By TiMo stod nog för mässans vackraste monter. Att jag tycker så kan bero på min svaghet för sådär blekrosa rosor i stora fång, finns det något finare? Och deras monter fullkomligt svämmade över av dessa.
Jo, det skulle i så fall vara den där paljettkjolen. DEN var vacker! Jag föll som en fura och den bara måste bli min i höst. Jag visste att det skulle bli så här på mässan, jag förälskar mig i plagg som jag sedan måste vänta i flera månader på att få lägga vantarna på. Och det där med att vänta är inte min starkaste sida. Verkligen inte. Speciellt inte när det gäller paljettkjolar som hade gjort sig utmärkt även till brunbända ben i sommar. Ja, ni hör ju. F-r-u-s-t-r-e-r-a-n-d-e!
Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det ju.
Och i by TiMo´s monter fanns det en himla massa värt att vänta på.