Något som skaver.

 
 

993002_10151510845916581_1009494919_n

 
 

Det blev en tyst vecka här inne.

Som jag skrivit tidigare i våras med så är inspirationen inte riktigt på topp, det är som om något skaver.

Livet, antar jag. Eller livet som inte blev. Och det liv som blev istället.

Sedan operationen som inte lyckades i december ifjol har jag haft svårt att fullt ut hitta tillbaka till glädjen i det liv som är nu.

Att acceptera att nu, just nu, finns det inget mer att testa.

-Inga nya möjligheter till något som för mig närmare det jag vill leva.

 
 

Och då blir det liksom lite tyst emellanåt.

Men nu kör vi på ett tag igen, och ser hur långt vi kommer den här gången.

 

Tack för att ni är med!

 
 

Banditen-post-signature2

 
 

Rekommenderade inlägg

44 kommentarer till “Något som skaver.

  1. Fina fina du! Det gör mig så ledsen att du ska ha det så här. Du snälla, roliga, omtänksamma, varma bandit. Stor kram till dig! <3

  2. Det är knepigt det där, att acceptera när livet blev något helt annat än man tänkt och föreställt sig. Låt det ta tid, för det är en livslång sorg man ska lära sig leva med. Men jag lovar, det går, och det blir bättre, ibland tom bättre än man någonsin vågat drömma om. Kanske inte som man tänkt från början, men ändå bättre.
    Kram

  3. Bästa Nicole!
    Tänk om jag kunde hjälpa dig med din smärta!
    Du har varit saknad här på bloggen, välkommen tillbaka!
    Kramar

  4. det enda jag kan göra, när inga ord räcker till, är att beundra dig och faktiskt känna kärlek till dig. Livet kan vara så grymt och orättvist. I mina ögon är du ingen bandit, du är en hjältinna.

  5. Har egentligen inga ord, för det finns inget jag kan skriva som lindrar eller hjälper dig. Jag är bara en av alla dina läsare och jag känner inte dig men jag känner FÖR dig ska du veta! Jag önskar att det fanns något som kunde påverka din situation i rätt riktning. Jag tycker du är så otroligt stark och du förmedlar ändå livsglädje i dina texter och bilder samtidigt som smärtan lyser igenom, både den fysiska och psykiska smärta du lever med. Mycket handlar om acceptans, precis som någon ovan skrev, men det kan ta lång tid och är en ständig process som ibland känns tung, ja till och med oumbärlig. Men jag hoppas och tror att du kan komma vidare och uppåt och att det kanske så småningom fkommer något som kan hjälpa dig.
    Fina Bandit, all min styrka till dig!!!
    Ina

  6. Sorgen över förlorade möjligheter kan sakta, sakta läka. Men att leva med den där j-a eviga och förtärande smärtan. Det kan man typ inte hantera. Man förtvinar. Men du har enormt mycket inom dig som du kommer kunna använda mot den men det tar sååå lång tid att lära om. Kram.

  7. Hej!
    Har läst din blogg sedan en tid, och jag känner ju igen väldigt mycket i det som du skriver.
    Min blogg heter ”Fru Fransson lever idag”. Började skriva som ett sätt att fokusera på att verkligen leva livet just idag. Vad vill jag minnas? Vad vill jag minnas att jag gjorde trots all smärta och begränsningar som livet har gett mig? Jag har inte valt att få tre kroniska och obotliga sjukdomar. Men jag jobbar varje dag med att välja hur jag vill utforma livet. Ibland är det bara sömn och vila, oftast lägger jag nästan all min kraft på yoga. Det gäller att leva livet precis som det är. Att med acceptans fatta dagens taktpinne och med siktet inställt på det som är viktigt, leva livet just idag.
    Och Du, ”den enarmade banditen med ett krigarhjärta” är ett alldeles fenomenalt epitet! Med rätt attityd kommer man längre…

  8. Vet precis hur det känns. Behöver du kräka av dig någon gång så är det bara att höra av dig, via mail eller bloggen (Ja, jag kunde inte sluta helt: Äpplen och Päron finns numera här http://theantigonish.blogspot.se/) Men allvarligt, kanslan av att livet inte blev vad man tänkt och alla dörrar som skadan stängt – det suger fett. Bottenlöst hål-fett. Bara hör av dig.
    Kram

  9. Välkommen tillbaka. Förstår att du har det jobbigt och att det inte finns varken ork eller lust att blogg. Men du vet att du alltid har en trogen skara som väntar på att du ska skriva något igen.
    Vi har full förståelse för att du tar bloggpauser emellanåt. Vi har ju en liten aning om vad du går igenom.
    Hoppas du orkar njuta lite av sommaren och hittat lite sol.
    Stor kram

  10. Vi finns här och vill bära dig på alla sätt som anonyma följare nu kan.

  11. Jag känner med dig ♡ Jag har fibromyalgi och fick för en månad sen beskedet att jag kommer inte kunna jobba mera. Jag kommer att bli sjikpensionär. Jag har svårt att hitta glädjen i något just nu
    Det var inte så här det skulle vara. Och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Kramar till dig

  12. Å tack snälla DU, som orkar inspirera oss andra med dina vackra bilder och fina inlägg.<3

  13. Fina du.. så måste det få kännas.. det blir som en sorg när något man hoppats på inte blir som man önskat.. men snart kanske det finns nåt nytt du kan prova.. hoppas hoppas för din skull.. du är viktig för oss som kikar in hos dig, du sprider så mycket glädje med dina ord och bilder, kram till dig

  14. Stooor styrkekram till dig. Du verkar ha en otroligt stor från en utomståendes vy. Jag hoppas så innerligt för dig av alla människor att du kommer få

  15. Oj, den skickades för fort. Du verkar ha ett otrolig stort utrymme av förståelse sett från utomståendes vy. Jag hoppas så innerligt att Du av alla människor kommer att bli av med smärtan så att ett liv kan bildas. Tänker på dig ❤️

  16. Verkligen svårt att hitta bra ord att skriva… Men jag läser alltid din blogg och tänker på alla dina prövningar…
    Take care!
    Kram Anna

  17. *****STYRKEKRAMAR I MASSOR!*****
    Tänker på dig och läser alltid din blogg.
    Lena

  18. Det förstår man att det skaver och gör en deprimerad, konstigt vore om det inte gjorde det.
    Du har ju fått så många, som du kallar käftsmällar, att jag beundrar dig som har orkat ändå blogga. Jag tycker också att du skriver fina inlägg. Minns när du skrev för en tid sen om just smärtan och hur den såsmåningom påverkar ens liv och hur man blir. Den var skriven av dina egna erfarenheter, men stämmer nog med alla som lever med ständig smärta.
    Hoppas nu att den här sommarn ska bli lite somrig, och vi får massor av värme och sol och energi till nästa vinter.
    Jag önskar från hela mitt hjärta att du får en härlig sensommar, fast det är väl högsommar nu. Många kramar Annikki

  19. Usch…..jag kan inte skriva att jag förstår, för det kan jag ju aldrig riktigt göra. Jag är bara en av alla dina läsare. Jag känner inte dig och du känner inte mig. Men jag har läst din blogg länge och följt dig i allt du skrivit. Och det är så himla sorgligt att du ska ha det så här, det känns så starkt att jag vill göra något, men herregud….vad kan jag göra. Men du ska veta att jag tycker du är så himla stark.
    Kram!

  20. Kan inte England eller USA ha folk som kan då?? Svenska läkare kan väl inte bara säga att vi kan inget göra.. Länderna i väst har ju ena massa kompetens.. Går inte googla om samma saker som du har på engelska..?
    Förstår inte hur en ung kvinnas liv ska få sättas på paus.. Inte gå vidare.. Så orättvist.

    1. Ja, självklart har jag/vi undersökt den möjligheten. Men det som finns att tillgå i världen för den här typen av skador, just nu, har jag fått testa.

  21. För somliga av oss skaver livet ordentligt ibland. Så är det bara. Det finns ingen rättvisa i det. Men det tar tid, kraft och smärta att acceptera att man får kämpa betydligt hårdare än vad andra får. Varje dag. För mig var det en lång och mycket smärtsam process som sedan ledde till någon slags acceptans där min olycka fick ta plats, men där även en slags lycka hittade en lika självklar plats bredvid. Som ett slags yin och yan. Den lyckan var/är lika stark som olyckan, men det betyder inte att det alltid är en jämn fördelning dem emellan. Däremot är det en trygghet att bara veta att den finns där. Lyckan. Den fångar upp mig som bomull när det är extra tufft. Som det är just nu. Hoppas du hittar din egen lycka och mening. Jag vet hur det där skavet kan kännas. Kram Eva

  22. Kjenner det knyter seg i magen og brystet når jeg leser teksten din, fineste du… Synes alltid det er så fint å titte inn hos deg, nydelige bilder og masse inspirasjon uansett om innleggene er glade eller litt tristere.
    Masse gode tanker og klemmer til deg<3

  23. Förstår att det känns tufft när man hoppats och trott på en behandling som sedan inte funkar. Tyvärr verkar det inte finnas så många alternativ i Sverige vid CRPS. Jag har några behandlingar kvar som jag vill pröva men sedan finns ju möjligheten att söka sig utomlands. Jag är tex mycket nyfiken på både Calmare och FSM efter att ha läst om de goda resultat som vissa personer har fått. Ge inte upp hoppet! Kram

  24. Oj, fina! Hittar inga ord för att försöka trösta dig, eller få dig att inte känna hopplöshet! En kram.. en lång och varm kram. Det vill jag ge dig!

  25. Tankarna går till dig! Fina du! Massor av kramar från mig o mina labbar. Kram Lisa S

  26. Wish I had a magic wand to take away all your pain my lovely girl, I really do…..
    I have a friend who has had nerve damage in her back (she lives in the UK) and they have done some procedure on her back where they fitted some sort of electrodes or some sort to block the pain, and was wondering would that sort of treatment not be beneficial for you too? Please forgive me if I’m stating the obvious and it’s a path you’ve been down, but I hate to see you suffer in such pain like this. I truly hope and pray that one day soon something can be done to at least lessen the pain for you and allow you to live your life the way you want to.
    In the absence of such an implement, I’m sending you lots of positive hugs and much love dear girl.
    Mxx

Comments are closed.