Bästa måndagen

(Bild: Emma)

Idag fyllde jag tomrummet i magen med kärlek. Tankade energi på en solsäng hos en älskad vän, fick blöta barnpussar och jordgubbar med glass i vackra skålar serverade där jag låg.

Också fick jag paket.

Det är något jag vet att du velat ha länge och nu tyckte jag att du behövde det, sa hon och räckte över en liten ask.

Men du får inte öppna förrän du kommer hem, fortsatte hon sedan.

Otålig som jag är så kunde jag ju såklart inte hålla mig längre än till tåget på väg hem. Och där satt jag då sedan med tårar bakom solglasögonen och snyftade. Det är där med att få presenter som någon valt med omsorg och sedan väntat på rätt tillfälle för att överlämna. Det är så mycket kärlek i det att jag ofta får bita mig i läppen för att inte börja lipa och är jag då minsta lilla ur balans, som nu när det är maj och livet är tufft, då kommer tårarna som i floder- omöjligt att hejda.

Så där satt jag i en tågvagn full med människor och med en trasig AC och fingrade på det vackra innehållet i asken medan tårarna sakta fick rinna bakom de mörka glasögonen.
 

Tacksamhets-gråt, den bästa gråten.

Och visst hade hon rätt, det var något jag velat ha urlänge. Såklart, för ingen känner mig som hon.