DORIS

Doris

Doris alltså, vad skulle jag gjort utan denna underbara lilla hårtuss?

Hon är verkligen den snällaste lilla hund man kan tänka sig, älskar barn (mest för att de är i perfekt höjd för att slickas på tror jag, Doris ÄLSKAR att slickas) och står ut med precis allt en liten människa kan tänkas hitta på.

En liten fegis är hon också. Och busig som få! Emma tycker jag ska göra en serie här på bloggen med saker som Doris tuggat sönder eller ätit upp. Och ja, det hade inte direkt fattats underlag för en serie sådana inlägg om vi säger så.

 

Mammig som få är hon också, det lilla trollet.

Älskar nästan alla hon möter men jag är alltid nummer ett och om jag lämnar rummet så är hon efter mig som en liten skugga.

Sover gör hon helst PÅ mig, allra helst på rygg i min famn som en bebis medan jag kliar henne på magen. Dessutom älskar hon att bli buren på höften som ett barn och kramar liksom åt med framtassarna om halsen på en när hon sitter där.

Ja, hon är verkligen min lilla bebis.

Och så glad jag är att just Hon flyttade hem till oss förrförra julen.

Strandpromenad

Doris, Livet

En promenad med hundarna längs stranden när solen är på väg ner och våren fortfarande kämpar mot iskalla vintervindar.

Det är verkligen balsam för själen det.

Och tänk- snart går vi där barfota, med sand mellan tårna istället för ulliga sulor i vinterskor.

Lyra var som vanligt obrydd av kylan och ville bada både i havet och i en liten bäck med porlande vatten.

Doris däremot höll sig på torra land, till min stora lycka, men njöt av att få sträcka ut benen och springa ikapp med Lyra.

Men tänk alltså, snart är det barfotafötter i sanden och sol som värmer på riktigt.

Snart.

Ett litet rosa skåp

Hemma hos Banditen

Jag såg att det var någon som var lite nyfiken på vad som hänt här hemma under min bloggpaus.

Svaret är inte så mycket, under hela hösten så har även allt med inredning legat i dvala. Men i somras innan jag dippade helt så fyndade jag ju minsann ett litet skåp på loppis som jag kom på att ni inte sett. Ja, jag var förstås inte alls ute efter något skåp men när jag fick syn på det här lilla skåpet där på idrottsplatsen så visste jag att det där skulle jag ha.

Så en budgivning & lite handsvett senare så var det lilla avlutade skåpet mitt. Just avlutat var det dock inte så länge till, jag åkte raka vägen till Byta Yta och shoppade på mig ljusrosa färg och vitt vax för att få till den där mjölkiga nyansen jag var ute efter.

Bredvid hänger tavlan som jag fick av mamma i julklapp, det är en sån där som fanns i trappuppgångar med namn på de boende ni vet? Just nu med en bit av en Håkan-text som jag tycker känns passande för livet på så många plan just nu. Ljusen är Enjoy (såklart!) och fjäderbollen är en lampa som jag gjorde för ett tag sedan när hjärnan behövde användas utan att ansträngas. Lampan på den lilla trälådan är gammal från Tine K och kaninen är från Mio men ommålad.

Ett litet ljusrosa skåp har flyttat in hemma hos mig alltså, fast det inte alls var planerat. Det där med att åka på loppis bara för att titta brukar sällan funka så bra och det här var alltså inget undantag.

Men det är klart- det där lilla skåpet var ju som gjort för mig.

Då är det dumt att låta bli.

Bära med sig någon älskad

Abbe

 Även om han inte längre är här fysiskt och smärtan i det gör det svårt för mig att andas så har jag hittat olika sätt att bära honom med mig och minnas honom.

Som bakgrund i mobilen finns han såklart kvar, och i min nyckelknippa hänger hans namnbricka numera.

Dessutom beställde jag i höstas strax efter den där vidriga fredagen den 7 oktober en ring med en liten grå diamant och Abbe <3 ingraverat på insidan av en jättegullig tjej som utbildar sig till guldsmed på Gotland. Så varje gång jag kikar ner på mitt högra ringfinger finns han där med, det känns himla fint.

Men saknaden efter honom finns där såklart ändå, varje dag.

Min älskade Abbe <3

Äntligen nagelfix

Livet

Igår kom jag alltså äntligen i väg till Rebecka för lite välbehövlig nagelvård.

Jag brukar göra genomskinlig gel på friska handen för att det är typ enda sättet att få vanligt nagellack att verkligen sitta, avskavt nagellack är verkligen det värsta jag vet. Eller nej, den enda som kanske möjligtvis är värre i nagelväg är när naglarna ser ut som mina gjorde igår när jag kom till Rebecka, avslaget framtill och utväxt på halva nageln så det var bara lite gele kvar på mitten av de flesta naglarna. Men så går det ju när man låter det gå alldeles för många veckor emellan besöken, jag var där senast i januari (!) och när jag långt om länge hade bokat in en tid förra veckan så satte handen stopp och jag fick avboka. Ja, ni förstår ju- det var dags.

Och det är ju faktiskt som Rebecka brukar säga när jag skamset lägger fram min hand under hennes lampa “Det är ju när du går härifrån du ska ha fina naglar!” och när dom är sådär riktigt skabbiga när man kommer dit så blir ju resultatet också ännu roligare att titta på.

Så nu har jag ordentliga naglar igen och kan måla på med något härligt vårlack som faktiskt håller.

1 2 3 4 232