När man fått upp sin sänghimmel till slut

Äntligen kom den upp, sänghimmeln som legat i sitt paket och väntat hur länge som helst. Nåja, kanske inte hur länge som helst men iallafall på tok för länge om man frågar mig och det gör man ju såklart eftersom det är min sänghimmel. Men nu är den iallafall uppe.

Själva sänghimmeln är precis sådär fin och frasig som jag hoppats på men det jag inte riktigt tänkt på var att jag har en hög, stoppad, sänggavel som liksom hindrar tyget från att falla sådär snyggt som det ska göra. 

Därför har jag tvingats att lite provisoriskt fästa sänghimmeln i sänggaveln. Jamen ni ser ju, inte alls som jag tänkt mig. Så nu måste jag fundera ut om jag ska slänga ut sänggaveln och behålla sänghimmeln eller tvärt om. Eller kan jag vänja mig?

Här ser ni förresten lampan jag köpte på Reunion Home när jag var där med Emma och Cindhy för ett tag sedan. Den är i tyg istället för rispapper och vilket ger den världens mjukaste sken.
En som inte kunde bry sig mindre om sänghimmelns vara eller icke vara (eller lampor för den delen) är Abbe. Han hoppade upp i sängen när jag fotograferade som bäst och tyckte att vi skulle leka med hans favorit leksak för tillfället, kaninen från Teddykompaniet 

När jag istället fortsatte leka med kameran blev han lite frustrerad och skällde ut mig efter noter…
Men vad säger ni? Om sänghimmeln alltså.

Rekommenderade inlägg

7 thoughts on “När man fått upp sin sänghimmel till slut

  1. Jag gillar den! Riktigt mycket faktiskt. Det var fint att ha den lite sådär provisoriskt instoppad bakom sänggaveln tyckte jag. Det ser lite fint och slarvigt ut samtidigt 🙂 och det gillar jag 🙂

    kram kram
    /iris

Comments are closed.