Hittade den här bilden på ett gammalt minneskort. Och som jag saknar det. Jag försöker att inte tänka så mycket på saker jag inte kan göra. Saker som skadan har tagit ifrån mig. Känslan av att tölta eller galoppera fram i full fart, att ha kontroll men ändå inte. Att släppa efter i tyglarna och bara följa med. Känslan av en mjuk mule som hälsar när man kommer till stallet, doften av svettig häst och mjukt läder. Vid den här tiden på året är nog saknaden som störst ändå, såfort jag åker förbi en åker med stubb hugger det till i magen och jag önskar så att jag kunde sitta på hästryggen, känna vinden i ansiktet och bara följa med. Friheten. Jag s-a-k-n-a-r det helt enkelt. Mycket!
Hästar är livet. Så är det bara.
Ja, verkligen…:)
Hej!
Hittade hot via Emma 🙂
Vilken ren och fin blogg!
Men jag undrar så vad som hänt med armen? Man kan göra mycket med en arm oxå vettu 🙂
Kram Åsa
Hej Åsa!
Va roligt att du hittat hit:)
Armen är en tråkig historia, lever med kroniska smärtor efter en operation som gick lite snett.
Och visst kan man faktiskt göra det mesta med en arm, i mitt fall är det smärtorna som stoppar mig!
Hoppas du tittar in igen!
Kram
Om du vill får du gärna komma hem här och pussa på mina hästar någon dag. Det kan man väl göra även med en arm?
Kram!