjärnan någonstans på vägen, genom dagar av kräk i spannar och fokus på andning, lyckats förtränga hur illa det är en vanlig dag.

 

Så jag är lite ledsen just nu.

Sådär så att tårarna kommer okontrollerat när man minst anar det och man känner sig trött i både kropp och knopp, som man sprungit ett maraton och gjort högskoleprovet samtidigt, ungefär.

Kanske kommer jag att blogga på som vanligt och fokusera på sånt jag tycker om här i bloggen som jag brukar göra när det känns tungt. Eller så kommer det blir lite glesare mellan inläggen ett tag, tills jag hittar kraften igen.

Vi får se helt enkelt. Men nu vet ni.

 
 

(Och ja, jag vet det finns de som går igenom betydligt större sorger än jag och jag är absolut inte ute efter några sympatier. Men det här är min lilla sorg och jag ville bara att ni skulle veta varför det blivit lite tyst här inne och varför jag inte är så aktiv med att svara på mail och frågor.)

 
 

Banditen-post-signature